Nyheter

Ovärdigt, S

Ingen tycks ha kontroll över läget i valet av S-ledare

minst sagt rörigt Mikael Damberg, Thomas Östros, Veronica Palm, Pär Nuder, Leif Pagrotsky, och Sven-Erik Österberg är bara några av de namn som rörts runt i den socialdemokratiska partiledarbunken.
minst sagt rörigt Mikael Damberg, Thomas Östros, Veronica Palm, Pär Nuder, Leif Pagrotsky, och Sven-Erik Österberg är bara några av de namn som rörts runt i den socialdemokratiska partiledarbunken.Foto: Foto: JONAS BILBERG, ANDERS DEROS, CAROLINA BYRMO, LOTTE FERNVALL

Röran i socialdemokraternas partiledarval kan bara benämnas på ett sätt.

Ovärdigt.

Om drygt två veckor, fredagen den 25 mars, ska Mona Sahlins efterträdare väljas.

Men ränksmiderierna och positioneringarna har inte avtagit. I takt med att dagen D närmar sig utan att någon kandidat verkar vara mer trolig än en annan ökar i stället aktiviteten. Valberedningen sitter ständigt i möten men försäkrar att allt går enligt plan.

Det får man innerligt hoppas inte är sant. Att försöksraketer skickas upp från olika delar av landet, ovanför de flesta partimedlemmars huvuden, och möts av moteld från andra distrikt ger intryck av att planen, om den existerat, har havererat.

Ingen tycks ha kontroll över läget, inte ens de allra närmast inblandade.

Det är ett sorgligt skådespel. Processen är ovärdig ett parti som styrt landet i 65 år sedan Per Albin Hansson (S) blev statsminister 1932. Det inledde, med undantag för tre sommarmånader 1936, en era med mer än fyra decennier av S-ledda regeringar.

Sahlin var den första S-ledare sedan andra världskriget som valdes utan att samtidigt bli statsminister. Det ödet kommer att drabba även hennes efterträdare.

Självfallet har det påverkat, och försvårat. Den självklara maktposition som följer med statsministerposten finns helt enkelt inte där. Det rör till det.

Men Socialdemokraterna har valt ordföranden under betydligt svårare förhållanden än dagens.

1946, året efter krigsslutet, dog statsminister Per Albin Hansson plötsligt av ett slaganfall. Fem dagar senare, och efter två omröstningar i partistyrelse och riksdagsgrupp, utsågs Tage Erlander oväntat till hans efterträdare.

Först två år senare konfirmerades valet vid en ordinarie partikongress.

1986 mördades statsminister Olof Palme. Redan under mordnatten utkristalliserades Ingvar Carlsson, då framtidsminister och vice statsminister, som hans efterträdare. Carlsson valdes till partiledare på en kongress 17 dagar efter mordet.

Men nu har det gått 114 dagar sedan Mona Sahlin aviserade sin avgång. Och fortfarande finns inte ens ett förslag till vem

som ska efterträda henne. De som törs tippa tror att det kan komma först i slutet av den här veckan eller början av nästa.

Det är, tyvärr, ovärdigt ett parti som har pretentioner. Bland annat på att vara statsbärande.