Mubarak riskerar utlösa totalt kaos

Wolfgang Hansson om presidentens tondövhet inför folket

NYHETER

För demonstranterna som förväntat sig en festmåltid måste det ha känts som mögliga skorpor.

Med sin vägran att avgå förde Hosni Mubarak sitt land ännu ett steg mot avgrunden.

Wolfgang Hansson.
Wolfgang Hansson.

Folkets ilska kunde ses direkt på Tahrirtorget. Demonstranterna lyfte sina skor mot Mubarak, den ultimata förolämpningen.

Fredag är helgdag i Egypten. En helgdag med hundratusentals människor som är ännu argare, mer frustrerade och besvikna än tidigare. Dagens demonstrationer kan bli de största och våldsammaste hittills. Den explosion alla väntat på.

Vad händer om folkmassan försöker marschera mot presidentpalatset eller inta den statliga tv-stationen? Kommer militären fortsätta att agera passivt eller kommer de att skjuta?

Militärens agerande i dag och de närmaste dagarna blir helt avgörande för utvecklingen.

Uppenbarligen bestämde sig generalerna i går för att backa upp Mubarak trots tydliga tecken på motsatsen tidigare under dagen. Gav de honom en sista chans och väntar på att se hur folket reagerar eller finns sprickor inom militären där Mubarak som gammal general i flygvapnet har goda kontakter?

En annan förklaring är att Mubaraks hänvisning i talet till ett antal av konstitutionens pargrafer i praktiken innebär att han lämnar över all och inte bara delar av makten till vicepresident Suleiman. Men att han var för stolt för att säga det rent ut. I så fall motverkade han sitt eget syfte.

De senaste dagarna har protesterna spritts till fler städer. Viktiga yrkesgrupper har gått ut i strejk för att stödja revolutionen. Turismen är i praktiken utraderad. Egyptens redan usla ekonomi hotas av kollaps.

Momentum talar mot Mubarak.

Presidenten har tidigare sagt att han inte avgår direkt av rädsla för att kaos då ska utbryta i landet. Med sin tondövhet inför folkets krav riskerar han att utlösa detta totala kaos just genom att sitta kvar.

Att han i sitt tal gjorde sitt bästa för att fjäska för demonstranterna räcker inte. Han påstod att han var stolt över demonstranterna, kallade de som dödats för "martyrer" och lovade att de skyldiga ska straffas hårt. Han godtog kraven på demokrati och frihet som helt rätta. Man väntade bara på att han skulle säga att han själv tänkte gå med i demonstrationerna.

Det kändes som en omvändelse under galgen och ett desperat försök att fortsätta hänga sig kvar vid makten. Särskilt som de som stått för våldet är Mubaraks egna specialstyrkor och partimedlemmar.

Inte bara egyptierna var rasande av besvikelse. Talet måste ha känts som en kalldusch i Washington som väntade sig att Mubarak skulle kasta in handduken.

CIA-chefen Leon Panetta sa offentligt att det är "mycket trolig att Mubarak avgår under kvällen".

President Barack Obama framträdde några timmar före diktatorn och talade optimistiskt om "en historisk dag" i Egypten.

I stället blev världens mäktigaste man förödmjukad av Mubarak som med stämman darrande av ilska sa att han "inte lyssnar på diktat från utlandet".

Det var uppenbart att USA fått underhandsinformation om att Mubarak tänkte avgå. Ändrade han sig i sista stund? Eller försökte han en skenmanöver där han lämnade från sig makten till vicepresidenten men behöll presidenttiteln?

Oavsett vilket skapande han ilska och förvirring.

Mubaraks främsta hänsyn just nu är att själv försöka överleva. Avgår han är han rädd att han måste fly Egypten med svansen mellan benen eller riskera att dödas av arga folkmassor.

Även om Mubarak bara är president till namnet så sitter regimen kvar. Vicepresident Suleiman är en av Mubaraks förtrogna och som gammal chef för säkerhetstjänsten ansvarig för tortyr och övergrepp.

Ett tydligt avgångsbesked hade onekligen varit en seger för folket men inte den totala revolution som alla hungrar efter. Det hade fortfarande varit mycket långt till demokrati.

Nu går kampen vidare på gatan i stället för i förhandlingsrummen.