”Min vän högg ihjäl sin chef”

Mark Levengood om tankarna kring mordet, kärleken till Jonas och Svensk Hjältar-galan

”Bonnie Taylor, Christer Fuglesang och Kristian Kabelacs, den unge homosexuelle killen som vågade stämma sin skola för mobbning – de är hjältar för mig”, säger Mark Levengood.
Foto: Foto: MAGNUS WENNMAN
”Bonnie Taylor, Christer Fuglesang och Kristian Kabelacs, den unge homosexuelle killen som vågade stämma sin skola för mobbning – de är hjältar för mig”, säger Mark Levengood.
NYHETER

Om en vecka står han på Cirkus i Stockholm och hyllar sex svenska hjältar.

Men Mark Levengoods

tankar är kvar vid det som hände för tre månader sedan:

–?Min vän mördade sin chef. Jag var den siste som pratade med honom före mordet.

Det är en hektisk höst för Mark Levengood. Nästa måndag är det dags för tredje omgången av Aftonbladet/TV4:s satsning Svenska Hjältar.

Hösten 2009 gör Mark Levengood sin första turné någonsin på egen hand. ”Mark och hans värld” drar fulla hus, landet runt.

–?Det har varit ett lyckligt äventyr. Men det var svårt i början, mordet i Malmö gjorde mig så orolig. Jag hade svårt att fokusera på veckorna före premiären.

Tisdagen den 1 september ringde han sin nära vän i Malmö. Direkt efter samtalet rånade vännen presentbutiken Cervera på pengar och tre knivar, fortsatte in på det internetcafé där han arbetade och högg ihjäl sin chef.

Nu har Mark Levengood hörts som vittne av Malmöpolisen.

–?Det är en väldigt nära kompis till mig, en vän som jag verkligen bryr mig om. Tanken på att han har tagit livet av en annan människa är fullständigt horribel.

Vad hände den dagen?

– Han lät alldeles normal när vi pratades vid. Allt var bra. För första gången på många år hade han en tjej på gång, fått jobb och bostad. Han var irriterad på sin chef. Han tyckte att det blev stressigt ibland trots att det inte fanns någon anledning.

Märkte du något konstigt under samtalet?

–Nej, inget alls.

Hur länge har du känt honom?

– Tio år kanske. Jag brukar ringa ett par gånger i veckan eftersom jag vet att han blir glad när telefonen ringer, även om han inte orkar svara. Han lider av ADHD och har psykiska problem, vilket gör att han inte har ett så stort umgänge.

Hur går tankarna när ens kompis mördar en annan människa?

– De första veckorna efteråt var en hemsk period. Det var det första jag tänkte på när jag vaknade. Ibland när jag stod på scenen kunde tanken komma ”Det får bara inte vara sant”. Det tog ett bra tag innan vi kom i kontakt med varandra igen. Nu har jag talat med honom i telefon och vi har träffats.

Hur var det mötet?

–?Det var så skönt att se att han fortfarande finns. Men det är smärtsamt att titta framåt. Vad väntar nu för liv? Han säger själv att han måste förstå vad som hände. Om han inte gör det, utan bara vet att han plötsligt kan mörda en annan människa, då måste han ta livet av sig själv. Det går inte att gå runt och vara en vandrande bomb som skadar sin omgivning.

Går det att förlåta en vän som har mördat en medmänniska?

– Bra fråga. Om det vore en familjemedlem som hade gjort det, så skulle det gå att förlåta. En vän? Jag vet inte. Som det är nu finns det inte något att förlåta. Jag känner all sympati för killen som blev mördad. Jag tänker ofta på offrets familj. Men min kompis är en sjuk människa som verkligen har försökt att få hjälp de sista åren.

Är han fortfarande din vän?

– Ja.

Har du ifrågasatt vänskapen under den här tiden?

–?Nej, aldrig. När behöver man vänner? Jo, när det går riktigt dåligt. Jag kan inte tänka mig ett värre skede i livet än det han befinner sig i nu. Nu behöver han verkligen vänner.

För många år sedan konverterade du och blev katolik. Varför?

–?Jag har en brokig religiös bakgrund. Jag har alltid känt mig hemma i den katolska kyrkan. Det var inget stort steg i mitt liv, det var fråga om att hitta rätt tillhörighet. Det handlar om att själv hitta en religion som man trivs med.

Har mordet fått dig att ompröva ditt förhållande till katolicismen?

–?Det har bara stärkt min övertygelse om att människovärdet inte kan tas ifrån oss. Det faktum att min kompis är mördare gör honom inte mindre värd människa. Hösten har varit en period i livet då religionen varit en stor tröst för mig. Men jag undrar var Gud befann sig under den där vandringen mellan Cervera-butiken och chefens kontor. Tidvis kan det finnas en tröst i tanken att någon mening måste det finnas, hur hemskt och vidrigt det än är.

Jag får inte ihop det där med att vara katolik och påvens inställning till homosexuella. Får du ihop det själv?

