De krävs på 800 000 i skadestånd

Safa Kadhum nekade först, men har nu erkänt sin inblandning i helikopterrånet.
Safa Kadhum nekade först, men har nu erkänt sin inblandning i helikopterrånet.Foto: Foto: HENRIC LINDSTEN
NYHETER

Drygt 800 000 kronor.

Så mycket krävde målsägarnas advokat Max Fredriksson i skadestånd i rättegången mot de misstänkta helikopterrånarna.

– Personalen kände dödsångest och rädsla, säger han.

Leif Silbersky. FOTO: SCANPIX
Leif Silbersky. FOTO: SCANPIX

Fredriksson inledde rättegången i morse med att säga att rånet är unikt i svensk rättshistoria.

– Det är en ren tillfällighet att ingen kom till skada och inte rånarnas förtjänst att ingen gjorde det, säger Max Fredriksson.

Under en timmes tid svävade G4S personal i ovisshet om vad som hände.

– De hörde sprängladdningar detonera, det flög splitter, de som blev fast i slussen upplevde att luften tog slut. De visste inte vad som hände och de kände stark rädsla. Flera av dem kände dödsångest och tittade på bilder av sina barn, säger Fredriksson.

Dagen fortsatte med att flera av advokaterna höll sina slutpläderingar.

En har erkänt

Safa Kadhum är den enda av de åtalade männen som erkänt brott. Hans blod hittades på fem ställen i värdedepån och han erkände brott några dagar in i rättegången. Hans advokat Peter Lindqvist säger i sitt slutanförande att hans klient gick med på att utföra rånet för att kvitta en skuld.

– Han har en fru och tre barn och hade en skuld som han krävdes på på ett obehagligt sätt. Han erbjöds att kvitta skulden genom att göra ett inbrott på en värdedepå där ingen personal skulle befinna sig.

Kadhum fick inget del av bytet annat än resepengar för att kunna fly till Dominikanska republiken efter rånet. Han har heller inte varit med under planeringen under rånet enligt advokaten.

– Och en förutsättning för Safa var att det inte skulle vara någon konfrontation med någon personal, det var en förutsättning för att han skulle vara med, att ingen personal skulle finnas på plats. Han kan heller inte hantera vapen utan det var obrukbart, han hade med det bara för att visa upp det för kamerorna och på så sätt fördröja polisens insats.

Många frågetecken

Lindqvist säger att det fortfarande finns många frågetecken gällande helikopterrånet, fler än i något fall han varit med om.

– Det är inte många gånger det saknas så många pusselbitar, som man inte har någon aning om vem som är hjärnan bakom brottet. Hur har det har gått till? Var har man fått den inside-information från som måste ha krävts för att utföra detta rån?

Peter Lindvist tycker att det går inflation i ordet rån. Han tycker snarare att hans klient gjort sig skyldig till inbrott. Ingen skadades eller hotades under värderånet i Västberga menar han. Personalen var fria att ge sig av, de hade en dörr de kunde gå ut genom.

– Jag manar till besinning. Åklagarna har tagit i för mycket. Den övre straffskalan borde bara tillämpas när man avlossat skarpa skott eller misshandlat sina offer och det har inte skett i det här fallet, säger han.

Den 39-årige affärsmannen, som misstänks vara en av hjärnorna bakom rånet och som just nu avtjänar ett fyraårigt straff för mordbrand, säger sig liksom de andra åtalade ha ett alibi men vill inte ge namn på de som kan rentvå honom.

Eftersom han rör sig i kriminella kretsar är det enligt hans advokat Ola Salomonsson inte självklart att kunna lämna sådana namn.

– Man kan tycka att det borde vara självklart att lämna uppgifter som är kontrollerbara så att han slipper allt det här. Men så är det inte. Han är trängd i ett hörn.

”Det är ett indiciemål”

Advokat Salomonsson anser att bevisningen mot hans klient är svag och godtycklig.

– Det här är ett indiciemål och i ett indiciemål blir det lätt så att man fyller i luckorna för att det ska passa som man vill att det ska passa. Som min klient säger om åklagarnas samtalslistor: Om vi ringer varandra mycket, är det knas. Om vi inte ringer varandra mycket, är det knas.

– Jag förstår vad han menar. Man kräver att de tilltalade ska lämna uppgifter som rentvår dem istället för att bevisa att de gjort detta.

I torsdags höll åklagarna sin slutplädering. De yrkar på maxstraff, tio års fängelse, för de fem män som åtalats för grovt rån. Och mellan 4-7 år för de övriga fem män som åtalas för medhjälp.

Åklagarna bad under pläderingen rätten att se till den samlade bevisbilden.

– Det här är ett rent bevismål, ett indiciemål. Målet stöds av en stor mängd fakta som indirekt pekar ut var och en av de åtalade. Det är den gemensamma beviskraften som är avgörande och det är det man ska tänka på när advokaterna skärskådar bevisen, sa åklagare Leif Görts.

”Inget våld”

Michael Lindén, som försvarar den 32-årige fritidsledaren, säger att rånet säkert var en skräckupplevelse på flera sätt för personalen på G4S men att de ändå kom väldigt lindrigt undan om man jämför med många andra rån.

– Det har inte förekommit något våld, ingen har frihetsberövats eller tvingats till någon åtgärd. Det har inte avlossats några skott. Rånarna har snarare planerat att vara hänsynsfulla.

Lindén anser liksom sina kollegor att fallet är väldigt svårbedömt – främst för att bevisningen är så svag. Och givetvis menar han att den är väldigt svag mot hans klient.

– Det ska ju vara lätt att döma för er, bevisningen ska stå för sig själv och den ska stå stark. Men mot min klient saknas all form av konkret och teknisk bevisning.

– Trots att husrannsakan gjorts hos min klient, span har hållits mot honom och hans telefon avlyssnats har inga fynd hittats. Och då påstås han ändå vara någon slags spindel i nätet. Nej, åtalet bör ogillas, säger Lindén.