"Tog skydd i garderob när skalvet började"

Läs chatten med svenske Anton Wiiala i Sendai

NYHETER

Anton Wiiala: Hej, nu är jag här, skicka in era frågor. Sitter på en buss på väg från Sendai till Tokyo.

Kommentar från lia: Hej Anton! Kan du beskriva hur du känner dig just nu - med all denna förödelse runt omkring dig?

Anton Wiiala: Det är mest förödelse nere i hamnen, men jag har inte varit där. Jag kan se röken därifrån, men det är ett par mil dit. Centrum i Sendai relativt oskadat.

Kommentar från Guest: hur upplevde du jordbävning?var du medveten om att detta kunde hända innan du åkte och medan du var där?

Anton Wiiala: Jag visste om att jordbävningar är vanliga och blev informerad om hur man ska bete sig redan första dagen jag var här. Redan innan den här jordbävningen hade jag upplevt flera mindre skalv. Den här gången var jag hemma i mitt rum. Det började lugnt, som ett normalt mindre skalv. Men så plötsligt brakade det loss och larmet gick. Då hoppade jag in i garderoben som är inbyggd i väggen. Det är det säkraste stället i min lägenhet. Men jag kände att det inte var säkert att vara kvar inomhus och jag lyckades ta mig ut. Det var en fruktansvärd kraft.

Kommentar från Madelene: Hur pass mycket information om händelserna får folket? Det låter som om ena halvan av Japan försöka återgå till sitt normala liv medan andra är en katastrof.

Anton Wiiala: Informationen fungerar jättebra. Direkt efter skalvet försvann elen, men de flesta mobiltelefoner funkar och man kan kolla på tv via dem. Bara minuter efteråt var direktsändningarna igång, och det har varit så på alla kanaler sedan dess. Så vi har kunnat följa allt väldigt bra. Och alla varningar om efterskalv har kommit som de ska via sms.

Kommentar från Emelie: Hej Anton! Hur ska ni göra nu när ni blir evakuerade från Sendai? Åker ni till Tokyo och stannar där eller planerar ni att resa till Sverige?

Anton Wiiala: Det är från person till person. Hälften kommer att åka hem till Sverige, andra har släkt och familj i Tokyo och stannar där. Vår skola har blivit ganska illa tilltufsad. Jag hade en biljett hem till Sverige redan bokad, eftersom vi har ett lov strax.

Kommentar från Guest: tog det lång tid innan du kunde prata med dina släktingar för att informera de att du var ok?

Anton Wiiala: Jag skickade ett meddelade så fort jag förstod att det var en stor nyhet även hemma i Sverige. Så att mina föräldrar inte skulle vara oroliga. Det har varit svårare att ringa.

Kommentar från Hamato Yoshi: Tja, Anton! Upplever du att det hetaste samtalsämnena japaner pratar om på Japans gator just nu är tsunamin? Eller rullar allting på som vanligt, och försöker dem redan nu (efter en sådan stor katastrof) att gå vidare, genom att inte tala om det så mycket?

Anton Wiiala: Det märks att det här inte var vilket skalv som helst. Det flesta affärerna i Sendai är fortfarande stängda. Om det kommer in en leverans så tar den slut på en gång. Folk går inte till jobbet, och de som går till jobbet gör det för att städa bort bråte.

Kommentar från RespectJP: Hur känns det när det är jordbävning, man gå lite lätt eller är de riktigt svårt?

Anton Wiiala: Det beror på hur starkt skalvet är. Är det kraftigt är det svårt att stå och gå, man måste ta stöd om det ens går att röra sig. De lite svagare går det att röra sig under. Man ska ju helst inte gå omkring, utan söka skydd.

Kommentar från Jag!: Är alla dom som du brukar umgås med oskadda eller saknar du någon?

Eric Thorsson, reporter: Vi tappade telefonförbindelsen med Anton nu, men vi ska försöka nå honom igen.

Eric Thorsson, reporter: Tyvärr, vi får lämna den sista frågan obesvarad. Tack så mycket alla ni som ställt frågor i alla fall.

Aftonbladet