”Ingen är värd ett sådant sätt att sluta på”

Därför slog ingen larm när Kerstin försvann

NYHETER

Hon skulle köra ut julblommor, jobba som präst, sjunga i kör.

Ändå tog det fem dagar innan Kerstin Segerberg anmäldes försvunnen.

Då hade hon redan skrivit sin sista lapp till omvärlden.

– Det känns ju fruktansvärt, säger Rikard Ohlin i Svensbyn.

Han var den sista som såg Kerstin Segerberg vid liv den 14 december 2010, när hon handlade i hans Icabutik.

Då var hon på väg i sin silverfärgade Citroën för att köra en julblomma till två församlingsmedlemmar.

Men Kerstin kom aldrig fram.

Hon körde vilse och fastnade med bilen på den oplogade vägen vid sjön Mjögtvängens östra strand.

När hon tillbringade sin första natt i den kalla bilen skulle hon ha arbetat som jourhavande präst, vid 22-tiden.

”Hörde alltid av sig”

Vänner till Kerstin har berättat att hon alltid hörde av sig om hon av någon anledning fått förhinder till ett möte.

Men trots att hon inte ringt – och inte heller gått att nå – anmäldes hon inte försvunnen till polisen den 14 december.

Två dagar senare skulle Kerstin Segerberg ha varit med på en övning med kyrkokören.

Rikard Ohlin reflekterade snabbt över att hon inte var där.

– Hon hade varit krasslig under veckan, vi förutsatte att hon var hemma och förkyld.

Som Aftonbladet i går kunde avslöja var Kerstin då fortfarande vid liv.

Skulle baka pepparkakor

I den iskalla bilen dokumenterade hon sin kamp mot döden på fyra etiketter som hon klistrade fast på ratten. Med svart kulspetspenna skrev hon om den evighetslånga väntan på hjälp.

Först på söndagen, den 19 december, polisanmäldes Kerstin som försvunnen.

Då skulle hon ha bakat pepparkakor och sålt lotter på församlingens årliga ”grötfest”.

”Det grämer oss”

Samma dag skrev hon sin sista lapp, om att hon skulle lämna bilen i ett försök att ta sig till byn Tegen – men hon klarade det inte. Först den 13 januari hittades Kerstin Segerberg kraftigt nedfrusen i bilens ena framsäte.

– Det är klart att vi grämer oss. Ingen är värd ett sådant sätt att sluta på, säger Rikard Ohlin.