Dagens namn: Vega
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter


    Det låter precis som 2008. Barack Obama håller storslagna tal om revolutionerande förändringar USA borde genomföra och hänförda supportrar svarar med det klassiska ”Yes we can”.

Men i själva verket har allt förändrats på två korta år.


    Presidenten kan om bara några dagar bli föremål för en historisk misstroendeförklaring av väljarna och han slåss för sitt politiska liv där uppe i talarstolen.

– Vi har redan gjort livet bättre för vanliga amerikaner och kommer att fortsätta på samma sätt, säger han under valmötet i Nevada.


    Men medan anhängarna fortsätter jubla verkar det budskapet inte nå fram till de som avgör det kritiska mellanårsvalet på tisdagen.


LAS VEGAS. Scenen kunde verkligen vara tagen från den omtumlande presidentvalskampanjen för två år sedan.

Vi befinner oss på en typisk gräsplätt utanför en skola i Las Vegas och de provisoriska läktaretagen runt den lilla scenen är fullknökade av företrädesvis unga människor vars ögon lyser av begeistring när Barack Obama kliver upp på scenen och inleder ett karaktäristiskt passionerat tal.

De säger också ungefär samma saker som de människor vi intervjuade på valmöten över hela landet sommaren och hösten 2008.

– Obama är hoppet. Vi har inte råd med mer av det vi såg under företrädarens åtta år i Vita huset, fastslår till exempel Michael Warzlow, pensionerad stålverksarbetare som i likhet med de flesta andra som samlats vid Orr Middle School dammat av en gammal kampanj-t-shirt från förrförra hösten.

– För oss som inte är rika har han och den demokratiska kongressen redan underlättat till­varon. Sjukförsäkringen är bara ett exempel. Det måste få fortsätta i samma riktning.

Britney Barkley, svart ung kvinna som tagit med hela sin lilla familj på mötet, känner likadant.

– Alla jag känner är fortfarande hängivna Obama-supportrar. Vi är otroligt nöjda med det som hänt och vill inte ha tillbaka det vi hade innan, säger hon med emfas.


Till yttermera visso låter presidenten själv som ett karskt eko av sitt 2008-jag.

Han talar med samma retoriska, upplyftande skärpa och framhåller oavbrutet vikten av förändring, framåtskridande och reformer som måste genomföras för att lyfta den amerikanska medelklassen.

Och när han prickar in någon särskilt entusiasmerande poäng svarar publiken med den världsberömda frasen som kom att symbolisera hela Obamas historiska resa till Vita huset:

– Yes we can!

Men som sagt:

Ingenting är egentligen som det var då. Allting har förändrats i grunden.

Det finns ingen Obamania längre. Presidenten har inte ridit in i Vegas på en fräsande våg av entusiasm, optimism och nyväckt framtidstro den här gången.

Han är här för att rädda sin närmaste politiska medarbetare, senatens majoritetsledare Harry Reid, från förlust i tisdagens kongressval – och i förlängningen sitt eget politiska liv.

Demokraterna riskerar att förlora sin majoritet i representanthuset och som allra minst försvagas kraftigt i senaten.

I så fall bakbinds Obama och hans förmåga att genomföra de där reformerna begränsas kraftigt. Han kan till och med få ägna de återstående två åren av sin första och kanske enda mandatperiod åt att försvara de förändringar han trumfat genom, inklusive sjukvårdsreformen. Den ska rivas upp, har segervissa republikaner deklarerat.




Utvecklingen kan te sig förbryllande.

Det som hände i november 2008 såg ju ut som ett seismologiskt skifte, som att en ny era inletts, som att amerikanerna bestämt sig för att ta ut en helt ny riktning.

Men bara två år senare verkar alltså en majoritet av väljarna vilja vrida kompassen i en helt ny riktining – igen.

Orsakerna är många – och det rent ideologiska motstånd som de konservativa gräsrötterna i löst sammanhållna organisationen Tea Party gjort till en ren folk­rörelse ska inte underskattas; en ny ton har satts med dess högljudda opposition mot vad som ses som en oönskad radikalisering, för att inte säga socialisering, av Washington.

Men framförallt handlar det om att det på en rad områden går dåligt för USA – och att partiet med makten inte förmått göra något åt problemen.




Bristen på arbete är den stora ostmackan på bordet.

Arbetslösheten ligger sedan början av 2009 strax under tio procent i landet som helhet och har passerat femton procent i exempelvis Nevada, som hade hoppats ha lite mer nytta av det faktum att hemmasonen Harry Reid är nummer ett i senaten.



