Hängdes i morse

Grät på vägen till avrättningen

avrättades Tidigt på onsdagsmorgonen ska Shahla Jahed ha avrättats i Iran. Hon utsattes för tortyr, utpressning och våldtäkter, enligt flera organisationer.
avrättades Tidigt på onsdagsmorgonen ska Shahla Jahed ha avrättats i Iran. Hon utsattes för tortyr, utpressning och våldtäkter, enligt flera organisationer.Foto: afp
NYHETER

Shahla Jahed blev 39 år.

På onsdagsmorgonen avrättades hon i Iran.

Enligt landets myndigheter har hon erkänt mord.

Men bland annat Amnesty har starkt kritiserat utredningen.

Hängningen ska ha skett i fängelset Evin i Teheran, Iran, tidigt på onsdagsmorgonen. Shahla Jahed fick sitta nio år i fängelse, innan hon gråtande tvingades gå till sin avrättning, uppger organisationen Iran Human Rights.

Kärleksrelation

Mardrömmen började 2002 då Shahla Jahed hade en kärleksrelation med den välkände fotbollsspelaren Nasser Mohammadkhani. En kort tid innan hade hans fru Laleh Saharkhizan hittats mördad. Snart riktades misstankar mot Shahla Jahed. Fallet väckte stor uppmärksamhet i Iran.

Shahla Jahed dömdes för åtta år sedan för mordet på Laleh Saharkhizan. Elva månader efter att Shahla hade gripits av polis, erkände hon mordet.

Tortyr

Men i rättegången hävdade Shahla att hon var oskyldig.

– Om ni vill döda mig, så gör det. Om ni skickar tillbaka mig, kommer jag erkänna igen, och inte bara till att ha mördat henne. Jag kommer också erkänna att jag har mördat människor som har blivit dödade av andra, sa hon och upprepade att hon var oskyldig och inte hade begått något brott, enligt Nowpublic.com.

Utredningen har kritiserats av bland annat Amnesty. Enligt International Committee Against Execution kan Jahed ha tvingats erkänna brott under tortyr.

Stark kritik

Avrättningen har tidigare skjutits upp, men nu har domen verkställts.

Mahmood Amiry-Moghaddam som är talesman för organisationen Iran Human Rights, fördömer avrättningen som ska ha genomförts av offret Laleh Saharkhizans familj.

– Irans ledare är ansvariga för Shahlas avrättning och alla andra avrättningar i Iran. Det faktum att avrättningen genomfördes av offrets familj, visar ytterligare en barbarisk sida av den iranska lagen, säger han på Iran Human Rights hemsida.

Stoppa dödsstraffet

Enligt Amnesty International avrättades över 388 människor i Iran förra året. Mahmood Amiry-Moghaddam anser att världen måste sätta press på den iranska regimen för att få stopp på dessa avrättningar.

– Shahlas familj är i mina tankar och hos alla de människor som runtom i världen har arbetat mot hennes avrättning de senaste åren. Shahlas avrättningen är en påminnelse om hur barbariskt det här straffet är och det måste inspirera oss att arbeta ännu hårdare för att avskaffa dödsstraffet en gång för alla.

FAKTA

/ Avrättningar i världen 2009:

Fem länder står för merparten av alla avrättningar. Det är:

Kina: Sannolikt tusentals, fler än i alla andral länder tillsammans. Men i Kina är dödsstraffet en statshemlighet och myndigheterna vill inte avslöja hur måna som döms till döden och avrättas.

Iran: Minst 388.

Irak: Minst 120.

Saudiarabien: Minst 69.

USA: 52.

KÄLLA: AMNESTY.

De väntar på döden

Fem länder står för merparten av avrättningarna i världen.

Det är: Kina, Iran, Irak, Saudiarabien och USA.

Här är några av de dömda fångarna som väntar på döden i dessa länder.

Sakineh Ashtiani.
Sakineh Ashtiani.Foto: AP

Sakineh Ashtiani

Den 43-åriga tvåbarnsmamman från nordvästra Iran är en av världens mest uppmärksammade dödsdömda fångar. Hennes fall har skapat rubriker världen över.

Hon greps 2005 och dömdes för medhjälp till mord på maken Ebrahim Qaderzadeh. Straffet: Tio års fängelse som sedan ändrades till fem år.

Under tiden i fängelse väcktes nya anklagelser mot Sakineh. Hon dömdes 2006 för att ha haft ett "otillåtet förhållande” med två män. Straffet: 99 piskrapp. Sonen tvingades se på medan mamman piskades. Sedan anklagades Sakineh för äktenskapsbrott och dömdes till döden genom stening.

Fan Qihang

Kinesiske Fan Qihang greps den 29 juni 2009 i samband med en poliskampanj mot organiserad brottslighet. Han ska ha förts till ett hemligt fängelse där han säger sig ha blivit torterad för att erkänna brott han inte har begått.

Rättegången mot honom inleddes i januari 2010. Det fanns flera åtalspunkter och han bedömdes vara skyldig till att ha varit ledare eller aktiv medlem i organisationer av ”kriminell natur”.

187 personer var kallade som vittnen men ingen infann sig i rätten. Den 10 februari dömdes Fan Qihang till döden. Domen fastställdes av en appellationsdomstol den 31 maj.

Troy Davis

Amerikanen Troy Davis, 42, dömdes 1991 mot sitt nekande för mordet på polismannen Mark Allen MacPhail. Straffet: Döden. Detta trots att mordvapnet aldrig hittades och brist på teknisk bevisning.

Åtalet var baserat på vittnesmål men senare har sju av de nio vittnen som pekade ut Davis, dragit tillbaka eller ändrat sitt vittnesmål. Fyra vittnen uppgav i efterhand att de hade ljugit när de pekat ut Troy Davis under rättegången. Tre andra sa att de blev pressade av polisen att peka ut Davis.

Ibrahim Karim Mohammed al-Qaragholi

Den irakiske medborgaren Ibrahim al-Qaragholi, 31, dömdes till döden för mord och kidnappning av tre amerikanska soldater. Domen föll den 28:e oktober 2008. Han väntar nu på verkställandet av straffet i al- Kadhimiyafängelset, Bagdad, tillsammans med andra dödsdömda fångar.

Det finns uppgifter om att rättegången var bristfällig. Bland annat dök tre vittnen som kallats av försvaret aldrig upp. Domen baserades på teknisk bevisning i form av Ibrahim al-Qaragholis fingeravtryck som fanns på den jeep som de amerikanska soldaterna färdades i.

Det finns inga uppgifter om att han skulle ha misstänkts tillhöra den väpnade grupp som utförde attacken vid militärposteringen.

Ali Hussain Sibat

Den libanesiske medborgaren Ali Hussain Sibat dömdes i november 2009 för svartkonst och häxeri. En förseelde som inte är definierad som ett brott i den saudiarabiska lagstiftningen, skriver Amnesty.

den 46-årige fembarnspappan Ali Hussain Sibat brukade i sin roll som programledare för tv-show på kanalen Sheherazade sia och ge råd om framtiden. När han våren 2008 befann sig i Saudiarabien på en muslimsk pilgrimsfärd greps han av den religiösa polisen Mutawa'een.

Ali Hussain Sibat blev vid förhören instruerad att skriva ned vad han arbetade med, mot löftet att han snart skulle släppas. Men hans anteckningar användes istället vid rättegången som en ”bekännelse” och användes för att fälla honom. Ali Hussain Sibat fick ingen juridisk hjälp vid rättegången.