Rädda småkottarna

Så hjälper du igelkottsungarna att överleva sommaren

1 av 2 | Foto: PERFECTPICTURE.SE
NYHETER

Plöstligt ligger de där: ett gäng brungrå hårbollar på gatan.

"Jag låter dem ligga där, mamman kommer nog snart", tänker du.

Men förmodligen har du just gett dem sin dödsdom.

Nu är det säsong för igelkottsungar. Upp till elva stycken kan en hona få per kull.

Men i takt med att människan utökar sina revir och förbinder dem med vägar, så blir det mindre plats för igelkottar.

Och en igelkott har många egenskaper – men snabbhet är inte en av dem. Många igelkottar förolyckas ute på vägarna – och lämnar sina hjälplösa ungar moderlösa.

Vänta inte på mamman

– Får du syn på en eller flera ensamma igelkottsungar, så ta alltid hand om dem direkt om du inte ser mamman, säger Ewa Kierkegaard på Viltjouren.

Tänk inte att du ska gå tillbaka nästa dag för att se om mamman har kommit tillbaka.

– Då har de med högsta sannolikhet redan hunnit dö.

Inleder du en räddningsaktion är det viktigt att du söker noga så att du hittar alla ungarna. När en igelkottsmamma försvinner så söker sig ungarna efter ett tag ut från boet, åt alla möjliga håll. Ibland är ungarna bara några centimeter långa och fortfarande så små att de är blinda och döva.

Högst två dygn

Nu är det viktigt att få i dem vätska.

– Köp mjölkersättning anpassat för katter eller hundar och mata dem med en liten spruta som du kan köpa på apoteket. Det går också bra att ge dem ljummet vatten med lite druvsocker om de verkar mycket hängiga.

Det är viktigt att komma ihåg att man inte ska ge dem vanligt mjölk eftersom de inte tål laktos.

I Sverige är det lag på att man inte får ta hand om ett vilt djur i över 48 timmar. Så sedan är det dags att ringa en Viltjour eller länsstyrelsen som kan hjälpa till med kontakter till godkända viltrehabiliterare.

FAKTA

Så räddas igelkottar

Igelkottar bor gärna i kartonger med en handduk eller pälsbit i. Man ska inte bädda med bomull då de fastnar i den.

Kottarna matas var fjärde timme med mjölkersättning. Man bör utöver matningen inte "gosa", eller tillbringa tid med ungarna, eftersom de då präglas för mycket på människor.

När ungarna är drygt 4 veckor, eller 1–1,5 decimeter långa, kan man börja ge dem smakportioner av katt- eller hundmat utblandat i mjölkersättning.

Successivt får de sedan gå till att äta katt- eller hundmat.

Framåt augusti - september kan ungarna sättas ut i naturen igen. Då trivs de bäst i sitt gamla revir, eller i närheten av det.

Källa: Viltjouren