”Hade ingen önskan att ta livet av dem”

Aftonbladets Linda Hjertén rapporterar direkt från dubbelmordsrättegången i Helsingborg

NYHETER

HELSINGBORG. Joakim Ericsson säger att han var full av ilska och adrenalin och att han handlade i nödvärn när han dödade Sölve och Irene.

Hans motiv var inte alls ekonomiskt och brottet inte planerat menar han.

– Jag hade ingen önskan att livet av Sölve och Irene.

I dag var det så dags för Joakim Ericsson själv att berätta om kvällen den 11 januari då Sölve Svensson, 64, och Irene Saldert, 58, dödades.

Stint stirrandes rakt fram och med händerna pillandes på en penna berättade 24-åringen flera timmar i sträck med ljus och entonig röst om hur han skulle hem till Sölve och Irene i Hovs Hallar på kvällen för att äta middag, men hur han bestämde sig för att ta en promenad på den steniga stranden i Kattvik innan.

– När jag kom tillbaka till bilen hittade jag inte min bilnyckel. Det började snabbt att bli rejält mörkt men jag hade min pannlampa men jag fattade att det ändå skulle bli svårt att hitta nyckeln. Jag ringde till Sölve.

”Blev irriterad”

Sölve och Irene körde ut till Kattvik för att hjälpa honom att leta påstår han. Det var mörkt och svår terräng och plötsligt snubblade Sölve Svensson och föll.

– Jag skrattade till, det var inte meningen. Jag skulle hjälpa honom upp sen tänkte jag, som en gest för att släta över att jag skrattat. Men han var irriterad som fan och jag blev själv irriterad, så jävla farligt var det väl inte.

Ericsson säger att Sölve knuffade till honom.

– Jag knuffade tillbaka och sa "jävla idiot" eller något. Jag blev chockad. Jag har ju aldrig varit i slagsmål innan.

”Ingen önskan att ta livet av dem”

Här utbröt ett regelrätt slagsmål enligt Joakim Ericsson. Sölve Svensson attackerade honom om och om igen med sin ficklampa och han själv slog tillbaka med nävarna.

– När han föll så drog han tag i mig så jag också föll. Slagsmålet fortsatte. Efter ett par slag till fick jag fick tag i en sten.

– Jag kan inte säga om det var så att jag siktade men efter det första slaget så kan det ha varit ytterligare något. Det fanns aldrig någon som helst önskan att det skulle gå så illa som det gjorde. Jag hade ingen önskan att ta livet av vare sig Sölve eller Irene.

Ericsson säger att när han reste sig upp kände han att något kom bakifrån.

– Jag tror att under slagsmålet med Sölve hade sinnet runnit över fullständigt så när jag reste mig upp var jag så full av adrenalin och ilska och det riktades mot den personen. Jag upplevde att jag blev attackerad och det ledde till att jag reagerade som jag gjorde.

Styckade dem

Han säger att han inte minns att han slog mer än ett slag mot Irene. Men enligt rättsläkarens rapport dödades både hon och Sölve med flera kraftiga slag mot huvudena.

Ericsson säger att han sedan gick tillbaka upp mot bilarna för att lugna sig.

– Jag inser vad som hänt. Jag gick tillbaka för att se. Jag minns att det första jag gjorde var att ta upp min pannlampa och lysa på dem. Jag måste ju ha sett de skador jag orsakat dem. Jag såg att de inte andades. Jag kollade pulsen på dem båda.

Han försökte lägga kropparna i bagageutrymmet på Sölves bil men de fick inte plats.

– Då kom tankarna att för att få in dem i bilen måste jag... dela dem. När tanken dök upp bestämde jag mig för det. Jag tänkte inte på andra alternativ.

Kropparna i bagageutrymmet

Själva styckningen nämnde han i rättssalen bara med en mening. Han berättade hellre om sin skräck att åka fast för det han gjort.

– Hela tiden malde tankarna att det var kört, att mina dagar i frihet var räknade.

Han åkte sedan hem till sin lägenhet i Landskrona, med kropparna kvar i bagageutrymmet. Väl där säger han att han kände igenom sina jackfickor.

– Där låg bilnycklarna. Jag hade inte tappat den, den hade hamnat i fodret på jackan. Jag minns bara att det kändes rätt så jävligt.

Fredagen den 10 september fortsätter förhöret med Joakim Ericsson.

Läs mer: