’Per har alltid funnits och ska alltid finnas’

Vännen och kollegan: Han var en av våra största

NYHETER

Nyheten om att Per Oscarsson saknas efter en brand kom som en chock för vännen och kollegan Stefan Ljungqvist.

Tillsammans var de den populära polisduon i folkkära ”Polisen i Strömstad”.

– Per var en av våra största skådespelare. Detta är en stor förlust för hela Sverige, säger han.

De populära tv-serierna med samlingsnamnet ”Polisen i Strömstad” blev en stor succé hos den svenska tv-publiken på 1980- och 1990-talen. Per Oscarsson spelade polischef och operasångaren Stefan Ljungqvist den något tröge polismannen Evald Larsson.

Bakom scen var de båda skådespelarna oskiljaktiga vänner.

När Aftonbladet når Stefan Ljungqvist sent på nyårsaftons kväll har han fortfarande inte hört talas om nyheten. Det är en chockad vän och kollega som tar emot dödsbeskedet.

– Det här tar mig väldigt hårt. På hans 75-årsdag var jag och hälsade på honom i hans hus. Han var så stolt över sitt hem och hästarna. Ja, allt. Per har alltid funnits och ska alltid finnas, säger han.

Oscarsson och Ljungqvist hade ofta långa samtal om livet – och döden.

”Väldigt klok”

– Han trodde inte på ett liv efter döden, men att döden var en del av livet. Han var väldigt klok och klarsynt när han talade om sådant.

Per Oscarsson var också en stor inspirationskälla för många skådespelare. En av dem är Robert Gustafsson.

– Två, tre av mina gubbar kommer från honom. Greger i ”Nile city” är till hälften Per Oscarsson. Vi pratade om det när vi jobbade ihop, jag tror han tyckte det var kul, men du vet, Per kunde byta ämne mitt i en mening så man hängde inte alltid med, säger Robert Gustafsson.

Redan som 13-åring träffade Robert Gustafsson Per Oscarsson – i skådespelarens hem.

Men nu är både huset och hans stora inspirationskälla borta.

– En jättechock, säger Gustafsson.

Robert Gustafsson berättar om när han som 13-åring tillsammans med en kamrat skjutsats hem till Per Oscarssons hus av sina mammor som fikade i köket med Oscarssons fru under intervjun. I rummet intill såg stjärnan killarna som riktiga reportrar.

”Kom inifrån”

– Han fick oss att känna oss som vuxna, som proffs. Vi pratade om ”Sverige åt svenskarna” som han just då höll på att spela in.

Per Oscarsson hade gått upp så i rollen som kung i den historiska filmkomedin att han var tvungen att fråga de två pojkarna var toaletten låg – i sitt eget hem.

– Han levde sig in i fiktionen maximalt. Skådespelandet kom inifrån. Ibland hörde man inte ens vad han sa, ändå var det oerhört fängslande.

ESBJÖRN SANDIN