Dagens namn: Botvid, Seved
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / Nyheter

”Jag var glad när mamma blev piskad. Då skulle hon ju snart bli fri”

Sonen Sajjad, 22: Min mor har blivit argare i fängelset

”MÖRDAREN HOTADE HENNE” Aftonbladets Sanna Sjöswärd träffar Sakineh Mohammadi Ashantianis son Sajjad Ghader-Zade, 22, i en park i Tabriz. Det är här han väljer att berätta historien om sin mamma. ”Jag hade ljuva drömmar om framtiden”, säger Sajjad Ghader-Zade under det hemliga mötet. ”Nu kan jag bara tänka på vad som ska hända med min mamma.”   ”MÖRDAREN HOTADE HENNE” Aftonbladets Sanna Sjöswärd träffar Sakineh Mohammadi Ashantianis son Sajjad Ghader-Zade, 22, i en park i Tabriz. Det är här han väljer att berätta historien om sin mamma. ”Jag hade ljuva drömmar om framtiden”, säger Sajjad Ghader-Zade under det hemliga mötet. ”Nu kan jag bara tänka på vad som ska hända med min mamma.” Foto: Sanna Sjöswärd

TABRIZ, IRAN.

Vi möts i skymningen, vid ingången till El Goli park, som före revolutionen var shahen av Irans sommarresidens. Där kan vi lätt försvinna på små slingriga stigar mellan de mörka träden runt sjön.

Sajjad Ghader-Zade ser betydligt äldre ut än 22 år med buskiga mörka ögonbryn, ett allvarsamt och stelt ansikte. Ögonen är hans mammas.

Jag går bakom Sajjad och tolken Ali, för att inte väcka uppmärksamhet. Det är förbjudet att som ogift kvinna sällskapa med andra män om de inte är min

pappa, man, bror eller kusin. Ramadan, den nionde månaden av muslimska lunarkalendern, har börjat och det är

extra känsligt för resande att äta, dricka och röka utomhus. På dagtid är det strängt förbjudet.



Efter att ha klättrat 70 trappsteg finner vi med andan i halsen en sluttning under ett träd.

Vi sätter oss, skuggan av en katt nuddar min ögonvrå. Sajjad studerar min digitala bandspelare samtidigt som han tänder en cigarett och tar ett djupt bloss. Han är tystlåten.

Tolken Ali ber mig stänga av mobiltelefonen och ta ur batteriet innan vi börjar intervjun. Någon kan ha sett oss. Det finns en risk att vi kan spåras.

Jag ber:

– Berätta från början.

Sajjad börjar, rösten är låg och eftertänksam.

– Min mor Sakineh är en enkel människa och ville inte studera. Därför slutade hon grundskolan. Mamma tyckte om att vara hemmafru i vår stad Oskoo. Hon älskade att laga spagetti med ost och lök. Vår familj tyckte om trädgårdar och samlades ofta i parken för att äta tillsammans.

– Min far var bankman och hans liv var hektiskt. Han var ute med vänner och blev full. Kom hem till bostaden och spydde. Det hände ofta.

– Men min relation till honom var bra.

En iransk familj har slagit upp ett mindre tält hundra meter bort och lagar kebab medan deras barn leker tafatt. Det är snålt med utomhusbelysning i iranska städer och jag försöker se mina frågor i skenet från en lykta på vägen nedanför.

Hur har din mor förändrats i fängelse?

– Min mamma är argare, mer deprimerad. Hon har fått psykiska besvär, förlorat hår och fått fler rynkor. Hon har gått upp i vikt och är mycket fetare.

Vad pratar ni om när du besöker henne?

Sajjad tänder ännu en cigarett. De mörka ögonen bakom kantiga glasögon blickar ut i mörkret. Hans mun drar ihop sig.

– Varje torsdag får jag hälsa på. Det tar sju, åtta minuter att hitta henne. Sedan hinner jag prata med henne i två, tre minuter. Det är kort tid, så vi fokuserar på målet. Jag ger viss information från advokaten och media. Och vi kan kramas och hålla varandras händer.



Följande är viktigt: Sajjad är övertygad om att hans mamma är oskyldig, att hon inte var delaktig i mordet på hans pappa och inte heller hade en relation till släktingen som erkänt mordet.

Sakineh har sagt till sonen att det var bråk om pengar som låg bakom mordet. På kvällen den 26 maj 2006 drack hon, pappan och släktingen sprit och hon blev medvetslös.

När Sajjad, som besökt sin sjuka farmor, kom hem låg hans pappa död i badkaret, iklädd shorts. I badrummet låg nakna elkablar, lampan var trasig.

Sajjad säger att mördaren hotade Sakineh. Hon skulle låtsas att dödsfallet var en olycka. Annars skulle han döda hennes barn.

Han säger:

– I fyra, fem, sex dagar var mamma väldigt ledsen och hade skuldkänslor. En morgon bad hon oss gå till polisstationen. Jag och min syster fick vänta utanför när hon bekände.

– Mannen hade en tygfabrik, jag vet var den ligger och följde med fem poliser som grep honom och tog honom till stationen. Först nekade han. Jag såg en polis slå med en kabel tills han erkände.



Under rättegången var Sajjad och hans syster med.

– Domaren ställde två frågor till min mamma: ”Varför öppnade du dörren på kvällen? Varför sa du inte direkt vad som hade hänt, utan väntade nästan en vecka?”

Mannen fick dödsstraff. Sakineh dömdes till 10 års fängelse och 99 piskrapp.

