Förhör med Carola

NYHETER

På onsdagen fortsatte rättegången mot den våldtäktsanklagade Tito Beltran.

Flera vittnen förhördes under dagen, däribland Carola Häggkvist och Robert Wells.

Vid lunchtid inleddes förhöret med Carola Häggkvist.

Hon kom in i rättsalen klädd i en stor bylsig jacka med huva. På sig hade hon också ett par gigantiska solglasögon.

Hon började med att svära eden:

– Jag ska tala sanning, sa hon.

Åklagare Anna Håkansson började med förhöret.

Har du arbetat med Tito Beltran tidigare?

– Ja, jag har gjort julkonserter med Robert Wells och Tito.

Har du träffat Maria Lundqvist?

– Jag tror det var det första mötet med Rhapsody in Rock-konserten.

Minns du barnflickan?

– Ja.

Kan du beskriva henne?

– En alldaglig, reko tjej.

Åklagaren frågade om stämningen i gruppen.

– Det var bra stämning fram tills den här dagen.

Carola ombads berätta om dagen efter händelsen.

– Maria Lundqvist var skärrad och berättade för mig att hennes barnflicka var skärrad efter att ha blivit våldtagen och sexuellt utnyttjad av Tito Beltran. Hon kände skuld, och jag tror att Maria också kände skuld för att hon lät flickan gå till Titos rum.

Flickan hade kyrklig bakgrund, berättade Carola.

– Jag mötte henne (barnflickan) i bussen och satt med oss den dagen och fortsatte följa med turnén, vilket var i och för sig beundransvärt. Jag pratade med barnflickan själv.

Vad sa ni då?

– Hon var väldigt skärrad. Barnflickan var väldigt ledsen och skärrad och jag måste säga...chockad och skamsen och visste inte hur hon skulle uttrycka sig. Annat än att hon varit med och blivit sexuellt utnyttjad. Jag är inte säker på om hon använde ordet våldtagen.

– Men det är därför jag är här i dag. För att stå upp för henne. Vad sade Maria till dig?

– Som jag minns sa hon rakt ut att Tito våldtagit hennes barnflicka och att barnflickan sa det till henne på natten.

När hade ni det samtalet? undrade åklagaren.

– På förmiddagen. Någon gång efter frukost.

Pratade du med någon annan om detta?

– Min första reaktion var hur vi skulle kunna gå vidare. Hur skulle jag kunna sjunga duett med den här mannen som utsatt henne för detta. Visste Robert Wells om det? Visste producenten om det? Det största ansvaret kände nog Maria Lundqvist. Det var ingen konspiration, men visst pratade vi om detta.

Beslutet som fattades var att konserterna skulle fortsätta och Tito skull vara med.

– Han åkte oftast egen bil. Det skulle verka som att ingenting hade hänt, och eftersom barnflickan inte vill göra någon polisanmälan så fortsatte konserterna, dock utan att jag ville hålla Tito i handen eller att man tittar på varandra.

Hur fattades beslutet att fortsätta? undrade åklagaren.

– Det var väl inget möte direkt... Jag kan inte dra mig till minnes någon konkret händelse eller möte, sa Carola.

Minns du att hon säger ”våldtagen”?

– Ja, jag minns att det var så barnflickan sade till Maria.

– Jag minns händelsen som väldigt omskakande inför konserten och den resterande turnén. Efteråt så... har inte jag pratat vidare om den här händelsen annat än att jag förstått att det har funnits mycket kvinnor i Titos liv, så då har man varit... ja... jag har inte pratat om den här händelsen direkt, det har varit mer att man förstått att han har haft problem.

Thomas Bodström fortsatte förhöret.

– Du är säker på att Maria sa att det var våldtäkt, menar att barnflickan inte använde det ordet?

– Ja, det stämmer. Barnflickan var inbunden. Men det var klart att det rörde sig om ett brott. Hon var kränkt. Hon var blek och tystlåten. Hon gråter, hon är... förvirrad.

Ser du det framför dig, är det så starkt? undrade Bodström.

– Ja, det är ett offer, helt enkelt och då reagerar man nog så.

Vad gör du då?

– Jag lyssnar på henne. Hon berättar att hon är kristen troende. Jag minns att jag tog hennes händer och frågade om hon vill be. Det gjorde vi, det var en omsorgsbön.

Hur upplevde du detta?

– Jag funderade på hur mycket man skulle engagera sig, skulle man ringa föräldrarna. Jag ville vända upp och ner på alla stenar, men det ville hon absolut inte.

Uppfattade du att det här var något som hon kunde ha hittat på?

– Nej, absolut inte.

Och det här påverkade stämningen? undrade Bodström.

– Ja, absolut.

Hur kände du inför den här flickan som berättade detta?

– Helst hade man velat att hon skulle få komma hem och läka och få upprättelse och få vara med sina närmaste. Men hon ville fortsätta.

Hur länge pratade du med Maria Lundqvist? undrade advokat Tomas Nilsson

– Det kan ha varit tio-femton minuter.

