Mona, 28: Jag är arg – men saknar honom med

Självmordsbombarens änka berättar: Jag publicerade ljudklippen

NYHETER

LONDON. Mona Thwany, 28, fick chockbeskedet via Aftonbladet på nätet:

Hennes make Taimour Abdulwahab var självmordsbombaren i Stockholm.

Mindre än ett dygn senare publicerade hon hans avskedsmeddelanden på Youtube.

– Jag vet inte om han är en martyr eller inte, Gud ensam kommer döma honom, säger hon.

Efter bombdådet i Stockholm har Mona Thwany gömt sig hos vänner i en lägenhet i Luton, några kilometer från radhuset där hon och Taimour Abdulwahab bodde med sina tre barn. Nu berättar hon om chocken när hon förstod att maken sprängt sig själv i luften.

Aftonbladet har tagit del av intervjun som Mona gav under ett fem timmar långt möte med journalisten Yvonne Ridley och hennes kollega Graham Johnson.

”Började be mer”

När Mona Thwany tänker tillbaka på månaderna innan självmordsdådet i Stockholm antyder hon att hon kanske borde ha anat oråd:

– Han blev allt mer religiös och började be mer. Han distanserade sig från folk runt omkring. Han började ägna mycket tid åt internet och blev väldigt privat. Jag var upptagen med att se efter barnen så jag tänkte inte på det. Det är bara nu efteråt som jag inser att något var fel.

Inget terrornamn

Hon döljer sig bakom en slöja under intervjun, som genomfördes hos Yvonne Ridley i centrala London.

– Jag brukar inte bära ansiktsslöja men för att skydda mina barn efter bombdådet och för att inte bli igenkänd på gatan gör jag det nu, säger Mona Thwany.

Hon tillbakavisar rykten om att sonen Osama, 6 månader, skulle ha fått sitt namn som en terrorhyllning.

– Han fick inte sitt namn efter någon, speciellt inte Usama bin Ladin. Det var inte för att hedra någon eller något.

Minuter före bombdådet i Stockholm mejlade Taimour Abdulwahab en ljudfil till Säpo, TT, Mona och sin mamma. Mona såg mejlet men filen var bara döpt till ”Mp3” så hon bestämde sig för att lyssna på den när hon lagt barnen.

Senare samma kväll ringde Taimours syster:

– Hon frågade om jag kollat min mejl. Hon sa till mig att kolla svenska nyheter och ringa tillbaka.

Först då lyssnade Mona på första delen av meddelandet som var på arabiska. Via aftonbladet.se läste hon om terrordådet i Stockholm.

– Jag började skaka och blev chockad. Är det han eller inte, jag kunde inte få det att stämma. Jag ringde tillbaka till hans syster och frågade: ”Är det Taimour? Är han borta?” Hon svarade: ”Ja, han är borta”.

”Kändes smärtsamt”

Dagen efter bombdådet publicerades Taimours ocensurerade avskedsmeddelanden på Youtube på arabiska, svenska och engelska. Videofilerna innehöll stillbilder som bland annat har uppgetts anspela på de 72 jungfrur som en martyr kan vänta i paradiset.

Nu erkänner Mona att det var hon som publicerade klippen:

– Alla svar fanns i hans meddelanden. Det kändes så smärtsamt att berätta vad han sagt om och om igen. Lite naivt tänkte jag att folk var intresserade av att få veta sanningen om varför han gjort det, så jag la ut dem på hans Youtube-kanal, berättar hon.

Men när Aftonbladet via Yvonne Ridley sent i går kväll konfronterade Mona med frågor om de bilder som illustrerade Taimours testamente på Youtube är hon oförstående:

– Jag har inte varit inblandad i nåt sånt och jag har ingen aning om vem som har gjort det. Jag laddade upp ljudfilen med en stillbild av min man och ingenting annat. Jag vet ingenting om någon referens till 72 jungfrur, det är första gången jag hör talas om det, säger hon.

Tar starkt avstånd

Mona Thwany tar också avstånd från sin makes handlingar.

– Inte på något sätt håller jag med, har överseende med, eller glorifierar vad han gjort.

Hon har svårt att känna igen sin make på de inspelade meddelandena:

– När jag tänker på mannen jag träffade på universitetet är det som två olika personer. Jag känner mig å ena sidan arg men sen saknar jag honom också.

Hon vill inte svara på om hon anser att Taimour nu har blivit en martyr, hon säger sig lämna det avgörandet till Gud.

– Allt jag kan säga är att jag fördömer terrorism fullständigt. Det är inte rätt att döda oskyldiga och han avsåg att döda – det var hans uppdrag.