– Men den beror på politiken som fördes tidigare. Vi förlorade åtta miljoner jobb under mina första två månader på det här jobbet. Det faller på sin egen orimlighet att det var den här administrationens fel. Vi har tvärtom förhindrat ett ännu större ras, framhåller Obama på mötet i Vegas.

Men sant eller inte; argument att allt var föregångarens fel biter inte riktigt på de mittenväljare som i vanlig ordning avgör på tisdag.




Likadant är det med krisen i ekonomin i stort. Det finns ett utbrett missnöje med växande statsskulder och slöseri med allmänna medel, inte minst på kris- och stimulanspaket som få tycker sig ha sett effekter av.

– Det var politiken som fördes under åtta år som utlöste den ekonomiska krisen. Vi var tvungna att agera. Om inte hade recession blivit en depression, envisas president Obama vid sitt podium.

Men inte heller det budskapet vill riktigt nå fram annat än till de mest lojala supportrarna.

Samtidigt dröjer de påstått positiva effekterna av de förändringar som faktiskt ägt rum.

Ett av få märkbara resultat av sjukvårdsreformen Obamacare, som enligt många dels kostar för mycket, dels kördes ner i USA:s hals alldeles för snabbt, är till exempel ännu så länge att premierna på privata försäkringspremier stigit kraftigt.

– Men snart kommer människor att känna verkningarna och ingen kommer att vilja återvända till det vi hade. Köp inte republikanernas snake oil. De vill göra exakt som de gjorde förut och vi vet hur det fungerade under åtta år. Vi har inte glömt, inpräntar Obama medan skymningen faller i Sin City.




Sedan hastar han vidare till nästa valmöte. Och nästa. Tiden är knapp och desperationen inför ett hotande katastrofval på tisdag växer.

– Yes we can, ropar supportrarna överallt.

Men det verkar vara motståndarna som kan den här gången.

Klicka på bilden så blir den större.   Klicka på bilden så blir den större.
Klicka på bilden så blir den större.   Klicka på bilden så blir den större.

Så har Obamas poplularitet dalat

1 Arbetslösheten

Januari–februari 2009

  Botten gick ur den amerikanska ekonomin redan hösten innan, men den de värsta effekterna började märkas just som Obama flyttade in i Vita huset. Åtta miljoner jobb gick förlorade under hans två första månader som president. Arbetslösheten har sedan legat fast.



2 General Motors

Mars 2009

  Till följd av den usla ekonomin håller den amerikanska bilindustrin, med jätten GM i spetsen, på att gå omkull. Obama-administrationen räddar företaget med ett krispaket och blir i princip majoritetsägare. Beskylls för att ha infört ren socialism.



3 Tea Party

Juli 2009

  Det konservativa motståndet mot Obama och den demokratiskt styrda kongressen formeras bland gräsrötterna i löst sammanhållna Tea Party-rörelsen och får ett genomslag när demokratiska senatorer under sommaren håller så kallade townhall-möten. De skälls ut, helt sonika.



4 Kalsongbombaren

December 2009

  På juldagen försöker Umar Farouk Abdulmutallab, medelst explosiva ämnen gömda i kalsongerna, spränga ett plan innan landning i Detroit, men hindras av medpassagerare. Reaktionen från Vita huset är långsam, först efter julledigheten gör Obama ett riktigt uttalande om allvaret. Han kritiseras för att inte förstå terrorhotet mot USA.



5 Sjukvårdsreformen

Mars 2010

  Räknas oftast som en av de stora segrarna men faktum är att ”Obamacare” – som anses kosta för mycket, trumfas igenom utan att ha genomlysts ordentligt och rymmer inslag av tvång som många tycker direkt illa om – galvaniserar motståndet mot hela det demokratiska etablissemanget. Demonstrationerna i Washington dagarna före omröstningen i kongressen var Tea Party-rörelsens eget Woodstock.



6 Oljekatastrofen i Mexikanska golfen

April-juli 2010

  20 april exploderar oljeplattformen Deepwater Horizon. Elva arbetare dör. Efter några dagar står det klart att USA drabbats av en av de värsta miljökatastroferna i historien – och medan världen ser hur råolja väller ut i Mexikanska golfen står makten i Washington handfallen. Innan läckan stoppas i juli har ”The BP Oil Spill” blivit för Obama vad orkanen Katrina var för George W. Bush.



SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet