Kursks sänkning blev ryskt trauma

Efter tio år känner de anhöriga smärtan varje dag

1 av 3 | Foto: AP
Riksåklagare Vladimir Ustinov framför resterna av den bärgade atomubåten Kursk. Efter explosionerna som sänkte fartyget lyckades Dmitrij Kolesnikov och ett antal andra besättningsmän sätta sig i säkerhet. De överlevde i flera timmar, kanske till och med dagar, men hjälpen kom aldrig.
NYHETER

Med atomubåten Kursk sjönk inte bara 118 sjömän mot döden.

Katastrofen blottlade landets förfall och blev startskottet för Putins beslut att åter göra Ryssland till en stormakt.

Tio år har gått men många anhöriga känner smärtan som det var i går.

Lydia Panarinas då 24-årige son Andrei var löjtnant ombord.

– När jag tänker på den smärta han måste ha känt så känns det som jag dör inombords, berättar hon för TV-kanalen RT. Jag skulle ge allt - till och med mitt eget liv - för att kunna ta bort hans smärta.

Andrei var en av 118 besättningsmän som följde med den ryska marinens 154 meter långa stolthet K-141 Kursk på vad som skulle bli en stor militärövning.

Klockan 11.28 lokal tid den 12 augusti 2000 förlorade högkvarteret kontakten med Kursk.

I början ville de ansvariga inte inse allvaret. I likhet med Titanic betraktades Kursk som osänkbar.

Mörkade

Kanske var det därför som den ryska militärledningen mörkade både för de anhöriga och omvärlden.

– Vi fick veta att något hänt ombord men att alla levde, berättar en anhörig för brittiska BBC. Vi fick höra att det inte var någon fara. De skulle snart vara hemma igen.

Norge och USA erbjöd sig att bistå med experthjälp i räddningsarbetet. Den ryska statsledningen tackade nej. Det här skulle de klara själva.

Snart stod det klart att någon form av explosion inträffat ombord. Det spekulerades i att ubåten kolliderat med ett annat fartyg eller av misstag torpederats av ryssarna själva.

Den officiella utredningen kom fram till att en av torpederna exploderat när den skulle avlossas. Orsaken var en explosiv vätska som läckt ut från torpeden. Branden som utbröt antände ytterligare torpeder.

Räddningsaktion

Kursk lokaliserades på 108 meter djup i Berings Hav. Ryssarna satte igång en räddningsaktion trots att deras dykare inte klarade av att gå ner till mer än 60 meter.

När ryssarna till slut tackade ja till internationell hjälp var det för sent. Nio dagar efter olyckan lyckades en norsk miniubåt öppna Kursk och fann u-båten helt vattenfylld.

Hade ryssarna tackat ja direkt kunde kanske några liv ha räddats.

Kaptenslöjtnant Dmitrij Kolsenikov överlevde den första explosionen. Tillsammans med ett 20-tal andra ur besättningen tog han sig till ett vattentätt skott i aktern. De levde i minst flera timmar. Vissa menar att de kan ha levt i flera dagar.

Förgäves väntade de på hjälp. Ryssarna hade inte den utrustning som krävdes.

Kvävdes

När farkosten bärgades 2001 och 2002 hittade man anteckningar som Kolsenikov gjorde efter den första explosionen.

Kurskkatastrofen blev ett nationellt trauma för Ryssland. Förutom sorgen efter de döda exponerade olyckan nationens förfall efter Sovjetunionens upplösning. Det fick president Vladimir Putin att lova att bygga upp inte bara den ryska militären utan hela Ryssland till sin fornstora glans.

Något han i viss mån lyckats med. Ryssland behandlades åter som en stormakt. Olje- och gasinkomsterna har hjälpt till att höja människors levnadsstandard.

Läxa

Kursk lärde Putin en annan läxa.

Den gången fick han utstå mycket kritik för att han stannade i sin sommarstuga på Krim i fem dagar innan han avbröt semestern.

I dessa dagar när Ryssland skakas av en annan kris, hetta och skogsbränder, reagerade Putin snabbt. TV-bilder har visat hur han är med och släcker bränder och flyger över katastrofområdet.

De bilderna kan dock inte dölja att hans nonchalans för tio år sedan kan ha kostat ett antal människoliv.