Nyheter

”Gör det till varje kommuns skyldighet”

Mikael Rying vill att kommunen inrättar instans för kvinnor

17 kvinnor dödas i genomsnitt varje år av sina män. Trots de höga siffrorna har antalet minskat sedan 1970-talet. Men går det att förhindra att det går så här långt?

– I nära hälften av de fall jag har tittat på är våldet känt sedan tidigare, säger Mikael Rying, kriminolog på Mittuniversitetet.

Mikael Rying.
Mikael Rying.

13 kvinnor dödades förra året av sina män, pojkvänner eller ex-män. Ytterligare fyra fall där männen är misstänkta är inte avgjorda. Det kan alltså handla om 17 kvinnor som under förra året har dödats av någon de en gång valt att älska, och i flera fall, leva med.

Mikael Rying, kriminolog på Mittuniversitetet, har specialstuderat mäns dödliga våld mot kvinnor.

Minskat antal sedan 1970-talet

Ökar antalet kvinnor som mördas av sina nära, eller har det alltid sett ut så här?

– Jag har granskat fall sedan 1990 – och sedan dess har det i genomsnitt handlat om 17 kvinnor som har mördats varje år. Om man jämför med 1970-talet så har det till och med skett en minskning sett en minskning med mellan 20 och 30 procent per 100 000 kvinnor.

Flera av de dödade kvinnorna har utsatts för mycket kraftigt våld; många har också skändats. Helle Christensens pojkvän åt av henne efter att han dödat och styckat henne.

Många har psykiska problem

Mikael Rying har skrivit en rapport där han har gått igenom alla fall mellan 1990-2004 och fann då att 90 procent av de dömda männen lider av en psykisk störning eller har en psykisk sjukdom.

– Det är inte vem som helst som begår de här brotten, utan det är män som har väldigt stora problem. Förutom psykiska sådana, oftast även missbruk av olika slag, säger Mikael Rying.

Har våldet mot, och skändningen av, kvinnornas kroppar blivit grövre?

– Det finns inget som tyder på det. Det är hela tiden lika illa kan man säga. Det begicks till exempel en del grova mord i början av 90-talet, men vi glömmer lätt dem med tiden.

Våldet ofta känt sedan tidigare

Birgitta Lagerqvist , 71, och hennes nära vänner var oroliga för Birgittas man. Han mådde allt sämre och verkade deprimerad. Efter att han försökt strypa Birgitta lades han in på en psykavdelning. Han led av en svår depression. Efter några veckor skrevs mannen ut; han bedömdes som frisk och inte i behov av efterbehandling. Några månader senare mördade han Birgitta. Rättens lilla sinnesundersökning visade att han led av en allvarlig psykisk sjukdom vid tiden för mordet.

– I hälften av de fall jag har tittat på är våldet känt sedan tidigare – och hade kvinnorna fått den hjälp och det stöd de behöver hade kanske en del av dem levt i dag, säger Mikael Rying.

Många av de mördade kvinnorna var rädda för sina män; Kim Hedberg, 46, hade börjat skriva på ett brev till sina barn där hon uppmanade dem att berätta vad de visste för polisen om hon dog. Trots att Kim hade skaffat ett besöksförbud mot sin ex-man och aldrig gick ut ensam lyckades han döda henne. En kväll väntade han utanför hennes port med en hink bensin och tändstickor.

"Gör det till kommunernas skyldighet"

Mikael Ryings förslag för att komma åt, i alla fall delar, av problemet är att varje kommun blir skyldig att ha en instans dit kvinnor som är utsatta för hot och våld kan vända sig för att få stöd och hjälp.

– Där skulle det då finnas personal som kan hjälpa kvinnan med alla kontakter, från polisanmälan till att skaffa ny bostad och skola åt barnen. Allt det här måste kvinnorna göra själva annars – och många orkar inte, och då finns det risk att polisanmälan läggs ner. Kvinnojourerna är bra – men på det här sättet skulle det inte bygga på en ideell verksamhet, och bli varje kommuns skyldighet, därför skulle de också ha mer resurser.