Dagens namn: Enar, Einar
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

De ignorerade remissvaren

Aftonbladet har läst socialdepartemetets sammafattningar av remissvaren till de två promemorier som ligger till grund för propositionen om sjukförsäkringarna.

Ett axplock ur dokumenten visar att många remissinstanser var kritiska till politiken som nu ska genomföras.

Göteborgs universitet finner att promemorian i så hög grad bygger på politiska och ideologiska ställningstaganden att det är svårt för universitetet att avge synpunkter på förslagen.

Statskontoret avstyrker de förslag som lämnas i promemorian, med hänvisning till det bristfälliga underlag som arbetsgruppen lämnat och den korta tid för införandet som föreslås.

Länsstyrelsen i Skåne län ställer sig bakom ambitionen att, genom tydligare regler och mer förutsägbarhet i socialförsäkringssystemet, skapa incitament för att korta ner sjukskrivningsperioderna. Länsstyrelsen i Skåne efterlyser dock forskning som på ett tydigare sätt visar på att sjuka människor tillfrisknar fortare och kan återgå till arbete tidigare om de inte tillåts vara sjukskrivna mer än ett år.

Länsstyrelsen i Dalarna avstyrker förslagen. Länsstyrelsen i Dalarna anser inte att en ettårsgräns för sjukpenning och införande av förlängd sjukpenning är en framgångsrik väg för att påskynda sjukskrivnas rehabilitering och återgång till arbetslivet. Länsstyrelsen känner inte till några utredningar eller forskningsstudier som påvisar samband mellan snabbare tillfrisknande vid långvarig sjukfrånvaro och lägre eller tidsbegränsad sjukpenning.

Statens folkhälsoinstitut anser att det är svårt att ta ställning till förslagen i föreliggande promemoria då dessa måste bedömas ihop med de övriga delarna i regeringens aviserade åtgärdspaket. Folkhälsoinstitutet stödjer i huvudsak förslaget om att en rehabiliteringskedja införs men känner tveksamhet inför tidsbestämda gränser för när arbetsförmågan ska prövas. Folkhälsoinstitutet bedömer att dessa gränser är alltför snäva utifrån gällande förutsättningar hos olika rehabiliteringsaktörer och arbetsgivare. Svåra medicinska tillstånd och funktionsnedsättningar kan också kräva relativt långa rehabiliteringsprogram som inte ryms inom dessa tidsgränser.

Riksrevisionen påtalar att deras granskningar visar att en bidragande orsak till passiviteten i sjukskrivningsprocessen är att handläggarna vid Försäkringskassan många gånger saknar tillräckligt stöd för att kunna göra sina bedömningar. Bristen på stöd leder till att beslutade aktiviteter inte kommer till stånd, att utredningar måste göras om och att sjukskrivningsprocessen drar ut på tiden. Riksrevisionen anser att många av förslagen i promemorian är vagt formulerade och medför att Försäkringskassans handläggare kommer att behöva göra många svåra bedömningar. Därmed är det angeläget att regeringen säkerställer att Försäkringskassan utarbetar tydliga riktlinjer och stöd för dessa bedömningar.

Umeå universitet anser inte att kontrollstationer och sanktionsåtgärder som sänkning och begränsning av ersättningen skulle kunna ge en positiv effekt annat än vid enkla diagnoser.

Linköpings universitet anser att delar av förslagen är problematiska. Linköpings universitet saknar en analys av hur förslagen ska implementeras i praktiken med hänsyn till grundläggande etiska principer och bibehållen rättssäkerhet för den sjukskrivne. Fördelen med de föreslagna tidsgränserna är att såväl den sjukskrivne som de övriga aktörerna vet spelreglerna och anpassar rehabiliteringsprocessen efter dessa. Tidsgränserna förutsätter emellertid att samtliga inblandade aktörer kan arbeta efter samma tidschema och Linköpings universitet anser att det är mycket anmärkningsvärt att dessa frågor inte diskuteras i promemorian.

