Dagens namn: Emma
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

”Jag är en livsnjutare”

100 000 för ett drinkbord Bratsens sommarturné har börjat. ”Vissa gillar golf eller fotboll. Vi gillar att festa” säger Robin Andersson, 22, som tillsammans med sina vänner lägger uppåt 100 000 kronor på ett drinkbord på Pepes Bodega i Båstad. 100 000 för ett drinkbord Bratsens sommarturné har börjat. ”Vissa gillar golf eller fotboll. Vi gillar att festa” säger Robin Andersson, 22, som tillsammans med sina vänner lägger uppåt 100 000 kronor på ett drinkbord på Pepes Bodega i Båstad. Foto: Magnus Liam Karlsson

De älskar sina Ralph Lauren-skjortor med uppvikt krage och köper champagne för tiotusentals kronor.

Men vill inte kalla sig brats.

– Vi är livsnjutare som gillar att festa, säger Robin Andersson, 22, som lägger 100 000 kronor på ett drinkbord.

Det luktar champagne inne på nattklubben Pepes Bodega i Båstad. Den sitter fast i det vita taket, klibbig och lite gulaktig. Sedan ett år tillbaka har Båstad kommun förbjudit champagnesprut inomhus.

– Men vad ska man göra? Det är ju fest, säger servitören Charlie Lauritzen och rycker lite på axlarna.

Klockan är tre på eftermiddagen. Han lutar sig tillbaka i soffan längst inne på Loft, en av nattklubbens finare avdelningar.

Tyget är gulnat och smutsigt på sina ställen. Hårda skosulor har dansat fram sprickor i hörnen. Men de syns bara i dagsljus.

Nio timmar senare, i ljuset från diskokulorna, har samma tyg förvandlats till en kritvit paradsoffa. Och den som vill sitta får vackert betala från 40 000 kronor och uppåt.

– Välkommen till Stockholmsveckan i Båstad, det är så det fungerar. De som vill ha de bästa borden får betala minst 40 000 kronor. Då blir de serverade champagne och drinkar under hela sittningen. Folk slåss om att få boka borden, säger Fredrik Strebel, nattklubbschef.

120 000 besökare

Under två veckor i juli besöker 120 000 personer Båstad, många av dem för att titta på Swedish Open i tennis. Ännu fler för att festa. Det är framför allt folk från Stockholms uteliv som byter arena, men många kommer också från Danmark och städerna längs västkusten.

– Klubbarna vid Stureplan är helt tomma nu. Det är väl bara tyska turister som hittar dit så här års, säger Charlie Lauritzen och skrattar.

Stockholmsveckan fortsätter sedan i Visby – och för dem som har riktigt gott om pengar i Saint Tropez eller på Ibiza.

– Det blir som en liten sommarturné, jävligt trevligt faktiskt. Men det är bara de allra rikaste som håller i ända till Saint Tropez, säger Charlie Lauritzen.

Han plockar fram en svart meny med gula bokstäver. Champagne.

Billigast: 0,75 liter Brut Imperial, 975 kronor.

Dyrast: 3 liter Dom Perignon White Gold, 165 000 kronor.

Flaskan är gjuten i vitt guld.

Vaskning – nytt fenomen

Ett nytt fenomen bland festfolket i Båstad är så kallad vaskning. Man beställer in ett par flaskor champagne, sedan ber man bartendern hälla ut den ena medan man dricker upp den andra.

– Jag har hört om det, men aldrig blivit ombedd att göra det själv, säger Charlie Lauritzen.

Men vad är det för folk som festar så här?

– Vem som helst. Folk som jobbar hårt under året och vill festa, unna sig lite extra på semestern, säger Fredrik Strebel.

– Brats från Stockholm. De glider runt med sina pikétröjor och lägger tusentals kronor på champagne, säger Felicia Spenner, 21, från Helsingborg som besöker Stockholmsveckan i Båstad för fjärde året i rad.

Och hon är inte helt fel ute.

I Båstads centrum bär varannan man Ralph Laurens stora hästlogo på sin pikétröja eller skjorta. Shortsen är färgglada, håret bakåtstruket. Stora solglasögon täcker ansiktets övre hälft. Typiska karaktärsdrag för huvudpersonerna i 00-talets mest omskrivna kulturyttring – bratsen.

Men frågar man etnologer, trendanalytiker och andra insatta får man en samstämmig bild av festfolket:

De är inga brats. Bratkulturen är död.

– Den dog när kulturen spred sig ut i landet, då var den inte unik längre och ”urbratsen” drog sig tillbaka till sina våningar på Östermalm, säger etnologen Ida Hult.

Bratsen började synas runt Stureplan i slutet av 90-talet, mitt under den spirande högkonjunkturen. Kungabarnen och deras vänner blev snabbt stilikoner med sina märkeskläder och bakåtkammade frisyrer. Bratsen, i huvudsak män, hade gott om pengar och gillade att visa det genom att köpa dyra märkeskläder och klockor.

– Det var en livsstil. Deras liv handlade om att festa, omge sig med vackra kvinnor och visa hur mycket pengar de hade, oavsett om det var deras egna eller föräldrarnas, säger Per Nilsson, chefredaktör på King Magazine.

Han är övertygad om att bratkulturen, som den en gång var, inte längre existerar.

– De ursprungliga bratsen har växt upp, bildat familj och flyttat ut i förorten. Några enstaka finns kanske fortfarande ute i nattlivet, kanske är de ett ämne för en ny Magnus Uggla-låt, säger Per Nilsson.

”Patetiska snorungar”

Men om bratsen inte finns – vilka är det då som lämnar after-beachen på Pepes Bodega och fortsätter festen på lyxyachten Princess 460 i Båstads hamn?

