Dagens namn: Signe, Signhild
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

Staden som har styrts av 4 länder

Judar i Tjernivtsi i västra Ukraina håller morgonbön i den lilla synagogan. En rabbi har kommit från Israel så att traditioner ska kunna hållas vid liv.   Judar i Tjernivtsi i västra Ukraina håller morgonbön i den lilla synagogan. En rabbi har kommit från Israel så att traditioner ska kunna hållas vid liv.

TJERNIVTSI. I hela Västeuropa och nu även i Sverige driver debatten åt ett enda håll: Blandning av folk och religioner betyder konflikter, ekonomiska problem och på sikt katastrof.

Plötsligt bestämmer rasister debatten.

Vilken befrielse att promenera i den ukrainska staden Tjernivtsi och höra människor tala om hur nyttigt det är när folk och språk blandas och att det går alldeles utmärkt att gnugga diverse religioner mot varandra.

I Tjernivtsi är mångkultur detsamma som välstånd, utveckling och ett gott liv. Etnisk renhet är detsamma som stagnation och tristess.

Jag sitter länge och pratar med en gammal jude, Yosif Bursuk, 78. Han talar om hur det var i början av 1900-talet. Då hade Tjernivtsi sin storhetstid.

– Varje grupp kände sig fri. Tyskar, ukrainare, judar, rumäner, armenier och polacker berikade varandra och skapade en högre kultur.

Mellan den värld Bursuk beskriver, och den värld vi lever i nu, ligger två världskrig och ett kallt krig som delade vår världsdel. Det östra, kommunistiska Europa blev okänd mark.

När Berlinmuren föll för 20 år sedan öppnades en värld som hade varit stängd i decennier. Hur många hade hört talas om Tjernivtsi? Hur många kan hitta staden på en karta?

En tragisk parentes

Ändå var Tjernivtsi för inte länge sedan en av Europas viktiga, en av de stora kulturstäderna.

Stadens betydelse kom av att det bodde så många olika folk här. 1930 var 27 procent judar, 23 procent rumäner, 21 procent tyskar, 19 procent ukrainare och resten ryssar, armenier och andra folkslag.

De senaste 90 åren har staden tillhört fyra stater: Fram till 1918 kejsardömet Österrike-Ungern, sedan Rumänien, efter andra världskriget Sovjetunionen och sedan 1991 den självständiga staten Ukraina.

När jag talar med en man som Yosif Bursuk, eller min tolk Zoya, eller stadens borgmästare Mykola Fedoruk, är det som om åren sedan 1918 har varit en tragisk parentes.

Härskarna över Tjernivtsi har kommit och gått. Varje regim har haft anspråk på den absoluta sanningen och den har alltid uteslutit någon etnisk grupp som har utvandrat, deporterats eller blivit mördad.

Och staden har blivit fattigare och fattigare, och allt mindre betydelsefull.

Mykola Fedoruk är borgmästare sedan 15 år. Han är förhållandevis ung, drygt 50, och han liksom studsar av energi även när han sitter på en stol i sitt kontor.

Husen är kvar trots krig

Han verkar besatt av kejsardömet Österrike-Ungern, av att återuppväcka den ”atmosfär”, säger han, som rådde då.

Till det yttre är det ganska lätt. Fantastiskt nog har Tjernivtsis gamla byggnader klarat sig genom båda världskrigen. Husen förblev intakta även om invånarna byttes ut.

Fedoruk driver en kraftfull restaurering av centrum. Den gamla centralgatan Herrengasse, numera Kobylianska, har fått likadana gatstenar som den hade på Österrike-Ungerns tid. När han var ny borgmästare invigde Fedoruk högtidligt Kafé Wien. För en månad sedan avtäckte han en staty av Österrike-Ungerns kejsare Frans Josef.

Statyn står i en park nedanför den byggnad som tidigare tillhörde sovjetiska säkerhetspolisen KGB.

Varför vill en modern borgmästare i en demokrati ha en staty av en gammal kejsare?

– Han gjorde så mycket för vår stad, säger Fedoruk. Vi vill hylla honom. På den tiden var staden mångkulturell. Judar. Rumäner. Polacker. Ukrainare. Alla utvecklades tillsammans.

Österrikarna tog över Tjernivtsi när det Ottomanska imperiet drog sig tillbaka i slutet av 1700-talet. På den tiden fanns några trähus här. På 1800-talet blev staden ett centrum i Österrike-Ungerns östligaste del.

Förklaringen till att så många judar bosatte sig här är enkel. De fick samma rättigheter som alla andra. De fick utbilda sig, bli officerare och bedriva affärer bäst de kunde.

Under ett par dagars samtal hör jag ständigt: På den österrikiska tiden...

Den framstår som ett förlorat paradis, det blir på gränsen till löjligt.

– Nästan alla talade fyra-fem språk, säger Yosif Bursuk. Förutom alla kyrkor fanns här 68 synagogor. Alla levde i fred...

– Självklart skulle jag vilja ha tillbaka det samhället. Multikultur betyder tolerans, kommunikation, lärdom och språk, säger min tolk Zoya.

