Förhör med anmälaren – polisen Monica Dahlström-Lannes

NYHETER

På onsdagen fortsatte rättegången mot den våldtäktsanklagade Tito Beltran.

Flera vittnen förhördes under dagen, däribland Carola Häggkvist och Robert Wells.

Monica Dahlström-Lannes ombads till en början att plocka undan de minnesanteckningar som hon hade med sig. Hon berättade om sin bakgrund att hon jobbat som polis i 28 år varav med sexualbrott i 17 år. Numera är hon författare och skribent.

– Jag är alltid mycket respektfull även mot misstänkta brottslingar, berättar hon vidare.

När Tito hörde detta fnös han och himlade med ögonen åt hustrun Jenny.

Någonstans hade Dahlström-L hört att Tito skulle gjort något brottsligt mot en barnflicka.

– Det där ville jag gräva vidare i.

Hon ringde sin väninna Lill Lindfors som i sin tur kontaktade Robert Wells och Maria Lundqvist.

Var hade du hört talas om detta? undrade åklagaren.

– Ingen aning. Det minns jag inte. Det kan vara långt tillbaka.

Vad hände sedan?

– Den åttonde mars - den internationella kvinnodagen - råkar jag av en slump stöta på Maria Lundqvist vid Stockholms central. Jag presenterar mig och berättar vad jag vill och det var precis som en sten föll från Marias axlar. Hon hade varit väldigt plågad av detta. Jag sa att jag skulle ta kontakt med barnflickan och fråga om hon kunde tänka sig att berätta nu när hon blivit lite mer vuxen, berättade Dahlström-Lannes.

Hon pratade med flera personer, bland annat barnflickan.

– Jag får klart för mig att det var en våldtäkt.

Hon funderade också på hur anmälan ska kunna hållas ”hemlig” för pressen av hänsyn till barnflickan.

– Det är därför jag gör anmälan själv. Tito Beltrans namn nämns bara i en bilaga till anmälan.

Vad är anledningen till att du ringer runt bland artisterna? undrade åklagaren.

– Jag ville bara veta vad de visste om händelsen.

Kan du ha sagt att du var före detta polis, när du presenterade dig i telefon?

– Ja, det kan jag ha gjort.

Hur kommer det sig att du engagerar dig så?

– Därför att jag tycker att det är viktigt att utreda misstankar om brott. Vi måste ta barn och kvinnor på allvar, det ska utredas och det ska utredas av polisen.

Du var med på förhören med Maria och med barnflickan. Vad pratade ni om innan förhören?

– Jag minns inte att vi pratade om vad hon skulle säga, bara att hon skulle berätta det hon minns.

Monica Dahlström-Lannes ställde i sin egenskap av stödperson till barnflickan dessutom ett par frågor under förhöret.

– Jag bad förhörsledaren om tillåtelse att göra det. Men det skedde i slutet av förhöret. Jag blandade mig inte i det, säger hon.

Du sade att du hade hittat grund för anmälan, sa Thomas Bodström.

– Det var viktigt att det fanns några personer som bekräftade att någonting hade hänt.

Så det var mest av rättssäkerhetsskäl som du ringde runt?

– Ja.

Advokat Nilsson fortsatte utfrågandet.

När slutade du som polis?

– 1993.

Du sa att man blir en omstridd person när man tar vara på barns och kvinnors rättigheter? Man skulle ju kunna tro att det skulle vara tvärtom, sa Nilsson.

– Ja, eftersom jag är skribent och krönikör blir man omstridd.

Känner du igen att den kritik som riktats mot dig också skulle gälla dina metoder? undrade åklagaren.

– Ja, det känner jag igen. Men den kritiken kommer från en viss grupp, inga andra.

Nilsson släppte sedan frågorna om Monica Dahlström-Lannes bakgrund och fortsätta att fråga om det aktuella fallet:

För mig framstår det som inte alldeles klart om du hade åtagit dig ett uppdrag att undersöka Tito Beltran?

– Nej, det var helt mitt eget initiativ.

Du åtog dig inte att hjälpa till i Varbergsärendet?

– Nej.

Du hade haft kontakt med Carola, sa du?

– Innan anmälan var det en gång. Och jag pratade med henne en gång i går kväll. Men det handlade om vittnesstöd.

Var det du som ringde?

– Det var jag som ringde.

Varför gjorde du det? undrade Nilsson.

– Hennes manager ringde mig och sa att hon var så orolig och att hon inte skulle få något eget rum på tingsrätten...

Varför ringer du och styr och ställer när det finns vittnesstöd här? ifrågasätter Nilsson.

– Det var enbart det jag sa.

Men du tyckte att det var din uppgift att ringa och upplysa detta?

– Jag gjorde det av medmänskliga skäl.

Tomas Nilsson fortsatte att fråga om de kontakter som Dahlström-Lannes tog med artisterna:

Du tog kontakt med Anders Berglund?

– Han berättade inget om själva händelsen, mer än att han kände till att något hade hänt. Det är inte så att jag förhörde honom om vad han visste då, det är svårt att hålla isär...

Minns du vad Berglund sa att han fått veta i anslutning till händelsen?

– Bara att han hade hört något.

Rättens ordförande frågar om den ”lilla grupp” som uttryckt kritik mot Monica Dahlström-Lannes metoder.

Vilar kritiken på vetenskapliga grunder? undrade Thomas Främby.

– Nej, inte alls. Kritiken kommer från män som varit misstänkta för sexuella övergrepp.

Du fick ju mycket frågor om kopplingen mellan Varbergsdomen (där Tito Beltran anklagades för våldtäkt på en liten flicka, men friades, ett fall som nu är överklagat till hovrätten, red:s anm) och det här aktuella fallet?

– När man varit polis så vill man gå vidare med misstankar. Jag blev nyfiken helt enkelt, vad ligger bakom de här ryktena? Är det bara rykten eller ligger det sanning i dem?

Hade du tänkt att det här fallet skulle ligga bakom en fällande dom i hovrätten i Varbergsmålet? undrade ordföranden.

– Ja, allt hänger ju ihop. Den tanken finns ju alltid, medgav Dahlström-Lannes.

Därefter avslutades förhöret med Dahlström-Lannes.