Betalade 11 000 kr – för ingenting alls

Väntat på tänder i två år

Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD
NYHETER

Det har inte blivit någon krona för kronorna.

Efter två år utan fast föda på grund av en värdelös tandprotes har Tina Liikamaa, 65, fortfarande inte fått några tänder.

– Jag är ett kolli som skickas fram och tillbaka mellan sjukhusen.

Hon är arg, irriterad och bitter. Tandlös vård är orsaken.

I munnen gapar ett rejält hål.

En värdelös tandprotes gör att hon inte kan äta någon föda hårdare än sönderkokta grönsaker.

– Jag har inte kunnat äta ordentligt på två år, säger Tina Liikamaa, 65.

Omöjligt tugga

Problemen började hösten 2008 när hennes brygga i överkäken gick sönder. Hon blev lovad en ny, bättre tandrad och fick under tiden tillfällig protes.

Den är felkonstruerad och Tina kan inte tugga med den.

– Tuggtänderna går inte ihop, säger Tina och visar.

Folktandvården vill inte uttala sig specifikt om Tina men Irene Sandberg, utvecklingschef på Folktandvården i Stockholm, säger att det kan bero på att Tina biter fel och har problem att vänja sig vid protesen.

– Det är mycket vanligt. En lös protes är svår att vänja sig vid, säger hon till Aftonbladet.

Narkosläkare vägrade

Tina Liikamaa, som bor i Stockholmsförorten Norsborg, fnyser åt påståendet och visar upp ett utlåtande från tandkirurgen Ingrid Bodin Björkman på Karolinska sjukhuset i Stockholm.

"Endast tänderna i fronten är rekonstruerade ... Protesen får anses undermålig", står det i hennes utlåtande 5 maj 2010.

Men Tinas problem gäller mer än den misslyckade protesen.

Det gäller hur hon bollas fram och tillbaka mellan olika sjukhus i Stockholm utan att något händer.

När det i våras äntlingen blev dags för Tina att opereras - vilket var första steget mot att få en helt ny tandrad - hoppade narkosläkaren av dagen innan.

"Vissa vågar"

Han vågade inte söva henne eftersom hon lider av en ovanlig lungsjukdom, Pulmonell arteriell hypertension (PAH), som kan innebära livsfarliga komplikationer.

Tina var mycket frågande. Vid hennes tidigare hjärtoperationer hade det inte varit något problem att söva henne.

Anonymt uppger en av Tinas tidigare tandläkare att narkosläkare varierar mycket i sin bedömning.

– Vissa vågar söva, andra gör det inte, säger han till Aftonbladet.

Det bestämdes att hon skulle göra operationen med lokalbedövning istället.

Också då backade narkosläkare ur.

”Känner mig som ett kolli”

Tina Liikamaa skickades vidare till ett nytt sjukhus i Stockholm.

Där sa tandläkaren till henne att hon borde göra om allt från början - skaffa en ny bättre protes och på nytt utreda hur operationen kan genomföras på bästa sätt.

–  Jag känner mig som ett kolli som skickas fram och tillbaka mellan sjukhusen, säger Tina Liikamaa.

Biträdande landstingsråd i Stockholm Stig Nyman (KD) beklagar situtationen.

– Jag inser att hon har ett stort bekymmer. Tyvärr finns det fall när sjukvården inte har kunskap att hjälpa.

Folktandvårdens Irene Smedberg säger att Tina självklart måste få besked om sin framtid.

– Hon får ringa mig så får vi se om det finns något mer vi kan göra.

Tid för mirakel

Tina Liikamaa har hittills betalat över 11 000 kronor för nya tänder.

Då ingår ett antal läkarbesök, utdragen tand, tandprotes och sjukdomsbehandlade åtgärder.

Tina hoppas nu på ett mirakel. Eller att gå till en betydligt dyrare privat tandvårdsmottagning.

– Min resa genom tandvården har varit en riktig soppa, säger Tina Liikamaa.

FAKTA

Tinas tandvårdsresa:

Tina har porslinständer i både över- och underkäke. Sitter i en brygga/bro.

Hösten 2008 får Tina problem med en tand i överkäken. Bryggan måste avlägsnas, istället får hon en tillfällig protes.

Protesen kollas och justeras två gånger utan att det blir bättre. Tinas tuggtänder går inte ihop.

September 2009 bestäms att Tina ska få nya tänder. En avancerad operation där ben ska transplanteras från höften till käken, för att ge bättre fäste för de nya tänderna, beställs.

Under tiden förvärras Tinas matsmältningsproblem. Föda som hon försöker äta slinker ned otuggad. Hon äter syrahämmande medicin mot smärtorna.

Februari 2010 ska operation på Södersjukhuset äga rum. Narkosläkaren hoppar av.

Kommer överens om att man ska prova med lokalbedövning och intravenös bedövning.

Mars 2010 ska ny operation ske. Narkosläkaren hoppar återigen av strax innan.

Maj 2010 träffar Tina ny läkare på Karolinska sjukhuset. Hon föreslår att att Tina genomgår en ny utredning.