Senare bad domaren Sajjad och hans syster att förlåta mördaren, som då skulle slippa hängas.

Sajjad såg sin mamma pryglas i ett rum i fängelset.

– Jag var mycket ledsen och arg på mannen som piskade min mamma. Men jag var också lycklig, för jag trodde att efter piskrappen skulle mamma bli fri. Det hade domaren sagt.

Din pappa var mördad, din mamma fängslad. Vad hände med dig?

– Min syster och jag tvingades fly från Oskoo till Tabritz med 3,5 miljoner invånare för att gömma oss. Skriker du från ena sidan av Oskoo hör den andra

sidan ...

– Min pappa var känd som en bra person, men efter mordet stirrade människorna på oss och viskade. Vi försökte förklara vad som hade hänt, men om domstolen inte tror oss, varför skulle de?

– Det som störde mig mest var att alla trodde att min mamma och mördaren hade en relation. Att de planerade att mörda min pappa. Det är den sorgligaste delen av historien. Jag tror inte på det.

Vem hjälpte er?

– Pappas släkt i Oskoo bröt med min syster och mig. Hans släkt anser att mamma är skyldig. De ville se mördaren hängd. Ni borde inte ha förlåtit honom, sa de.

Vad gör du på dagarna?

– Jag arbetar på bussar med att klippa biljetter. Min syster går tredje året i högstadiet. Vi hyr en lägenhet tillsammans.

Hur ser du din framtid ut?

– Jag hade ljuva drömmar om att göra militärtjänsten, gifta mig och att få barn. Jag ville bli polis, men alla drömmar är borta. Nu kan jag bara tänka på min mor. Det jag hoppas är att Turkiet eller Brasilien ingriper. Annars tror jag de hänger min mamma.

Din syster Saideh är 18 år. Hur mår hon?

– Eftersom hon är flicka behöver hon sin mamma mer än jag gör.

Tror du att din mamma blir torterad i fängelset?

– Advokaten säger att våld förekommer. Mamma pratar aldrig om det. Men jag vet att de tar min mor till Security Intelligence Service, där de frågar ut henne. De frågar: ”Hur har den internationella pressen fått ditt foto? Varför är du så viktig för hela världen?”

– Jag tror även att fängelset har satt in en kamera i cellen där min mor vistas, för att vaka över henne.

Hur bor hon på fängelset?

– Hon är inte ensam, där finns 200 kvinnliga fångar i ett mycket stort rum. På dagarna syr hon skor och kläder.

Har du känt dig hotad?

– Oskoo är en mindre stad och vi är rädda för människorna där, men i Tabriz har vi inte det problemet. Min morbrors hus ligger nära vår lägenhet och han hjälper oss.

– Det jag är rädd för är intervjuer och artiklar i internationell press och att regeringen vill ställa frågor.



Det har blivit mörkt i parken, det dunkar av musik, Alphaville, Arash och Modern Talking från den stora fotbollsplanen längre bort, där det byggts en skatebana för ungdomar. Ett kärlekspar passerar med hastiga steg och stirrar mot oss där vi sitter ihopkrupna. Vi stelnar till alla tre.

Vad vill du och din mamma säga till Aftonbladets läsare i Sverige?

– Jag pratade med henne för två dagar sedan och hon ville att jag skulle säga att hon är tacksam för kampanjen, för pressen ni sätter på Iran. Hon tror det är därför domstolen ännu inte stenat henne. Hon vill att alla människor nu pressar Iran, så att hon inte i stället blir hängd. Hon säger: ”Jag vill att världen hjälper mig.”

Sanna Sjöswärd

Stöd protesterna – skriv under för att rädda Sakineh

  Hon ska ställas i en grop grävd upp till axelhöjd, sen ska stenar kastas på henne, stenar tillräckligt stora att skada henne, men inte så tunga att hon genast dör.

  Det ska ske i staden Tabriz, Iran. Hon heter Sakine Mohammadi Ashtiani och är 43 år. Hon är dömd till att stenas till döds – för en påstådd kärleksaffär med en man.

  Aftonbladet har varit i Tabriz. Vi uppmanar nu till protest mot Sakinehs dödsdom. Skriv under för Sakineh – vi lovar att ta namnlistan till Irans ambassad.

SAKINEH, 43, HAR SUTTIT I FÄNGELSE SEDAN 2006

  Sakineh Mohammadi Ashtiani, 43, har varit fängslad sedan 2006, och genomgått tre olika rättegångar.

  Den första gällde ”otillåten relation” med en släkting till hennes man, och dennes bror. Det är olagligt för kvinnor att träffa män som inte är make, pappa eller bror.

  Dessutom misstänktes Sakineh för inblandning i mordet på sin man. En man som kallas Nasser greps och dömdes till döden för mordet. Han räddades från avrättning av Sakinehs barn.

  Sakineh dömdes till 10 års fängelse och 99 piskrapp. Hon har aldrig erkänt brotten i domstol.

  Av någon anledning valde en annan domstol att åter granska Sakineh, för ett grövre äktenskapsbrott. Inga bevis fanns, endast ett erkännande i polisförhör – som hon tog tillbaka.

  Tre av fem domare ansåg henne ändå skyldig, utifrån ”judges knowledge”, en princip som gör det möjligt att döma enbart på personlig övertygelse. Straffet: Döden genom stening.

  I somras valde Sakinehs två barn att vända sig till världspressen med sin mammas historia. De fruktar att hon ska stenas, alternativt hängas, och ser uppmärksamhet som sista chansen att rädda sin mammas liv.

SENASTE NYTT

Nyheter

Visa fler