– Österrikarna gjorde ett fint experiment med oss: att låta kulturer leva tillsammans, säger borgmästaren Fedoruk.

Tjernivtsi stad har samma valspråk som kejsare Frans Josef: ”Viribus unitis”, med gemensamma ansträngningar.

Denna stad torde vara en av de få platserna i världen där man minns det reaktionära, imperialistiska kejsardömet i ett romantiskt skimmer.

– Inte ens i Wien ser de tillbaka som vi gör, säger Fedoruk.

Efter första världskriget började nationalstaternas stora tid. Varje folk skulle ha sin egen stat. Etnisk renhet var ett ideal.

När Österrike-Ungern kollapsade tog Rumänien över Tjernivtsi och bestämde omgående att alla måste tala rumänska i officiella sammanhang. Judar fick inte längre bli officerare och den allmänna europeiska antisemitismen blev en realitet även här.

Sovjet tog över efter kriget

1939 bestämde Hitlers Tyskland och Stalins Sovjetunion att Tjernivtsi skulle tillhöra Sovjet. Rumänien, som var allierat med Tyskland, fick tiga och lyda.

För judarna var det en befrielse men tyskarna i Tjernivtsi beordrades ”hem” till riket. Så försvann stadens tyskar.

1941 anföll Tyskland Sovjetunionen, tyska och rumänska trupper ockuperade Tjernivtsi. Judarna sattes i ett getto i stadens norra del och sedan började deportationerna till arbets- och dödsläger.

Tjernivtsi hade dock en anständig borgmästare, Traian Popovici, som hävdade att judarna behövdes som arbetskraft. Annars skulle staden inte fungera.

På det viset lyckades han rädda 19 689 judar av drygt 50 000.

Efter kriget tog Sovjetunionen över igen. Stadens armenier flydde, ty de var privata handelsmän. Stadens polacker skickades västerut, men de ville nog ändå inte stanna. Rumäner flyttade till Rumänien. Många av de judar som överlevt kriget tog sig till Palestina eller Amerika.

Sedan försvann Tjernivtsi bakom järnridån.

Staden blev ett centrum för textilindustrin. Här fanns fabriker med namn som ”Konsumentproduktsfabriken” och alla hör hur kul de produkterna var.

Zoya berättar att Tjernivtsi var så provinsiellt, så isolerat, att hon var överlycklig en gång när hon fick tag i en flaska Pepsi Cola på besök i Moskva. Observera då att Pepsi tillverkades i Sovjetunionen, det var ingen märkvärdig vara.

Zoya tog hem flaskan. Familjen och grannarna samlades och alla fick smaka, en tesked var. Mmm – det var inte den sliskiga smaken som var fantastisk, det var smaken av något främmande, något bortom den grå tristessen.

På 1970-talet fick en hel del av stadens judar utresetillstånd och de tog chansen att emigrera till Israel (och därifrån till USA). Så många försvann att det rådde brist på lärare, läkare, advokater och expediter vilka, enligt Zoya, hade lärt sig ”artighet i den österrikiska andan”.

Sedan kollapsade Sovjetunionen och resten av judarna drog också. Nu finns bara 1 000 kvar.

– De flesta är över 60 år, klagar Yosif Bursuk. Bara fyra fem personer kan prata flytande jiddish.

Bestämt sig för tolerans

I staden som hade 68 synagogor finns det en kvar. I staden där tyska var dominerande språk finns kanske tio tyskar kvar.

Är det konstigt att människor i Tjernivtsi ser den österrikiska tiden i ett romantiskt skimmer?

När vi pratat en stund medger de att allt inte var perfekt, långt därifrån. Ute i byarna började ukrainare mörda judar så fort de fick chansen under andra världskriget.

Men Tjernivtsi representerade något unikt. Det var en stad som hade bestämt sig för att vara tolerant och som också var det.

Text: Peter Kadhammar Foto: Urban Andersson   Text: Peter Kadhammar Foto: Urban Andersson Zoya och jag promenerar genom staden. Hon pekar på hus och berättar: Där var ett hotell som den berömde Caruso gästade några nätter. Där borta öppnade den första vegetariska restaurangen i Österrike-Ungern. Här är stadsteatern, en kopia i mindre skala av Operan i Wien. Här låg ett kafé där diktaren Paul Celan brukade sitta...

450 armeniska familjer har flyttat hit, berättar Zoya. Det är glädjande. En rabbin har kommit från Israel. Han försöker skaka liv i gamla judiska traditioner.

Vi går genom en värld som efter Berlinmurens fall sakta vaknar till liv igen. Det blodiga 1900-talet med

dess strävan efter renhet är äntligen slut. Här,

i Tjernivtsi, finns Europas framtid.

Klicka på bilden för större version   Klicka på bilden för större version Tjernivtsi har tillhört fyra länder Klicka på grafiken för större version.   Tjernivtsi har tillhört fyra länder Klicka på grafiken för större version.

Klicka på bilderna för större versioner

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet