Begravning värdig en medeltida kung

1 av 3 | Foto: AFP
SIDA VID SIDA Polens president Lech Kaczynski och hans hustru Maria var två av alla de polska toppnamn som omkom i den tragiska flygolyckan i Ryssland i början av april. I går begravdes de bredvid varandra vid slottet i Krakow, där flera kungar och nationalhjältar sedan tidigare ligger begravda.
NYHETER

KRAKOW. Det skulle ha blivit den mest magnifika begravningen i Centraleuropas moderna historia, men askmolnet hindrade gästerna från att komma.

43 stats- och regeringschefer lämnade återbud, kunde de inte flyga fick det vara, och den enda verkligt viktiga dignitären som anlände var Rysslands president Medvedev.

President Lech Kaczynskis och hans hustru Marias begravning blev ändå ståtlig, dock på ett provinsiellt vis, kanske därför att gesterna var för stora.

En så storstilad ceremoni krävde storstilade gäster. Det räckte inte att Medvedev visade samma slaviska mod – jag stjäl det uttrycket av min polska tolk – som Kaczynski när dennes flygplan skulle gå ner i den tjocka dimman i Smolensk, slog i trädtopparna och bröts itu.

Medvedev överlevde sin flygresa och sa att tragedin i Smolensk skapat en ny, nära relation mellan Polen och Ryssland.

Ett sådant uttalande, och det grandiosa i att trotsa askmolnet, ska inte underskattas när det gäller två arvfiender som Polen och Ryssland.

Uppfattade de tiotusentals människor som kantade gatorna den storpolitiska betydelsen? Självklart. Polacker har alltid varit beroende av makternas väl- och illvilja.

President Kaczynski dog när han skulle till en minnesceremoni över polska officerare som mördades av Stalins säkerhetspolis för 70 år sedan.

Men om Krakowborna fann grannländernas nya vänskap uppmuntrande eller rentav upphetsande, visade de det inte. Gatorna var tysta.

Hela staden var tyst. Jag stod i folkmassan i korsningen av Grodzka och Dominikanska i gamla stan och förundrades över att ljudet som hördes var duvornas kuttrande.

I Mariakyrkan på Stora torget ett kvarter bort höll Krakows ärkebiskop Stanislaw Dziwisz mässa över den döde presidenten. De som kommit över biljetter till torget kunde följa med på storbildskärmar.

Där jag stod hörde vi brottsstycken av Mozarts rekviem, enstaka ord, vag sång.

Processionen som sedan gick från kyrkan till slottet Wawel förde tankarna till begravningen av en medeltida kung snarare än en folkvald president i EU.

Först traskade två led med 48 präster i varje, följda av en stor militärorkester. Därefter hedersvakt ur alla tre vapenslagen: taktfasta steg från blankpolerade kängor.

Ärkebiskopen med kräkla.

Sedan presidentens kista, placerad på en lavett, svept i flagga med den polska örnen. Efter den kom en annan lavett med hustrun Marias kista, svept i den enklare varianten av flaggan, utan örn.

De sörjande som gick bakom blev ett ganska litet följe jämfört med den bombastiska förtruppen.

Jag såg president Kaczynskis tvillingbror Jaroslaw och Julia Timosjenko från Ukraina, men missade Medvedev.

Sakta, till tonerna av Chopins begravningsmarsch, vandrade processionen till slottet där paret Kaczynski ska vila bland kungar och hjältar. Den senaste som fick äran var landsfadern Pilsudski. Det var 1935.

Ärkebiskopen i Krakow måste ge sitt tillstånd om någon ska gravsättas i Wawel. Han har i intervjuer sagt att det var Lech Kaczynskis familj, det vill säga brodern, som bad om gravplatsen.

Jaroslaw och Lech var inte bara biologiska tvillingar utan även politiska. Under en period var Jaroslaw premiärminister och påstods vara hjärnan bakom brodern, presidenten.

I chocken efter flygkatastrofen var det naturligtvis omöjligt för ärkebiskopen att säga nej. Så nu har en president som inte utförde något särskilt och som sannolikt hade blivit bortröstad i nästa val en plats i

nationens helgedom.

Hur framtiden ska minnas Lech Kaczynski vet vi inte. Kanske blir hans plats i slottet en kuriositet, där guider kan berätta en anekdot om historiens nycker.

Det enda vi kan vara säkra på är att Lech och Maria Kaczynski nu kommit till evig vila.