Dubbel seger för vår Peter

Aftonbladets fotograf om vinnarbilden – och den tuffa kampen mot cancern

ÅRETS BILD Fotouppdraget 11 december förra året började med en brinnande bil mitt i Stockholm. Nu har Peter Wixtröms starka bild av självmordsbombaren Taimour Abdulawahab från Tranås utsetts till Årets bild 2011.
Foto: PETER WIXTRÖM
ÅRETS BILD Fotouppdraget 11 december förra året började med en brinnande bil mitt i Stockholm. Nu har Peter Wixtröms starka bild av självmordsbombaren Taimour Abdulawahab från Tranås utsetts till Årets bild 2011.
NYHETER

NORRKÖPING/SOLNA. Han tog bilden på självmordsbombaren.

Sedan kom chocken: du har cancer.

Nu har allt vänt för Aftonbladets Peter Wixtröm.

Sjukdomen är borta – och i går prisades bilden som årets bästa.

– Det är väldigt kul att vinna, säger han.

– Men det bästa är att få livet tillbaka.

sista gången I går fick Peter Wixtröm en sista droppåse med cytostatika på Radiumhemmet i Solna.
Foto: Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
sista gången I går fick Peter Wixtröm en sista droppåse med cytostatika på Radiumhemmet i Solna.

Femton minusgrader. Julruschen är i full gång den 11 december 2010.

Aftonbladets Peter Wixtröm, 28, får uppdraget att åka och fotografera en bil som brinner i centrala Stockholm.

– Rätt snabbt förstod jag att det var något mer än en brinnande bil, det exploderade, säger han.

Stora delar av stan spärrades av.

Med hjälp av bildredaktören Thomas Sundgren kunde Peter ta sig upp i ett hus och till en balkong. Efter drygt fem timmar i vinterkylan kunde han åka tillbaka till redaktionen med bilden.

En brutal bild av en brutal verklighet.

En självmordsbombare hade sprängt sig själv nära Drottninggatan som skär genom de centrala delarna av huvudstaden.

– Det var svinkallt och det jag såg var vidrigt men det enda jag kunde tänka på var knölen, säger Peter Wixtröm.

Det blev den sista bilden han skulle ta på flera månader.

Två dagar senare var Peter i Sälen. Men oron för knölen som han känt på testikeln ökade, trots flera lugnande telefonsamtal med sjukvården.

Helvetet var inte över

Han uppsökte läkare som efter en snabb undersökning bad Peter att sätta sig ned. Då kom chockbeskedet – testikelcancer.

– Då gick allt väldigt fort. Vi åkte tillbaka till Stockholm, där mamma och pappa mötte upp. Under några dagar gjordes utredningar, jag fick lämna spermier, ta prover och blev opererad.

Operationen gick bra och Peter fick på pränt att det inte fanns någon spridning. Han firade med vänner och familj och julafton passerade med lättnad.

Snabbt var helvetet slut.

Trodde alla.

Men den skiktröntgen som skulle ha genomförts blev aldrig gjord.

När den väl gjordes visade det sig att cancern spridit sig till tre lymfkörtlar bakom njuren.

Ridå.

”Riktigt tungt”

– Bam, det var västa bakslaget. Det är riktigt tungt när det svänger så, helt plötsligt vara jag så sjuk som jag aldrig varit. Det sög till i magen,

värsta berg- och dalbanan.

– Alla sa till mig att det är goda chanser vid den här typen av cancer. Men när den sprider sig går det fort och som ung har man en celldelning som är väldigt snabb. Dessutom är behandlingen en av de allra tuffaste.

Nu skulle giftet – cytostatika – sprutas rakt in i Peters blodomlopp.

Han gick från att ha varit en aktiv person, som förra året jobbade på alla världens kontinenter, till att bli helt utslagen av behandlingen, med ett immunförsvar som knappt existerade.

Som ett krig

Han beskriver behandlingen som ett krig med märkliga och nästan outhärdliga biverkningar. På sin blogg skrev han att han ”vissa dagar vaknat upp och inte ens sett horisonten. Känt hur skiten käkar upp mig långsamt bit för bit. Sveper min fysik, gnager på mitt psyke och till efterrätt siktat in sig på mitt hopp”.

– Så fort jag blivit fysiskt svag, och inte orkat upp ur sängen, har det varit svårt att tänka psykiskt bra tankar. Allt blir svart när man är fysiskt svag. Men jag har försökt att fokusera på att tänka smart.

Han visste inte hur många kurer cytostatika som skulle krävas – eller om de skulle hjälpa.

– Ovissheten är det jobbigaste. Att inte veta om man klarar att gå igenom det här och inte veta att det verkligen funkar. Har cancern försvunnit eller har det blivit mer? Att inte ha några svar är tufft.

Men magkänslan har han haft med sig hela vägen.

– Jag kände på mig att jag hade cancer innan jag fick diagnosen, medan alla andra skämtade bort det. När läkarna sa att den inte spridit sig kändes det ändå konstigt och att något inte stämde.

– Förra veckan kände jag att nu ska jag inte vara sjuk mer. Jag vaknade och kände att nu vänder det. Magkänslan har hela tiden stämt.

”Så tacksam”

För några dagar sedan fick han veta att behandlingen gett resultat. Cancern är borta.

På Radiumhemmet i Solna fick han i går en sista droppåse med cytostatika.

Några timmar senare tog han hem priserna Årets bild och Årets nyhetsbild med det enda fotografi han skickade in till juryn – självmordsbombaren.

– Det känns speciellt att det liksom hänger ihop och händer parallellt det här med cancern och den bilden. Det är väldigt kul att vinna, men det bästa är att få livet tillbaka. Börja jobba och leva igen.

– Jag är så otroligt tacksam för alla som ställt upp för mig – vänner, familj och Aftonbladet. Segern kom.