”Hon var underbar och krånglig – fri, plågad och charmig”

1 av 3 | Foto: Hasse Eriksson
Göran Greider, chefredaktör på Dala-Demokraten.
NYHETER

Modig, ångestdriven, gränslös och sexuell.

Vännerna beskriver Kerstin Thorvall som en banbrytande författare som var före sin tid.

– Tack och lov att hon fanns. Hon var ju underbar och krånglig – fri, plågad och charmig. Helt ljuvlig och helt egensinnig. Inte en helt lätt människa, säger författaren Maria-Pia Boëthius.

Göran Greider, författare, journalist och chefredaktör för Dala-Demokraten:

– Jag lärde känna Kerstin på 1990-talet när jag gjorde en bok om hennes samlade dikter. Hon var en gnistrande personlighet, ofta väldigt självupptagen men det gjorde ingenting för hon var så händelserik att sitta och snacka med. Hon var en fantastisk stilist som gick i spetsen för att skriva saker som inte hade räknats som litterära ämnen tidigare – som medelålders kvinnor och kvinnors sexualitet. Hon är en av våra viktigaste författare från 70-talet och framåt.

"Hon såg saker från andra sidan"

Greider:

– Hon sa saker som var oväntade och såg saker från andra sidan. Allt hon vidrörde blev intressant. Hon kunde skriva kom-ihåg-lappar till mig och när jag tittade på dem såg jag att här är ju en dikt. Det flöt ur henne klara pregnanta formuleringar fast hon inte tänkte på det.

– Hon hade massa nojor för allting, hon var rädd för att bli ensam och hade mycket skuldkänslor åt olika håll. Det fanns en strid mellan två krafter inom henne, dels ångest men också en otroligt livsbejakande känsla. Ur det där kom det väldigt bra litteratur.

Var hon olycklig?

– Hon pendlade mellan depressiva stunder och väldigt upprymda men kunde samtidigt ställa sig utanför det där fick jag en känsla av. Hon kunde beklaga sig över sitt bittra öde för att nästa sekund skratta ihjäl sig åt samma sak. Hon åkte nog väldigt mycket berg– och dalbana inom sig själv.

"Helt ljuvlig och helt egensinnig. Inte en helt lätt människa."

Maria-Pia Boëthius, författare och journalist:

– Tack och lov att hon fanns. Hon var ju underbar och krånglig – fri, plågad och charmig. Helt ljuvlig och helt egensinnig. Inte en helt lätt människa. Hon var den första som vågade skriva utlämnande om sig och sin mamma. Hon var nykterist, en av de få i Sverige, som tyckte att dansa var oändligt mycket bättre än alkohol och droger. Därför åkte hon ofta till Afrika och dansade. Det skulle sett annorlunda ut om hon inte varit här och berikat våra liv med sin lidande och sin glädje. Hon fick ta fruktansvärt mycket skit för att hon var så modig.

Gudrun Schyman:

– Hon var en mycket modig kvinna som inte räddes för att berätta om livets olika skeden och glädjeämnen på ett mycket frimodigt sätt. Hon har alltid varit före sin tid, hon var tidig med att berätta om saker som i dag inte är så märkvärdiga, vad det innebär att vara kvinna på ett sätt som inte var så vanligt, om sexualitet och om relationer till sina barn. Hon har betytt mycket för att vi har fått ett mer öppet klimat.

"Hon låg och ropade i älskares brevlådor"

Gunilla Boëthius, 64, författare, journalist och vän:

– Med sin egensinnighet och sin djärvhet och sin öppenhet har hon gjort så otroligt mycket för kvinnor och kvinnorrörelsen genom sina böcker, ja bara genom sitt sätt att vara. Hon talade om medelålders kvinnors sexlust, att hon var promiskuös i perioder och att hon låg och ropade i älskares brevlådor. Hon hade inget lätt liv och hon var ingen lätt person men hon tog fram saker i ljuset som andra kvinnor döljer utan att blinka. Men hur trevlig var Strindberg i privatlivet å andra sidan. Det var nog jobbigt för många som stod henne nära.

Hur var hon som vän?

– Vår kontakt var dramatisk mer säger jag inte. Det är inte de normala och de ordentliga och de harmoniska som för världen framåt utan det är såna här vildhjärnor som hon. Man måste drivas av ångest som hon gjorde.