–?Det är väl ungefär som att vara socialdemokrat och inte få ihop det att Persson köper en herrgård. För mig är inte påven religiös, utan översta spetsen i en makthierarki och det har blåst konservativa vindar i Vatikanen sedan Johannes Paulus dagar. Men kyrkan är 2000 gammal. Ibland är det de liberala, ibland är det de konservativa krafterna som styr. Vi får hoppas att frågan om homosexuella kommer att mötas av större förståelse. Kyrkan är så mycket mer än Vatikanen, precis som att socialdemokratin är mycket mer än en herrgård i Stjärnhov.

Jag tänker på två olika händelser i ditt liv, dels den djupa tragiken med mordet, dels 2005 när en okänd döende man testamenterade en 20 miljonerskronors villa till dig. Varför råkar Mark Levengood hela tiden ut för så konstiga saker?

–?Jag frågade Jonas häromdagen varför våra liv är så såpoperaartade, både i sina dalar och toppar. Jag har absolut ingen aning. Det är klart att jag funderar över varför mitt liv svänger så mycket. Som barn förväntade jag mig ett mycket tråkigare liv, och fortfarande uppfattar jag mig egentligen som ett vårdbiträde på rymmen. Om det inte vore för Jonas skulle jag varit kvar som narkomanvårdare. Men det är aldrig tråkigt att vara Mark Levengood, jag kommer nog att sakna det när jag är död.

Du har levt med Jonas sedan du var 21 år. Är det fortfarande en brinnande passion?

– (skratt) På sätt och vis, ja. Passionen kan ta sig väldigt många olika uttryck. Vi bråkar ibland, det är passion, vi har ett bra kärleksliv, det är passion. Om ett förhållande ska behålla passionens låga brinnande som måste det finnas både värme och luft. Under våra 23 år har vi hittat en bra balans mellan varandra.

Ni verkar så oerhört olika?

– Det är meningen. Om jag skulle vara ihop med någon som liknar mig, så skulle jag sätta mig framför spegeln. Det vore jättetråkigt. Det är kul att ha någon som överraskar efter 23 år. Jonas kan det. Jag lovar.

Du berättar ofta roliga episoder från din barndom. Har du upplevt allt som du berättar om?

– Jo, det har jag. Vissa sanningar kanske är subjektiva. En god berättare vinklar och färglägger, det har man rätt till, men ingenting är påhittat. Jag kan däremot ändra titel på folk. Nämner jag min faster kan det i själva verket syfta på min moster för att ingen ska känna sig uthängd.

Du har också en oerhörd förmåga att säga elaka saker om andra människor och få det att låta snällt och vänligt. Vad är tricket?

– (skratt) Jag kom på det när jag intervjuade John Bouvin (tidigare riksdagsledamot för Ny demokrati, reds anm.) en gång i P3. Det var en direktsändning mitt under valrörelsen. Han vräkte ur sig en mängd korkade saker. Till sist frågade jag honom: är du dum i huvudet eller spelar du? Producenten skakade på huvudet. Det började ringa i alla telefoner. Sekreteraren vägrade svara. Jag lyfte en lur. En kille i andra änden sa att jag lät precis som mumintrollet. Då förstod jag att det inte är någon som lyssnar på vad jag säger. När man talar finlandssvenska kommer man undan med saker på ett annat sätt. Folk tror att jag inte förstår hur det låter på svenska.

Det är få kända svenskar som har en godhetsstämpel som du. Finns det någon enda människa som du tycker riktigt illa om?

– Nej, jag tror faktiskt inte det. Somliga människor är ju rätt irriterande, men det är ju en annan sak … och så finns det några korkade. I förrgår på Kocksgatan kom en bil som svepte förbi mig hotfullt nära. En ung man skrek ”jävla bögjävel”. Vad de inte såg var bilkön framför. De blev stående sju meter från mig och kom inte vidare. Det var komiskt. Att öppna en dörr och skrika okvädningsord är en lätt sinnesrubbad handling.

Händer sådant här ofta?

– Ja. Det är ingen sinekur att vara homosexuell. Ibland framställs det i media mycket mer försonande än det egentligen är.

Är Sverige ett tolerant land för homosexuella att leva i?

–?Både och. I jämförelse med många andra länder är Sverige väldigt tolerant. Men det går inte att se vårt land som en enhet. Där jag bor är det tolerant värre. Fem mil utanför Örkelljunga är det inte så lätt. Statistiskt är Sverige ett bra land för homosexuella att leva i, men med stora regionala skillnader.

FAKTA

Namn: Mark Levengood Kärkkäinen.

Ålder: 45.

Familj: Maken Jonas Gardell, barnen Amos och Olga.

Yrke: Programledare, författare, föreläsare och Unicefambassadör.

Hemort: Stockholm.

Uppväxt: Helsingfors Finland och USA.

Bakgrund: Flyttade till Sverige på 1980-talet för att studera. Gick Dramatiska Institutets radioproducentutbildning 1989–1991. Mellan 1995 och 1999 var han biträdande programchef på SVT.

Genombrott: 1992 med tv-programmet ”Mark och hans vänner” i SVT.

Aktuell: Programledare för Aftonbladet/TV4:s satsning Svenska Hjältar 2009.