”Hur länge kan Mubarak hålla ut?”

Inga Brandell – statsvetare och lektor vid Södertörns högskola. Speciellt inriktad på Nordafrika och Mellanöstern.

NYHETER

Hur länge kan Egyptens president Mubarak hålla ut?

– Betydligt längre än Ben Ali i Tunisien. Ben Ali och hans släktingar hade lagt under sig stora delar av ekonomin. I Egypten finns ett en annan styrka i systemet och Mubarak är bara en företrädare för det, en symbol. Systemet är starkt eftersom det styrt landet sedan revolutionen 1952.

Hur länga orkar det demonstrerande folket hålla ut?

– Det varierar beroende på stad. I Suez har befolkningen mer eller mindre tagit över. Där är de mer militanta än i Kairo. Å andra sidan finns det väldigt mycket folk i Kairo.

Massdemonstrationerna sommaren 2009 mot Irans president Mahmoud Ahmadinejad misstänkta valfusk dog ut efter ett tag – vad tror du händer i Egypten?

– I Iran fanns det ett starkt stöd för den sittande presidenten på landsbygden. Det räckte inte att studenter och medelklass i städerna protesterade. I Egypten är det mer blandat bland demonstranterna. Fattiga som vill få det bättre, medelklassen som vill ha frihet och delaktighet i politiken, samt islamister som tycker att president Mubarak svikit sina bröder i Palestina.

– Frågan är hur folk på landsbygden ställer sig. Det kan hända att regeringen kan slippa en del motstånd genom att subventionera livsmedel kraftigare.

Vad kommer att hända i de andra arabländerna?

– Det kommer att ta ett och ett halvt år innan Tunisien stabiliseras och man hittar en ny form för politiken. I övriga länder kan vi räkna med en lång period av oro, och en del akuta politiska kriser, som kommer att leda till förändringar.

– Alla länder har skiftande problem men gemensamt är de dyra livsmedelspriserna och de unga befolkningsgrupperna.

Vad blir nästa land att drabbas av oroligheter?

– Jemen är det redan på gång. Det händer saker även i Sudan.

En fråga bestående av fyra delfrågor - världens ledande makter är försiktiga med att agera. Varför?

I USA:s fall?

– Trots att USA uppmanar till att införa reformer så fortsätter man att ge sitt faktiska stöd till president Mubarak. Egypten är den viktigaste samarbetspartnern i Mellanöstern och man har levererat mer än 1 miljard dollar i militärt stöd till armén. Egypten är en garant för att situationen i Irak accepteras och att palestinierna kommer till förhandlingsbordet.

I EU:s fall?

– EU har misslyckats med sin utrikespolitik i Mellanöstern. Man har blivit låst vid konflikten mellan Israel och Palestina. Man måste tänka om.

I Kinas fall?

– Kina har ekonomiska intressen i regionen och håller sig ifrån att bli inblandade. Man är nöjd så länge man kommer åt kapital och råvaror som finns i regionen.

I Israels fall?

– Ligger lågt eftersom man är rädd för en utrikespolitik som är mindre fördelaktig för Israel. Ett uttalande från Israel blir omedelbart en del av den inrikespolitiska konflikten. Läget har varit mycket fördelaktigt senaste åren.

Om president Mubarak försvinner – tar islamister över då?

– Nej. Den egyptiska armén är inte intresserad av den typen av regim, inte på kort sikt i alla fall. Visst finns det kanske islamister bland soldaterna men det är en modern armé som får hjälp från USA. Många har utbildats utomlands och har haft tidigare jobb till exempel inom Världsbanken. Islamisterna har inte resurserna och organisationen som krävs för att ta över.

Många boende i Kairo berättar att poliser är inblandade i plundring. Kan det stämma?

– Det är inte uteslutet. De riskerar att bli avsatta och haft inkomster från mutor. Eller så är de utskickade.

FAKTA

Händelseutvecklingen i arabvärlden

Det började med ett ungdomsuppror i Tunisien.

Kampen för att äntligen få demokrati spred sig till Egypten.

Nu väntar omvärlden på president Mubaraks nästa steg. Avgår han kan det innebära en ny era för hela arabvärlden.

17 december 2010: Det började med upploppen i Tunisien där den 26-årige grönsaksförsäljaren Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv utanför ett myndighetskontor i staden Sidi Bouzid efter att polisen beslagtagit hans kärra. Han var utbildad på universitetet men saknade, liksom en stor del av landets unga, ett arbete.

Mohammed Bouazizi dog senare av sina skador vilket satte fart på den stora demonstrationen för bättre villkor, fler jobb och minskade klyftor.

14 januari: President Ben Ali tvingas fly landet efter veckor av kravaller och upplopp på Tunisiens gator. Folket kräver hans avgång. Han har då suttit vid makten i mer än 23 år och misstänks för stöld av egendom och överförande av utländsk valuta.

25 januari: Demonstrationerna startar i Egypten för att markera mot den höga arbetslösheten, fattigdomen och korruption. Folket kräver president Hosni Mubaraks avgång. Oppositionsledaren Mohamed ElBaradei meddelar att han är beredd att ta över. Mubarak har suttit vid makten i 30 år och har tryckt ned allt motstånd genom tortyr och fängelsestraff.

30 januari 2011: Minst 100 människor rapporteras ha dött i kravallerna. Flera fängelser har stormats, internet ligger fortfarande nere och internettrafiken är begränsad.