Nyheter

I väntan på Gaddafis sista strid

Dagligen går flyktingar över gränsen – överlyckliga över att få lämna Libyen.
Dagligen går flyktingar över gränsen – överlyckliga över att få lämna Libyen.Foto: Foto: Jerker Ivarsson

RAS AJDIR vid LIBYENS GRÄNS. Varje morgon packar jag en väska med necessär och ett ombyte.

Varje kväll kommer jag tillbaka till hotellet och tvingas packa upp väskan.

Väntan på Moammar Gaddafis fall ser ut att kunna bli lång.

Vi är väl förberedda och rustade till tänderna.

I bakluckan på den fyrhjulsdrivna hyrbilen finns nödproviant i form av tonfiskburkar, kex och frukt ihop med massor av vatten. Flyktingar berättar att de flesta butiker är stängda så fotografen Jerker Ivarsson och jag vill vara säkra på att inte behöva svälta.

Vi har med oss två 20-liter-dunkar med diesel i händelse av att bensinstationerna är igenbommade.

Skyddsvästarna mot knivstick och kulor känns trygga att ha. Säkerhetsläget på andra sidan gränsen är omöjligt att värdera. Förhoppningen är att våldet ska upphöra i samma stund som Gaddafi störtas.

Situationen är en aning märklig.

Väntar vid gränsen

Dagligen pratar jag med flyktingar som är överlyckliga för att de kommit ut ur Libyen. Vi journalister är frustrerade över att inte komma in.

Nästan dagligen kommer uppgifter om att nya städer inne i Libyen fallit i oppositionens händer men likfullt fortsätter Gaddafiregimens gröna flagga att vaja från den libyska gränsposteringen.

När flaggan halas och ersätts av den libyska monarkins gamla fana – som blivit oppositionens symbol – är det en signal att vi kan åka in.

Från början såg det ut att bli en snabb affär. Senaste dagarna verkar Gaddafi ha tagit tillbaka lite av initiativet, åtminstone i Tripoli.

Man får känslan av att han samlar sina styrkor där för en sista strid. Ska han dö ska det bli som martyr – och ta så många andra med sig i döden som möjligt.

Har inte många vänner

Gaddafi visar gång på gång sin oberäknelighet. Är han galen, totalt fjärmad från verkligheten eller spelar han bara ett spel för att vinna tid?

Intrycket är att han försöker få till ett inbördeskrig och på så sätt piska upp de nationalistiska stämningarna bland sina supportrar. Lyckas han med det kan det ta månader innan han faller.

En annan möjlighet är att han i hemlighet – som de flesta tyranner – ändå vill rädda livhanken. Han har inte många vänner att fly till. Det saudiska kungahuset och Gaddafi är direkta ovänner.

På nära håll kan man tänka sig Sudan, Mugabes Zimbabwe eller Lukasjenkos Vitryssland. Tre rejäla diktaturer som totalt struntar i världssamfundets åsikter. Tre ledare med vilken Gaddafi har goda relationer.

Nyheten att internationella brottmålsdomstolen i Haag nu förbereder ett åtal mot Libyens diktator för brott mot mänskligheten gör det inte lättare för honom att hitta en fristad.

Flyr Gaddafi tar det inte många timmar innan den gröna flaggan vid gränsen halas och vi kan styra mot Tripoli.