Katastrofen på Scandinavian Star

1 av 6 | Foto: Scanpix
Jan Halvor Harsem med dottern som föddes 2010. I bakgrunden: sonen Ruben G. Harsem och mamman Carina G. Harsem tillsammans med Jan Halvors son Halvor Harsem. Jan Halvor Harsems första kärlek och Halvor Harsems mamma omkom i Scandinavian Star-olyckan.
NYHETER

Göteborg – Jan, det brinner! Du måste ta med dig Halvor!

Färjeturen från Oslo till Fredrikshamn natten till den 7 april 1990 avbröts brutalt.

158 människor dog i Scandinavian Star-katastrofen.

Norrmannen Jan Harsem och hans ett och ett halvt år gamla son Halvor räddades. Däremot förlorade han hustrun Christine och ett ofött barn. Christine var gravid och skulle föda i juli.

Nu, 20 år senare, kan Jan Harsem ändå glädja sig åt ett nyfött barn. Han har nyss blivit far till en flicka. Sedan några år tillbaka har han förutom Halvor ytterligare en son.

Många år har gått sedan brandkatastrofen, men för Jan Harsem sätts aldrig punkt för sorgearbetet och minnet av vad som hände. Och hur klarar man egentligen av ett sorgearbete?

– Det finns ingen manual, ingen instruktionsbok för sådant, förklarar han.

Människor fungerar dessutom på olika sätt.

– En del kan, precis som fartyg efter nya stabilitetskrav, ha vattentäta skott och isolera olika händelser i livet från varandra. Men så är det inte för mig, mitt liv är som ett enda stort skott, allt flyter in i varandra.

Sjöng i bilen

Jan Harsem minns ännu den ödesdigra natten, och timmarna innan, då allt var så bra.

– Vi sjöng i bilen in till Oslo.

Familjen bor i Asker utanför Oslo och anledningen till att de åkte i väg på en liten påskferie var att det inte skulle bli mycket semester på sommaren eftersom hustrun skulle föda.

När de kom ombord på färjan på kvällen gick hustrun Christine och sonen Halvor direkt och lade sig. Jan Harsem gick till kojs senare. Han väcktes av Christine som ropade att det brann. Först fattade han inte vad som hände.

– Det var en overklig situation.

Upphetsade röster hördes långt borta, men vad som sades kunde han inte uppfatta. Han tog pojken på armen och gick ut ur hytten, Christine hade gått före honom.

Utanför var det fullt av rök.

– Då förstod jag att det var allvar.

I livbåt

Brandröken låg över fartyget och en del passagerare kom att samlas på ett ställe akterut. Hur han gick för att komma dit har han inget minne av. Hustrun kunde han inte hitta på samlingsplatsen.

– Jag fick en person att ta hand om Halvor och började själv att gå ner i fartyget igen och leta efter Christine, men vände. Halvor skulle inte behöva riskera att förlora både mor och far.

Jan Harsem fäste sin lille son vid kroppen med två räddningsvästar och klättrade ned i en livbåt som kom från Stena Saga. De togs upp på fartyget och fördes till Fredrikshamn.

– Jag kommer aldrig att glömma den omsorg och vänlighet som besättningen på Stena Saga visade.

Ovissheten om hustruns öde fortsatte. Det fanns uppgifter om att en gravid kvinna hade tagits ombord på ett annat fartyg, men det visade sig inte vara Christine. Att hon omkommit i branden stod klart då identifieringen av offren var klar.

Ceremoni på årsdagen

Efter olyckan har Jan Harsem engagerat sig för ökad säkerhet till sjöss. Detta engagemang har fortsatt i Stiftelsen Skagerrak.

– Under åren efter Scandinavian Star har Skandinavien upplevt nya fartygskatastrofer med Estonia och Jan Heweliusz. Samhället saknar starka intressegrupper som främjar säkerheten, säger Jan Harsem.

Den stödförening som bildades efter Scandinavian Star-katastrofen genomför en ceremoni i Oslo den 7 april på 20-årsdagen av katastrofen.

FAKTA

158 dog

Färjan Scandinavia Star lämnade Oslo vid 22-tiden på kvällen den 6 april 1990. Ombord fanns 383 passagerare och 99 besättningsmän.

Fyra timmar senare började det brinna. 158 människor omkom, de flesta av rökförgiftning.

Under natten hade brand anlagts ombord på fartyget. En av de omkomna har pekats ut som den som anlade branden.

Befälhavaren och två företrädare för rederiet dömdes till sex månaders fängelse vardera för att ha brustit i sitt ansvar för säkerheten ombord.

TT