Göteborgs stad ställer sig frågande till de föreslagna tidsgränserna och undrar vilken medicinsk forskning det är som säger att sjukfrånvaro lämpligen ska kombineras med att söka arbete efter 90 eller 180 dagar.

Norrköpings kommun motsätter sig ett införande av en rehabiliteringskedja. Norrköpings kommun bedömer att förslaget leder till att utsatta personer får det svårare och att fler personer riskerar att hamna i ett utanförskap. Kommunerna får också ökade kostnader för försörjningsstöd och arbetsmarknadsåtgärder till följd av förslagen, detta utan att få ersättning från staten.

De Handikappades Riksförbund (DHR) anser att förslagen är otillräckligt genomarbetade och präglade av okunskap om att leva med funktionsnedsättningar och under knappa ekonomiska förhållanden. DHR konstaterar att promemorians rubrik ger sken av att förslagen ska handla om aktiva medicinska insatser, arbetsrehabilitering och företagshälsovård. DHR anser att promemorians utgångspunkt istället är att människor fuskar och är ovilliga att arbeta, och att syftet med utredningen tycks vara att minska socialförsäkringens kostnader. DHR framhåller att majoriteten av DHR:s medlemmar som har sjukpenning eller sjukersättning vill arbeta. En starkt bidragande orsak till att de inte arbetar är just avsaknaden av ovan nämnda rehabiliteringsresurser. Andra orsaker är negativa attityder hos arbetsgivare samt en hård och oflexibel arbetsmarknad.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) är på avgörande punkter mycket kritisk till den föreslagna rehabiliteringskedjan. Enligt TCO kommer förslaget att försämra anställningstryggheten och urholka arbetsrätten för personer med ohälsa. TCO konstaterar att trots att regeringen kallar förändringen för en rehabiliteringskedja lyser rehabiliteringsmomenten med sin frånvaro. Beskrivningen av regleringen rörande arbetsgivarens rehabiliteringsansvar är ytterst summarisk i förslaget och det görs inga försök att i substantiell mening öka indivi dens, statens, landstingens eller kommunernas praktiska möjligheter till rehabilitering. Enligt TCO finns det sammanfattningsvis inget fungerande rehabiliteringsarbete som i tid fångar upp den sjukskrivne, och därmed riskerar förslagen resultera i att fler personer blir utslagna från sjukförsäkringen.

Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco) känner allmänt sett en stark oro inför det faktum att flera förslag gällande åtgärder som syftar till långtgående förändringar av regelverk och hantering av sjukskrivna presenteras i snabb takt utan direkt koppling till varandra. Saco ser en risk för en förlorad helhet och ett lappverk av åtgärder som inte ger den synergi som är önskvärd. Vad gäller införandet av en rehabiliteringskedja anser Saco att ansvaret för att de föreslagna tidsgrän serna följs och leder till resultat i stort sett läggs helt på individen som riskerar att förlora både sin ersättning och sin anställning. Om arbetsgivaren eller hälso- och sjukvården inte tar sitt ansvar inträder dock inga särskilda sanktioner. Saco menar också att det saknas förslag som inriktas på arbetsplatsen och dess utformning. Enligt Saco tar förslaget heller inte hänsyn till att olika sjukdomstillstånd kräver olika behandlingsmetoder och läkningstider.

Dals-Eds kommun ifrågasätter människosynen bakom promemorian och anser att förslagen slår på individer som redan ligger.

Ånge kommun framför att det är oetiskt och omoraliskt att personer som drabbats av mycket allvarliga sjukdomstillstånd och genomgår medicinsk behandling också ska drabbas av negativa konsekvenser såsom ekonomiska förluster. Fokus bör istället läggas på att socialförsäkringen inte utnyttjas felaktigt.

