Kastas ut efter sju år i Sverige

”Skickas vi till Kurdistan får vi leva på gatan”

en familj – fyra olika ärenden Pappa Younis kom till Sverige som ensam flykting för sju år sedan. Sedan dess har familjemedlemmarna anlänt i flera olika omgångar och behandlas därför som olika ärenden. Under alla år har ständigt någon del av familjen hotats av utvisning – och nu gäller hotet allihop.
en familj – fyra olika ärenden Pappa Younis kom till Sverige som ensam flykting för sju år sedan. Sedan dess har familjemedlemmarna anlänt i flera olika omgångar och behandlas därför som olika ärenden. Under alla år har ständigt någon del av familjen hotats av utvisning – och nu gäller hotet allihop.
NYHETER

Avesta. Migrationsverket ville skicka ut en fyramånadersbebis från Sverige.

När föräldrarna fick beskedet gick de dit, lämnade fram flickan och sa:

– Här, ni får skicka tillbaka henne, berättar Younis Ismail Nemer.

utvisad som bebis Firdeuws, i dag 2, ville Migrationsverket utvisa när hon var fyra månader.
utvisad som bebis Firdeuws, i dag 2, ville Migrationsverket utvisa när hon var fyra månader.

Han ler åt den absurda situationen, men blicken blir snabbt allvarlig igen.

Migrationsverket tog visserligen inte emot lillflickan Firdeuws den där dagen.

Men nu, ganska exakt två år senare, hotas alla åtta i familjen av utvisning. Igen. En situation de levt med i snart sju år.

– Vi har ingenting i Kurdistan. Skickas vi dit får vi leva på gatan, säger pappa Younis.

Tränar barnen i fotboll

I Avesta är missnöjet stort med hur familjen hanterats.

– Bedrövligt, säger Lars Isacsson, (S), vice ordförande i kommunstyrelsen och personlig vän till familjen.

Han är dessutom fotbollstränare för flera av barnen i Avesta AIK där de alla har massor av vänner.

– Jag spelar fotboll med min bror och mina kompisar varje dag, säger Ibat, 11, på klingande dalmål.

Tanken på att förlora det får hans ögon att tåras. Även flickorna gillar skolan och fotboll.

– Om vi utvisas får jag aldrig se dem igen. Och i Kurdistan kan jag inte spela fotboll. Det får inte flickor göra där, säger Iradet, 14.

För sju år sedan kom pappa Younis som ensam flykting till Sverige. Eftersom familjemedlemmarna anlänt i flera olika omgångar, är de i byråkratins ögon fyra olika ärenden i vilka man fattar beslut oberoende av varandra. Därför har ständigt någon del av familjen hotats av omedelbar utvisning, samtidigt som de andra inväntat beslut om ansökningar och överklaganden.

Jobbar i församlingen

– All denna oro under så lång tid gör en psykiskt sjuk. Många gånger har jag tänkt att om det här är livet, då vet jag inte om jag vill leva mer, säger Younis.

Sedan i januari har han ett jobb som fastighetsskötare för Grytnäs församling. Med ett kontrakt som sträcker sig till 2012 hoppas han nu på att få uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare.

– Uppfyller han kriterierna med minst sex månaders anställning och kontrakt som löper ett år framåt ska det inte vara några problem, säger Jonas Lindgren, kommunikationschef på Migrationsverket.

Han kan inte uttala sig i enskilda ärenden, men säger att normen är att spädbarn och föräldrar alltid ska prövas tillsammans.

– Om det förekommer avvikelser från den normen så måste vi undersöka saken.

FAKTA

Flydde undan dödshot

2003

Younis Ismail Nemer kommer till Sverige på flykt från den irakiska delen av Kurdistan.

En hedersrelaterad fejd gör att hans liv är hotat.

2006

Younis får tillfälligt uppehållstillstånd. Barnen Iradet, Ibat och Irat kommer. Deras mor är död, men Younis träffar Bakissa och får senare dottern Firdeuws med henne.

2007

Äldsta barnen, Merdan, 16, och Neda, 17, kommer. Familjen får fyra olika handläggare på Migrationsverket. En lång rad ansökningar om uppehållstillstånd, avslag och överklaganden följer.

2010

Hela familjen hotas av utvisning. Sista hoppet står till att Younis får uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Han jobbar som fastighetsskötare och kör även skolbuss.