”Stockholm, Stockholm stad i världen”, skriar den väldiga stereoanläggningen medan Marcus Lidström, 28, reglerar diskoröken med en fjärrkontroll.

– Livsnjutare, skulle jag kalla oss. Rika livsnjutare, säger han och vinkar in ett par blonda kvinnor i båten.

Kingchefen Per Nilsson funderar ett tag innan han svarar:

– Wannabee-brats skulle jag säga, generellt. Svansen av de ursprungliga bratsen. Med andra ord, oerhört patetiska snorungar som sparar studiebidraget för att åka till Båstad och kunna köpa champagne.

Funkar inte i Stockholm

Kulturjournalisten Johan Wirfält kallar dem ”stekare”. Till skillnad från bratsen finns ingen överklassaspekt med i bakgrunden, vem som helst kan blir en stekare.

– Stekarna finns i hela landet och är extremt inriktade på att festa. De dyker upp på de så kallade Stockholmsveckorna i Båstad och Visby och tycker det är helt okej att lägga 15?000 kronor på champagne. I Stockholm funkar inte den stilen längre, säger han.

Robin Andersson, 22, från Östersund har tagit plats i den nu kritvita soffan på Loft. Ett tjockt rep skiljer honom och hans vänner från resten av dansgolvet. Utanför gör tjejerna sitt bästa för att få sällskapets uppmärksamhet. Vissa pekar de ut, de får komma in i soffhörnet. Smaka på drinkarna. Robin Andersson och hans vänner betalar runt 100?000 kronor för drinkbordet.

Varför lägger du så mycket pengar på en utekväll?

– För att jag kan! Jag jobbar hårt och tjänar mycket pengar. Det är jävligt kul att kunna släppa alla hämningar och bara köra.

Är du en brat?

– Nej, jag tjänar mina egna pengar.

En stekare då?

– Haha, nej. Jag är en festmänniska. En livsnjutare.

Han halsar ur den enorma butelj som burits fram till bordet. Champagnen rinner nedför händer och armar.

– Så jävla värt det, skrattar han och skickar den vidare.

Större tryck i år

Förra året såldes 30 000 öl och 3 000 flaskor champagne på Pepes Bodega.

– Det är ännu högre tryck i år, säger Fredrik Strebel och tittar ut över folkmassan som samlats på andra sidan gatan.

Han räknar med uppåt tio tusen besökare på nattklubben under de två tennisveckorna. Robin Söderling, som i dag kan vinna sin andra raka final på centercourten, matchar profilen.

Han är rik (över 50 miljoner i prispengar redan som 25-åring).

Och han samlar på exklusiva armbandsur (”Det är bara roligt att ha dem”).

Men Pepes Bodega är inget för Söderling:

– Nej, fy fan. Folk blir lite påverkade och ska prata om matcher och grejer. Det tycker jag är jättejobbigt. Jag skulle vilja gå ner på stranden och bada, men det är lite samma sak, sa han till Sportbladet i går.

”Som att titta på apor i bur”

Hur störda är då Båstadborna av spektaklet? Faktiskt inte nämnvärt:

– Det är lite som att sitta och titta på apor i en bur, man kan inte sluta. Det är fascinerande på något sätt, säger Bertil Moldén, vd på Bil Sweden, som har sommarhus i Båstad.

Ola Blomgren, 35, är också positiv till invasionen:

– Nu kommer bratsen, säger man när tennisveckorna närmar sig. Men det är kul att det händer något. Tillsammans med tennisen sätter festen Båstad på kartan.

Inte heller polisen, Göran Johansson, har något emot de champagnesprutande stockholm-arna.

– Du ser väl på dem, det är inga tungt kriminella som spatserar omkring här säger han och pekar.

Ett gäng tjejer försöker ta sig fram på kullerstenen i höga spetsiga klackar. Fredrik, 21, från Göteborg tittar med stora ögon efter dem. Han tar fram sin mobiltelefon. Ett sms, sedan är kontokortet påfyllt.

Stereotypa könsroller

– Jag vet, det är sjukt. Men jag kan liksom inte ta att pengarna är slut. Det är dyrt att festa här och kan man inte köpa något skiter brudarna i en, säger han.

Könsrollerna inom bratkulturen var, och är, stereotypa. Männen bjuder, kvinnorna tar emot.

– Jag vet, det är dumt. Men det funkar så, jag vet inte varför, säger Fredrik och tittar ner i backen.

Sms-lånet ska han betala tillbaka med sommarjobbslönen från ett lager. I kväll ska han sitta i den vita soffan.

Så känner du igen bratsen

Man

  Pikétröjor, helst med stora logotyper på bröstet. Gärna Ralph Lauren, Hackett eller Lyle and Scott.

  Skjortor i ljusa pastellfärger, uppkavlade ärmar.

  Frisyren får gärna vara lite längre, slarvigt bakåtkammat, lite rufsigt.

  Solglasögon, många bär pilotmodellen.

  Färgglada shorts.

Kvinna

  Långt hår.

  Höga klackar, korta klänningar.

  Stora solglasögon.

  Solbränd hy, skuggade ögon och ljust målade läppar.

Hit åker de på sommarturné

  Horder av festfolk som vanligtvis syns till kring Stureplan tar sitt pick och pack och lämnar Stockholm under juli månad.

  Första stoppet är Båstad där Swedish Open spelas under två veckor. Därefter drar sällskapen vidare till Visby på Gotland.

  Den som inte tröttnat, och har mycket pengar, stannar kvar i Visby ytterligare en vecka eller fortsätter vidare till Saint Tropez eller Ibiza som återigen blivit ett hett resmål efter några år i skuggan.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet