”Han tror att han äger mig”

Lotta gömmer sig för ex-maken som försökte mörda henne – snart är han fri

Ska skyddet fungera? Efter mordförsöket började Lotta om på en ny ort och med en påhittad livshistoria. ”Jag vet inte hur långt han är beredd att gå för att hitta mig, säger hon. (Bilden är arrangerad)
Foto: felipe morales
Ska skyddet fungera? Efter mordförsöket började Lotta om på en ny ort och med en påhittad livshistoria. ”Jag vet inte hur långt han är beredd att gå för att hitta mig, säger hon. (Bilden är arrangerad)
NYHETER

Kvinnor som dödas av sin man eller ex-man, har vi granskat. De är nu minst 172 under 2000-talet.

Men några kvinnor överlevde mordförsök.

De döms till ett liv i skugga, i rädsla för en psykiskt störd man som ville ta deras liv.

Som är sjukligt besatta av dem – och som vägrat vård i fängelse.

Aftonbladets Kerstin Weigl har träffat Lotta, en medelålders kvinna någonstans i Sverige. Ingen i bostadsområdet vet att hon gömmer sig för sin ex-man som försökte ta hennes liv.

– Hur ska jag sätta mig i säkerhet? Ingen kan berätta det för mig, säger Lotta.

Lotta är livrädd för att bli identifierad och vågar därför bara visa sin hand på bild.
Foto: Foto: ROGER LUNDSTEN
Lotta är livrädd för att bli identifierad och vågar därför bara visa sin hand på bild.

Lotta säger att tiden rinner ut. Om ett år är ex-maken ute i frihet. Lika störd, lika farlig och lika besatt av Lotta. Det är vad hon fruktar, på goda grunder.

Han ville mörda henne. Han sköt henne i bröstet och halsen med hagelgevär från två meters håll. Hon överlevde, och började om på hemlig ort och med en påhittad livshistoria. Men utan sinnesfrid.

– Det jag skulle behöva veta är hur det ser ut i hans huvud, säger Lotta. Hur långt är han beredd att gå för att hitta mig? Men någon sådan information kan ingen ge mig.

Vi träffas på en plats som Lotta valt. Hon är en helt vanlig lågmäld och välvårdad kvinna, som efter lång betänketid beslutat sig för att berätta i Aftonbladet om myndigheternas oförmåga att skydda henne.

Bakgrunden är att Lotta, sedan barnen blivit vuxna, bröt upp från en lång relation med våld. Ex-maken fortsatte förföljelsen.

Slutligen gick Lotta till polisen.

Lotta sa; han har inga spärrar, han är sjuk och jag behöver larm och besöksförbud NU. Den kvinnliga polisen svarade, helt enligt regelverket: ”Men först måste din ex-man få tillfälle att yttra sig om besöksförbud.”

Det var en onsdag. På lördagseftermiddagen sökte ex-maken upp henne. Han hade hagelgeväret i ett gitarrfodral. Lotta minns att han sa något i stil med ”då får det bli så här”.

Han använde två av de sju patronerna.

– Det var ett hedersmord, säger Lotta. Han tyckte sig ha äganderätten till mig.

Ex-maken sa i rätten att skotten avlossades av en olyckshändelse, men dömdes för mordförsök. Han lider av personlighetsstörningen borderline, med narcissistiska drag.

Lotta lånade böcker för att ta reda på vad det är.

– Det var skönt att få bekräftat det jag redan visste. Han har ett gigantiskt ego. Han saknar empati. Och han kan bli besatt av en kvinna, som han tror sig äga.

Efter rättegången lämnades Lotta ensam med problemet att bygga ett skydd.

Målsägandebiträdet hördes inte mer av.

Psykologsamtalen gick Lotta på tre gånger men avbröt då terapin endast gick ut på att nu var faran över.

I ett samtal med kriminalvården fick Lotta veta att hon kan ansöka om målsägandeinformation. Hon undrade vad det var.

– De sa att det var för att jag skulle kunna sätta mig i säkerhet. Men hur? Det kan ingen berätta.

Efter några år bröts den sköra känslan av balans Lotta lyckats bygga upp. Han skulle ha permissioner.

Kriminalvården skickade brev, men informationen var oklar. Lotta ringde och fick veta att ex-maken endast skulle tillåtas vistas hemma.

Det var fel, fick hon veta senare. Han fick röra sig fritt, och behövde bara tillbringa natten hemma.

Upprepade gånger fick hon kännedom om permissioner som redan hade ägt rum.

– Vad är meningen med informationen om den är både felaktig och ofullständig, undrar Lotta.

Någon plan för framtida permissioner kan hon inte få ut. Hon får inte heller besked om att han verkligen återvänt till anstalten.

Och den viktigaste informationen är sekretessbelagd, den om hans psyke. Gärningsmannens integritet väger tyngre än Lottas säkerhet.

– Jag vet inte hur det ser ut i hans huvud. Hur tänker han? Han har inte blivit friskare, så mycket vet jag. Har han ännu större hämndbehov? Är hatet starkare? Har han en plan?

Lotta kom på att hon kunde begära ut alla placeringsbesluten kriminalvården tagit. Ex-maken har flyttats runt mellan olika anstalter. Av resonemangen framgår att han är lika farlig, lika störd och saknar insikt om brottet.

Vård är frivillig, och ex-mannen är inte intresserad.

Lotta har skyddade personuppgifter, så kallad kvarskrivning och har flera larmade boenden. Där finns inga skymmande buskar, fönster är alltid stängda och stegar göms undan.

Hon är aldrig ensam.

De många haglen i Lottas kropp ger henne ständiga smärtor, men ärren går att dölja. Värre är det med insidan. Lotta säger att ingen kan förstå hur hon lever. Han finns i hennes huvud dygnet runt. Hon noterar varje bil, varje rörelse i landskapet.

Hon lämnar inga personuppgifter i några sammanhang, och har inte ens en tidningsprenumeration.

Lotta närmar sig ett beslut. Ska hon chansa på att skyddet fungerar? Eller flytta ännu längre bort, ytterligare 50 mil? 100 mil?

Men då blir det ännu längre till barnen.

En solskenshistoria ryms i Lottas berättelse, för mitt upp i alltihop snubblade hon över sitt livs kärlek. En man som aldrig viker från hennes sida.

– Det är fantastiskt att en sådan sak kan hända och vi tar till vara varje dag.

Slutligen ber Lotta oss framföra en fråga.

– Jag skulle vilja fråga justitieminister Beatrice Ask: Vilket skydd skulle du själv vilja ha om du överlevt ett mordförsök av en man som är besatt av dig?