Enligt TCO präglas promemorian av en övertro på betydelsen av sänkta ersättningsnivåer och tidsgränser. TCO delar inte grundtanken i promemorian, d.v.s. att den långtidssjuke tillfrisknar snabbare av att den privatekonomiska situationen försämras. TCO anser att förslaget är kontraproduktivt, orättfärdigt och riskerar att leda till utökat utanförskap. Särskilt utsatta är de personer som har någon form av kronisk sjukdom. TCO anser vidare att förslaget är bristfälligt rörande hur de föreslagna förändringarna påverkas av och påverkar andra regel- och trygghetssystem. Enligt TCO är förslaget slarvigt skrivet, svårtolkat och riskerar att skapa legitimitetsproblem för hela sjukförsäkringssystemet.

PTK anser att de föreslagna reglerna är ett utslag av missriktad sparnit och bristande förståelse för individens behov av trygghet. PTK kan inte se hur en individs arbetsförmåga kan bli bättre av att hans eller hennes ekonomi försämras, snarare är sambandet det motsatta. PTK tycker vidare att förslagen är illa genomtänkta och röriga. Vid ett genomförande av förslagen kommer de arbetsoförmögna få det ännu svårare ekonomiskt och PTK anser att det strider mot solidaritetstanken, socialförsäkringens grundpelare.

Saco anser att arbetsgruppens förslag om ändringar i sjukpenningreglerna innebär allvarliga försämringar för arbetstagarna och en krångligare rättstillämpning än vad som följer av dagens regler.

Arbetsförmedlingen förutsätter att personer som p.g.a. sjukdom och ohälsa inte har arbetsförmåga även fortsättningsvis ska få sin ersättning genom socialförsäkringen, antingen genom förlängd sjukpenning, sjukersättning eller rehabiliteringsersättning. Arbetsförmedlingen är inte rätt stöd för personer som är så sjuka att de inte kan arbeta. Villkoren i arbetslöshetsförsäkringen medger inte ersättning från a-kassa för dessa personer eftersom kraven är att personen ska kunna söka arbete aktivt och vara beredd ta lämpligt arbete eller delta i en rehabiliteringsverksamhet. Arbetsförmedlingen framhåller att det vore en otillfredsställande lösning att en stor grupp personer som är och uppfattar sig så sjuka att de inte kan arbeta tvingas befinna sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen noterar att det inte finns någon uppskattning av hur många personer det kan komma att handla om. Enligt Arbetsförmedlingens erfarenhet har personer i denna situation mycket små möjligheter att få en anställning eller kunna behålla ett arbete. Enligt Arbetsförmedlingen tvekar arbetsgivare att anställa personer med nedsatt arbetsförmåga även vid erbjudande om tillfälliga subventioner.

SKL anser att en bortre tidsgräns förutsätter ett samtidigt införande av rehabiliteringskedjan, rehabiliteringsgarantin, en vidareutvecklad företagshälsovård och ett klarlagt arbetsförmågebegrepp. SKL anser också att ett år är en alltför kort tidsperiod. Det kan medföra att beslut fattas för tidigt eller utifrån ett bristande underlag samt att berörda aktörer inte hinner vidta erforderliga åtgärder. Vad gäller ramtiden anser SKL att den föreslagna konstruktionen är mycket krånglig och svåröverskådlig och fordrar avancerade registrerings- och bearbetningssystem. Därutöver känns det främmande för SKL att ett nytt insjuknande som saknar samband med tidigare sjukperiod som sker inom ramtiden ska innebära att arbetstagaren inte har något försäkringsskydd för det fall att all sjukpenning är förbrukad i samband med en tidigare sjukdomsperiod.

Källa: Socialdepartementets sammanställning av remissvaren angående de båda promemorierna "Ettårsgräns för sjukpenning..." och "Införande av en rehabiliteringskedja" som ligger till grund för propositionen "En reformerad sjukskrivningsprocess för ökad återgång i arbete".

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet