Kan tvingas berätta allt

”Kungen har mest att förlora på rättegång”

FÖRFATTARNA RISKERAR TVÅ ÅRS FÄNGELSE Just nu förbereder hovets jurister för om uppgifterna som presenteras i boken ”Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken” ska leda till en rättslig process. Men flera tryckfrihetsexperter som Aftonbladet har talat med är överens om att kungen troligtvis skulle ha mer att förlora än att vinna på att frågan hamnar i domstol. Bland annat kan han tvingas vittna om sitt privatliv i en rättegång som är öppen för allmänheten.
FÖRFATTARNA RISKERAR TVÅ ÅRS FÄNGELSE Just nu förbereder hovets jurister för om uppgifterna som presenteras i boken ”Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken” ska leda till en rättslig process. Men flera tryckfrihetsexperter som Aftonbladet har talat med är överens om att kungen troligtvis skulle ha mer att förlora än att vinna på att frågan hamnar i domstol. Bland annat kan han tvingas vittna om sitt privatliv i en rättegång som är öppen för allmänheten.Foto: ULF HÖJER
NYHETER

Hovet kan stämma författarna till skandalboken.

Men då kan kungen behöva vittna om sitt privatliv inför öppen ridå.

– Han har mest att förlora på en rättegång, säger advokaten Peter Althin, som varit ombud vid flera tryckfrihetsmål.

Advokat Peter Althin.
Advokat Peter Althin.Foto: PER-OLOF SÄNNÅS

Boken ”Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken” kan leda till en öppen strid mellan Sveriges statschef och de tre författarna.

Bakom slottets murar ruvar just nu hovets jurister på om de ska inleda en rättslig process.

På andra sidan står de tre författarna, Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer. De har sagt att de välkomnar en förtalsrättegång – men riskerar samtidigt böter och rättegångskostnader på 100 000-tals kronor, i värsta fall två års fängelse.

”Svårt få någon fälld”

Men flera tryckfrihetsexperter är överens: den som förlorar mest på en förtalsrättegång är kungen.

– En sådan drar ju bara ännu mer uppmärksamhet till skandalerna. Dessutom är det väldigt svårt att få någon fälld för förtal i Sverige, säger Nils Funcke, sekreterare i regeringens yttrandefrihetskommitté.

Vid en rättegång måste hovet peka ut exakt vad i boken som är förtal, men det kräver också att kungen kan berätta vad som är sant. För författarna gäller det att bevisa att källorna talar sanning – eller att

publiceringen var relevant för allmänheten.

Öppna för alla

Och de långa vittnesmålen kan kablas ut överallt. Rättegångarna är sällan stängda för allmänheten.

– Kungen riskerar att få sitt privatliv genomgånget i detalj. Han är den som har mest att förlora. Författarna får väl sannolikt bättre försäljningssiffor, säger advokaten Peter Althin.

Vanligtvis görs en förtalsanmälan till Justitiekanslern, men hovet kan även driva ett eget tryckfrihetsmål. I särskilda fall kan

Justitiekanslern själv driva frågan, men det är inte särskilt aktuellt, säger JK Anna Skarhed:

– Om vi får in något ärende så hanterar vi det. Men jag kan satsa ganska många kronor på att det inte blir någon rättegång.

FAKTA

SÅ FUNGERAR EN FÖRTALSRÄTTEGÅNG

Med förtal avses att peka ut någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. När det gäller uppgifter som sprids via en bok är det författarna som själva riskerar att fällas.

Den som anser sig förtalad, i det här fallet kungen, måste själv anmäla författarna. Kungen kan antingen vända sig till Justitiekanslern eller driva ett privat tryckfrihetsmål. Vid särskilda skäl kan Justitiekanslern stämma för förtal å någon annans vägnar.

Förtal avgörs i en domstol där en tryckfrihetsjury på nio personer tar ställning till om uppgifterna har allmänintresse och om de är sanna. Även tre yrkesdomare närvarar.

Om kungen exempelvis anser att 43 meningar i boken är förtal måste domstolen gå igenom och ta ställning till om varje mening ska frias eller fällas. Bevisbördan ligger hos författarna.

Juryn måste ha en kvalificerad majoritet när den tar beslut. Sex ledamöter måste vara eniga för en fällande dom. Om juryn fäller författarna för förtal kan de tre yrkesdomarna välja att fria. Då överklagas domen till hovrätten, där endast domare deltar.

Straffet vid en fällande dom beslutar domarna. Vanligtvis handlar det om böter, anses brottet grovt högst två års fängelse.

NÅGRA KÄNDA FALL

2010: Sydsvenskan, Expressen, Kvällsposten och GT frias för misstänkt grovt förtal mot 35-åringen, som felaktigt pekades ut som Anna Lindhs mördare.

2007: Expressen fälls för att ha förtalat dåvarande Vänsterpartiledaren Gudrun Schyman.

2006: Expressen fälls för att ha förtalat Mikael Persbrandt.

1970-talet: Aftonbladet frias för förtal mot Thorbjörn Fälldin efter att han kallats psyksjuk i tidningen.