– Vad skulle staten kunna göra för mig?

Leeanne, 47, vägrar be myndigheterna om hjälp mot vattenkaoset

KLARAR SIG SJÄLV – I ALLA LÄGER Leeanne Robinson hade tur och klarade sig undan de värsta översvämningarna. Hennes hus klarade sig med några centimeter och nu väntar hon mest på att trädgården ska torka upp.
KLARAR SIG SJÄLV – I ALLA LÄGER Leeanne Robinson hade tur och klarade sig undan de värsta översvämningarna. Hennes hus klarade sig med några centimeter och nu väntar hon mest på att trädgården ska torka upp.Foto: JERKER IVARSSON
NYHETER
Leanne Robinson och hennes svåger Mark i ödeläggelsen som vattenmassorna orsakat.
Leanne Robinson och hennes svåger Mark i ödeläggelsen som vattenmassorna orsakat.Foto: jerker ivarsson

BOGGABILLA.

Leeanne Robinson, 47, går med hundarna i sin dränkta trädgård. Hon väntar på att vattnet ska dra sig undan så att hon kan fortsätta med sitt liv.

Hon har haft tur. Översvämningen nådde bara tröskeln. Några centimeter till och hennes hem hade blivit förstört.

Leeanne tycker det är överraskande att floden Macintyre svämmade över bräddarna.

Senast skedde det för 15 år sedan och då var det inte alls så illa som nu.

Ändå visste hon vad som skulle komma.

Beskedet: Packa nu

Det märkliga med de pågående översvämningarna i Australien är att de oftast går att förutsäga. Den plötsliga och överraskande flodvågen efter slagregnen väster om Brisbane var snarast ett undantag.

I Leeannes fall kom beskedet i onsdags. Medlemmar ur civilförsvaret knackade på och sa att hon hade två timmar på sig att packa: Macintyre svällde och beräknades nå sin högsta nivå inom ett par dygn.

Leeanne och hennes son Wylie, 25, flyttade hem till Leeannes mor i Goondiwindi.

Där förstärkte befolkningen vallarna. De klarade vågen med några centimeter till godo, men längs hela vägen mellan Goondiwindi och Boggabilla svämmade floden över.

Liknande dramer utspelar sig dagligen i delstaterna Queensland, New South Wales och Victoria. Skyfallen – främst uppe i norr – sätter flodvågor i rörelse och dessa rör sig i fårorna över kontinenten: stad efter stad, by efter by i det torra, heta landet träffas av vattnet.

Varningar finns på nätet

En del klarar sig hyggligt. Andra dränks. I dagens tidning ser jag en karta med samhällen och floder markerade:

New Angledool, Narranfloden, djup 2,95 meter, beräknat djup 19 januari 3,1 meter; Weilmoringle, Culgoafloden, djup 5,65 meter, beräknat djup 25 januari 6,2 meter...

I ett avseende har myndigheterna fullständig kontroll. Det är bara att knappa in sig på meteorologiska byråns hemsida och läsa varningarna. Mätsystem gör det möjligt för personalen på vattenverket i till exempel Bourke, som ligger i den vanligen knastertorra halvöknen, att på dataskärmar följa en flodvåg station för station och säga: På fredag är den här.

I ett annat avseende saknas all kontroll.

– Det har regnat hela vintern, säger Leeanne. Jag har aldrig sett så mycket regn.

Skörden gick förlorad

Hennes svåger Mark O’Donogue, 37, hjälper henne att få ordning. Han är bonde, odlar vete, och hade kämpat sig igenom tio års torka när han i höstas kunde se fram emot en skörd som var riktigt bra. Då kom regnen.

– Jag förlorade en fjärdedel av skörden och kvaliteten sjönk på det som var kvar, säger han.

Översvämningarna har satt igång en intensiv debatt. Ledarna för De Gröna, Bob Brown, säger att kolindustrin är medskyldig på grund av den globala uppvärmningen. Han kräver att ”kolbaronerna” ska ta en rejäl del av notan för den pågående katastrofen. Andra nämner det skandalösa i att städer och tätorter byggs som om översvämningsrisken inte finns.

Konservativ befolkning

Leeanne Robinsons hus ligger vid floden.

– Det är vackert här, säger hon.

Nej, översvämningen har inte gett henne andra tankar. Nej, hon tror inte att den har något med global uppvärmning att göra. Och nej, hon ber ingen annan än vänner och släktingar om hjälp. Folk på den australiska landsbygden brukar vara konservativa, individualistiska och frågande inför auktoriteter.

– Vad skulle myndigheterna kunna hjälpa mig med? säger Leeanne.

– Vi är vana att klara oss själva, säger Mark som inte har en tanke på att släppa jordbruket.

Sedan klafsar de tillbaka till den dränkta trädgården.