Ånger eller taktik? Han berättar sin historia

NYHETER

Safa Kadhum satt rejält i klistret.

Så han gjorde det bästa av en hopplös situation.

Han erkände.

Och berättade sin historia – på sitt sätt.

Aftonbladets Linda Hjertén bevakar rättegångenen kring helikopterrånet.
Aftonbladets Linda Hjertén bevakar rättegångenen kring helikopterrånet.

Kadhum var den av de tio åtalade som var starkast bunden till värderånet med teknisk bevisning. Hans blod fanns på fem föremål i byggnaden, bland annat på den slägga som användes för att slå sönder glastaket på värdedepån.

Trots det nekade Kadhum hela vägen från Dominikanska republiken och in i cellen på Kronobergshäktet.

Han fortsatte till och med att bestrida alla anklagelser ända in i säkerhetssalen.

Men så plötsligt i måndags kom det som nog ingen trodde de skulle få höra under helikopterkupprättegången: en bekännelse.

Jo, han var med på rånet. Han var i depån den 23 september. Men alla andra i salen är oskyldiga och nej, han tänker inte namnge någon annan.

– Jag vill inte skaffa mig fiender. Och jag tänker inte utsätta min familj för mer fara, jag har redan varit tillräckligt ansvarslös.

Själv säger 31-årige Kadhum att orsaken till hans plötsliga erkännande var att han inte gillar bilden av sig själv i media som kallhjärtad skurk, att det inte alls är en farlig rånare han vill att hans tre barn och deras dagispersonal ska se honom som. Och så menar han att offrens smärta och skräck som mötte honom i rättssalen fick honom att berätta sanningen.

Rättsexperter har sagt att det snarare handlar om ren taktik.

Åklagarna hade honom fast, det bästa han kunde göra nu var att erkänna, och det är just vad han gjorde.

Men Safa Kadhum är inte dum. Han är dömd sedan tidigare och förstår bättre än att försöka utmåla sig själv som något oskyldigt offer.

Men han lät däremot väldigt mycket som en man som fallit offer för omständigheterna.

För när Safa Kadhum gav sin version beskrev han sig själv som pressad, driven att ställa upp i rånet i sista sekund för att kvitta en skuld.

Han är i den version han gav i dag endast en spelbricka, inte på något sätt en av hjärnorna bakom rånplaneringen som det pratades om i början. Inte heller har han fått någon del av det 39, 1 miljoner kronor stora bytet.

Eftersom den kalasjnikov han syns hålla i på övervakningskamerafilmerna aldrig hittats kan ingen kontrollera om hans ord stämmer, men själv menar han att automatvapnet var obrukbart och oladdat och i hans händer bara för att skrämma polisen. Kadhum säger också att den som lejde honom att vara med i rånet lovade och försäkrade att inte en endaste människa skulle befinna sig i depån.

Ett vapen med trasig avtryckare, en folktom depå, en man som dras in i rånplanerna bara dagar innan det äger rum – allt detta är mycket viktiga detaljer när det handlar om exakt hur länge Safa Kadhum kan komma att behöva sitta i fängelse.

Safa Kadhum medgav de delar där han är att anses överbevisad, men han gjorde det utan att ge åklagarna en enda smula som kan föra dem framåt i fallet, utan att avslöja en enda ledtråd till vilka de som han menar de verkliga rånarna är och utan att knyta de redan åtalade männen det minsta mer till brottet.

Kanske erkände Safa Kadhum för att han såg hur illa offren farit av rånet, för att de fortfarande drömmer mardrömmar om det som hände.

Eller så gjorde han det för att han bara kunde vinna på det. Och för att han hade förlorat på att inte göra det.