Är du säker på att hon uttryckte det som att barnflickan blivit våldtagen?

– Ja, svarar Carola Häggkvist.

Innan bönestunden, när du talade med barnflickan, då var Maria med? undrade Nilsson.

– Ja, det var hon.

Vad sa hon till dig?

– Hon sade att hon hade sprungit därifrån, att hon var kränkt... våldtäkt är ett stort ord att använda för en ung flicka...

Innebär det att hon inte använde det ordet?

– Nej, jag... vet inte.

– Hon sa att hon varit med om saker som hon inte ville och att hon blivit sexuellt utnyttjad, sa Carola.

Jag är inte ute efter den korrekta juridiska benämningen, utan att få veta själva händelseförloppet, försökte Nilsson.

– Jag tycker att det räcker när en flicka berättar att hon är kränkt och att hon varit med om något som hon inte ville.

Men berättade hon för dig vad som hände inne på rummet? frågade Nilsson och skärpte rösten.

Carola blev tyst en lång stund.

– Jag tycker ändå att jag varit ganska tydlig med att säga att hon sa att hon hade blivit utnyttjad på natten och att hon är skärrad och djupt kränkt.

Men hon berättar inte hur det här gick till?

– Det här var inte min barnflicka...

Men berättade hon?

– Hon var i chocktillstånd och visste kanske inte hur hon skulle ta sig igenom den här dagen. Hon berättade kanske inte för mig hela händelseförloppet... Hon kan mycket väl ha sagt våldtäkt...

Lyssna nu, Carola. Domstolen ska försöka klura ut vad som har hänt och då vill jag veta vad hon berättar för dig. Och du kan inte minnas att hon ska ha berättat om själva händelseförloppet?

– Hon avböjer inte det som Maria säger om händelseförloppet. Jag tror på hennes rädsla och utsatthet. Och jag hör att barnflickan inte nekar till det som Maria berättar.

Jag är intresserad av det som kommer direkt från barnflickans mun, sa advokaten.

– Det är svårt efter åtta år.

En sista gång, kan du säga vad barnflickan berättat om vad som hänt?

– Det tycker jag att jag har gjort. Hon bekräftar för mig att hon blivit sexuellt utnyttjad och att hon har blivit kränkt.

Men sade hon hur det skulle ha gått till?

– Själva händelseförloppet gick hon inte närmare in på med mig.

Då kom vi ju fram till svaret till slut, sa Tomas Nilsson nöjt.

Nilsson fortsatte med att läsa ur polisförhöret:

Du sa ”Han har väl lurat med henne på rummet och kört sina tricks”.

Vad menade du med det?

– Ja... vart vill du komma? undrade Carola.

Varför sade du så?

– Ja, bara eftersom det var allmänt känt att Tito hade många olika kvinnor.

Det är bara det du syftar på, inget annat?

– Ja, alltså... Jag tycker väl det är rätt tydligt.

Du sa på Bodströms frågor att du inte är säker på att ordet ”våldtäkt” användes av barnflickan. Men vilket brott är det som begåtts?

– Ja, när man inte vill gå med på... Men det är våldtäkt jag tänker på. Det kanske finns flera brott.

Hade du någon fortsatt kontakt med barnflickan?

– Jag frågade hur det var med henne eftersom hon var med på turnén.

Talade ni om händelsen senare?

– Det var en obehaglig stämning och man ville helst att turnén skulle sluta.

Tror du att alla i ledningen och bland artisterna var införstådda med att det skulle skett en våldtäkt?

– Ja, det tror jag.

Men Anders Berglund har ”svårt att tro” att uttryckte våldtäkt skulle använts utan han fick veta att det hänt något med ”sexuella förtecken”.

– Det låter... jag har inte hört vad Anders sagt.

Vilka kontakter har du haft med anledning av den här händelsen?

– Det har varit lite sporadiskt. Jag talade med Maria i går på telefon...

Vem var det som ringde?

– Jag stödjer inga konspirationsteorier. Men jag blev uppringd av Monica (Dahlström-Lannes) och efter det ville jag tala med Maria. Jag hörde av mig inför denna dag för att få lite... uppdatering.

Och Monica ringde dig?

– Japp. Men vi pratade ingen längre tid.

Och sedan ringde du Maria?

– Ja. Som jag sade förut.

Hur skilde sig den här flickan från andra kvinnor som Tito hade kontakt med, undrade ordförande.

– Det här var en ung flicka som var oskuld. Det var uppenbart att hon var utsatt för ett övergrepp.

Vet du varför hon följde med honom (Tito) på rummet?

– Den frågan fick jag även i polisförhöret.

Men vet du vad de kommit överens om?

– Nej det vet jag inte.

Tidigare använde du ordet omsorgsbön, vad menade du med det?

– Jag kommer inte ihåg exakt våra ord, men det var en bön av omsorg både för henne och att... ja.

Därmed avslutades förhöret med Carola Häggkvist.