Underhållet går inte som på räls

”Catharina Elmsäter Svärd påminde julresenärerna om att klä sig ordentligt”

uppgivenhet Centralstationen i Stockholm var i går full av resenärer som väntade på försenade tåg. Under julen blir bristerna i infrastrukturen extra tydliga. Särskilt när det gäller underhåll av väg och järnväg tycks samhället ha gett upp.
uppgivenhet Centralstationen i Stockholm var i går full av resenärer som väntade på försenade tåg. Under julen blir bristerna i infrastrukturen extra tydliga. Särskilt när det gäller underhåll av väg och järnväg tycks samhället ha gett upp.Foto: FOTO: MAGNUS WENNMAN
NYHETER

Vintern blir knappast mer påtaglig än nu. Hundratusentals svenskar ska ut på nedisade tåg, snömoddiga vägar och överlastade bussar. Nordeuropas flygtrafik är lamslagen av snöfall och kyla.

Julen är en av våra stora trafikhelger. Vi vill kunna fira tillsammans med våra nära och kära, och i en tid av strukturomvandling och föränderlig arbetsmarknad betyder det resor, med bil, buss, tåg och flyg.

Bristerna i infrastrukturen – ett ord som kan låta byråkratiskt – blir mycket påtagliga en helg som denna.

Skyller på varandra

Det betyder inte att saker och ting fungerar annars.

Pendeltågen står still, just nu i Skåne. Vagnparken är utsliten, ibland rent av farlig. Och förseningar har blivit något vana tågresenärer räknar med.

Tågföretagen – som SJ – skyller på varandra, eller på Trafikverket. Trafikverket talar om bristen på politiska satsningar och beslut om investeringar, och politikerna tittar åt ett annat håll.

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd påminde i går julresenärerna om att klä sig ordentligt.

Passagerarna är frustrerade, personalen mår allt sämre och godskunderna ­inom industrin räknar på andra transportslag för att få ut sina produkter på marknaden.

På samma sätt avslöjar vintern bristerna i väghållningen. Lastbilar som fastnar i glashala backar eller snödrivor. Personbilar som plöjer fram genom modden. Köbildning och saltbrist.

Beroende av infrastruktur

Infrastrukturen tillhör det nationalekonomerna brukar beskriva som ett klassiskt marknadsmisslyckande. Det är svårt att ta betalt för, men om det inte fungerar slutar också samhället att fungera.

Mer privat konsumtion är ingen lösning. Utan vägar och järnvägar blir vi kvar där vi är.

Den sanningen blir bara mer och mer sann, ju mer vårt samhälle bygger på att människor och varor kan transporteras till kunder och arbetsplatser. I takt med moderniseringen blir vi allt mer beroende av den gemensamma infrastrukturen.

Ändå tycks det som om samhället drar sig tillbaka från just den sortens uppgifter. I synnerhet underhållet.

Engagemanget saknas

Det är möjligt att knipa politiska poäng på en ny järnvägssträcka – gärna för snabbtåg – eller på en väldig motorväg. Men det verkar alldeles omöjligt att få ett engagemang för det tröstlösa arbetet att bygga om växlar, avfrosta tåg eller röja bort snön från vägarna.

Enligt prognoserna är det bäst att göra julresan i dag. I morgon återkommer snöfallet. Hur det ser ut på vägar och tåg när det är dags att resa hem vet ingen.

IP