Hunden Pia-Lotta var hans enda vän

I Vimmerby var han ”mannen med hunden”.

På Hundens dag den 5 september 1998 går han i paraden med sin golden retriever Pia-Lotta och tillsammans gör de konster för publiken.

Mannen, som pratar skånska och hankar sig fram på olika ströjobb, ses aldrig utan sin hund – och aldrig med någon annan människa.

Visst var han udda, en enstöring som varje dag sågs utanför biblioteket och spelbutiken, men ingen kunde ana att den spenslige, gråhårige mannen med glasögon och hund var en dubbelmördare.

Fick träff på dna-provet

Sex år senare, kvällen före midsommarafton 2004, grips Ulf Olsson, då 52 år gammal.

Polisen i Kristianstad har fått träff på dna-provet från Helén Nilssons kropp.

I 15 år har man sökt efter mördaren, och nu, när de är färdiga att ge upp, har de hittat honom.

Men han kunde lika gärna ha sluppit undan – och gåtorna, vem som mördade Helén och Jannica, hade kanske aldrig fått ett svar.

Fick tips flera år tidigare

Att Ulf Olsson till sist grips är mest en slump.

Ändå har polisen flera år tidigare fått tipset.

Lena Engqvist heter kvinnan som aldrig kunde glömma sin märkliga arbetskamrat – och sina misstankar om att det kunde vara han som låg bakom mordet på den lilla flickan i Hörby.

Den 20 mars 1989 försvinner 10-åriga Helen Nilsson spårlöst, när hon ska träffa några kamrater utanför Lågprisbutiken i Hörby.

Sökte i sex dagar

I sex dagar följer hela Sverige sökandet – med helikoptrar och hundar och hundratals frivilliga – innan hon på påskdagen hittas död, dold i tre hoptejpade svarta plastsäckar i ett stenröse i Bröd utanför Tollarp i Skåne.

Hittas på en rastplats

Hon är våldtagen och strypt, hon har krossår i huvudet och det visar sig att hon har hållits fången i fyra eller fem dagar innan hon dödats.

Hur länge hon har varit utan mat och vatten kan ingen säga – men under sitt sista dygn i livet har hon varken fått något att äta eller dricka.

På kroppen hittas bland annat sex hundhår.

Drygt fyra månader senare, på morgonen den 4 augusti, hittas 26-åriga Jannica Ekblad död på en rastplats längs väg 24 utanför Hässleholm.

Hon är strypt och misshandlad med ett järnrör. Hennes nakna, renspolade kropp ligger mitt i vägbanan.

På kroppen hittas bland annat 61 hundhår.

Lena Engqvist, kvinnan som senare ska tipsa polisen, jobbar under den här tiden på samma arbetsplats som Ulf Olsson, på Bilsoms fabrik i Hörby. Han som verktygsmakare, hon på lagret.

Hon är inte ensam på jobbet om att tycka att Ulf Olsson beter sig märkligt.

Grova kvinnoskämt

Han är lynnig – ena dagen arg, andra knäpptyst.

Han kommer ofta med grova sex- och kvinnoskämt, säger att han vill ha sex med småflickor.

Kvinnorna, de är ”slynor” och ”subbor”.

Hans öknamn på jobbet är – inte utan anledning – ”Uffe Pervers”.

Det är flera på Bilsom som fattar misstankar. Sopsäckarna som Helén hittades i är likadana som de som finns på jobbet, visar det sig när de kontrollerar saken. Packtejpen likaså.

Veckan efter mordet på Helén Nilsson var Ulf Olsson sjukskriven.

Men ändå – tänk om det inte är han?

Tänk om han är oskyldig.

Fyra år senare berättar Lena Engqvist om sina misstankar för en utredare hon träffar på golfbanan. Men det leder ingenstans.

Ulf Olssons namn antecknas inte ens en gång.

Får en son

Medan polisen jagar mördaren – eller mördarna – flyttar Ulf Olsson på senhösten samma år ihop med en kvinna, som nyligen börjat på Bilsom.

Hon blir ganska snart gravid och föder en son – hans första barn trots att han både har varit för­lovad och gift två gånger.

Men tecknen på att allt inte står rätt till är många.

Sköt en katt med AK 4

Alla kvinnorna ska senare berätta samma sak; hur han slog och kontrollerade dem, hur han dödat hundar och katter. Sin egen hund, Quanto, vred han nacken av, en katt slaktade han i badrummet, en kattunge sköt han med AK?4.

Ganska snart lever Ulf Olsson ensam igen, med Pia-Lotta – en av de många hundar han har haft genom åren.

Under åren som går fortsätter polisen söka efter mördaren eller mördarna. Utan resultat.

Morden ser ut att förbli olösta.

Men 2002 händer det som ska förändra allt. På en fest träffar Lena Engqvist en av mordutredarna, Monica Olhed. Hon har gift sig med en avlägsen släkting till Lena – och äntligen kommer tillfället när hon får berätta om sina misstankar på riktigt.

Den här gången blir hon både hörd och trodd.

Monica Olhed skriver en PM om tipset.

Men inte förrän 2004 topsas Ulf Olsson, som siste man av 29 på polisens lista.

Han går frivilligt med på att lämna ett dna-prov.

Döms i tings- och hovrätt

Ett halvår senare får Helén Nilssons och Jannica Ekblads familjer för första gången, i sal 1 i Lunds tingsrätt, möta mannen som 15 år tidigare slog deras liv i spillror.

Till sist har mördaren fått ett ansikte.

– Ulf Olsson är en ond människa, säger chefsåklagare Pär Andersson i sin slutplädering i tingsrätten.

Både tingsrätten och hovrätten finner Ulf Olsson skyldig till morden på Helén Nilsson och Jannica Ekblad.

I tingsrätten vädjar rättens ordförande Jan Alvå till Ulf Olsson:

– Vi vet att det är du. Berätta, för din egen skull, för de anhörigas skull och för allas vår skull.

Men Ulf Olsson berättade aldrig. Trots dna-bevisen nekade han till morden – både då och nu.

Han har hela tiden hävdat att han är oskyldig.

Till och med nu, efter sin död.

Sina hemligheter tog han med sig i graven.