Så minns vännerna Ulf Larsson

1 av 6
Bert-Åke Varg.
NYHETER

Ulf Larsson har gått bort.

Så här minns hans vänner honom.

– Han hade otroligt nära till skratt, säger Tina Leijonberg.

Bert-Åke Varg, 77, skådespelare

– Ulf var en väldigt varmhjärtad och fin person. Han hade stor omtanke, framför allt om om de som hade jobbigt här i livet.

Han var en stor humorist och en stor personlighet. Han var en man med mycket galna och bra idéer. Han har gjort mycket bra.

Han var en god vän både till mig och familjen. Han sa till mig att ”jag är den son du fick som du aldrig ville ha”. En sån relation hade vi.

Peter Dalle, 52, skådespelare

– Vi träffades första gången när vi var 18 år på en talangjakt i Täby. Han var konferencier och jag spelade i ett band. Sen startade vi Cocusteatern ihop. Jag minns hur vi höll på att repetera och hitta på revyer och hur vi satt och skrev.

Jag minns honom som en väldigt levnadsglad, vänligt person som var lätt att vara med. Det är jättekonstigt att han är borta. Vi var lika gamla.

Det är naturligtvis väldigt tråkigt. Man blir påmind om sin egen dödlighet och livets oförutsägbart.

Det är synd att vi inte sågs de sista åren med det är ju så det blir.

Pernilla Wahlgren, 41, artist

– Det är jättesorgligt. Uffe var en varm och god människa och arbetskamrat. Mina tankar går till hans familj.

Tina Leijonberg, 41, artist, skådespelare, programledare

– Han var en väldigt positiv man som hade otroligt nära till skratt. Det var oerhört kul att jobba med honom. Han var en fin snubbe.

Vi jobbade ihop på Söndagsöppet 1997 och jag hade en person i min närhet som söp och det hjälpte han mig väldigt mycket med. Jag visste inte hur jag skulle bete mig, men han gav mig kött på benen och backade upp mig. Han var en klok man.

Jag blev oerhört ledsen när jag hörde vad som hänt. Han och Lillemor hann inte få mycket tid ihop.

Carina Lidbom, 52, skådespelare

– Det första som kom upp när jag hörde att han gått bort var bilden av hans spjuveraktiga leende och glimrande ögon.

Han kom alltid till jobbet och var glad. Han ville alltid sprida glädje även i arbetssammanhang.

Jag spelade i Bussresan som han skrivit som vi satte upp på Vasan. Ibland kunde han knacka på i logen innan föreställning och säga ”den där scenen vi kör fungerar inte så jag tänkte att vi skulle göra den här istället”. Då fick man bara kasta sig i en helt ny scen. Det var oerhört stressande men han ville ha det så. Han tyckte inte om att repetera. Det var typiskt Uffe.

Det är hemskt. Livet är inte så långt som man tror alla gånger.

Vi älskade hundar båda två, det pratade vi mycket om.

Ulf hade en bisarr sida när han var ledsen eller deppade eller hade fått för många blommor. Då gick han till kyrkogården och lade blommor på de gamla skådisarnas gravar.

Jag kan tänkta mig att han är i himmelen med hela Casinogänget och gör roliga revyer. Så kommer vi andra sen.

Christina Samuelsson, 33, dansare

– Jag vill beklaga sorgen. Det är jättetråkigt att han gått bort så tidigt.

Jag lärde känna honom när vi dansade ihop i Let´s dance. Vi hade en väldigt rolig tid tillsammans även om den blev kort.

Framför allt minns jag honom från Söndagsöppet när jag var liten. Då var han en glad och sprallig person i rutan.

Måns Herngren, 44, producent

– Han var så blixtsnabb. Det är få som kan vara så spontant skitroliga. Han behövde egentligen inte manus. Han var med i tre program med mig och Hannes Holm. Med Uffe visste man att om man inte hade fått ihop en rolig slutpoäng i en sketch kunde man alltid luta sig mot honom och lita på att han kunde hitta på något kul i stundens ingivelse.

Han levde inte i fel tid utan i fel land. Hade han bott i USA hade han säkert haft en egen talkshow och en teater.

Jag känner att han var lycklig när han dog. Han hade tillräckligt mycket jävlaranamma för att ta tag i sitt liv.

Det var mycket jag inte hann säga till Uffe. Men det är för sent nu.

Bo Parnevik, 71, underhållare

– Han var en mycket varm och kärleksfull människa. Han hade alltid humor och glimten i ögat.

Vi gjorde 500 föreställningar tillsammans i mina revyer. Det speciella med honom var att han aldrig var sjuk. Han var med på varje föreställning, trots att han hade problem med alkohol i början.

Han och Lillemor förlovade sig hemma hos mig på nyårsafton 2007. Jag visste att de skulle förlova sig så vi hade ordnat spagetti och en köttbulle. Några sjöng Åh, denna natt som i Lady och Lufsen. Jag har inte redigerat det så han har inte sett det. Men jag får göra det ändå, men nu får Lillemor se det själv.