Clintons krigsplan

Det här kriget tillhör Hillary

1 av 4
NYHETER

NEW YORK. Det som pågår i Libyen är inte Barack Obamas krig.

Det är Hillary Clintons.

När presidenten bara velade satte hon ner foten och förklarade vilket beslut han måste ta.

Några dagar senare föll de första bomberna över Tripoli

”Hillary’s war”.

Så löd rubrikerna i många amerikanska tidningar i går.

Att USA sent omsider bestämde sig för att man, som Barack Obama formulerade det i sin första kommentar till missilattacken mot Libyen, inte kan stå vid sidan när en tyrann vägrar visa sitt folk nåd betraktas helt enkelt som den celebra utrikesministerns ansvar.
 

President Obama föreföll länge ha ytterligt svårt att bestämma sig för hur situationen i den nordafrikanska diktaturen borde hanteras och fick tidvis bister kritik för att han inte visade mer beslutsamhet.

Det ansågs särskilt anmärkningsvärt att han tvekade att ingripa mot en uttalad fiende som Muammar Gaddafi medan han varit desto mer aktiv i försöken att avsätta Egyptens president Hosni Mubarak – trots alla sina fel och brister en av USA:s få bundsförvanter i Mellanöstern.
 

Även Hillary Clinton förhöll sig länge skeptisk till tanken på ett militär ingripande, men när överste Gaddafi i början av förra veckan inledde en brutal och oroväckande framgångsrik offensiv mot de påvert utrustade rebellerna gjorde stjärnan i chefsrummet på utrikesdepartementet en kovändning.

Hon lierade sig enligt New York Times med två andra kvinnor som hela tiden förespråkat en militär lösning – hårdföra säkerhetsrådgivaren Samantha Posers och FN-ambassadören Susan Rice – och under ett sammanträde i Vita huset ska hon tillsammans med dem ha gjort klart för presidenten att det var dags att agera.
 

Några dagar senare avfyrade amerikanska stridsfartyg de första Tomahawk-missilerna mot Tripoli.

Även om det därmed kanske är bevisat att Hillary Clinton är mer handlingskraftig än sin chef har presidenten samtidigt eliminerat den politiskt förödande bilden att han skulle vara gun shy – alltså att han tvekar på hanen.
 

Men konflikten i Nordafrika innebär även fortsättningsvis en svår utmaning för Obama. USA krigar redan i Afghanistan och Irak och kritiken skulle bli monumental om han på allvar drog in landet i ytterligare en väpnad konflikt.

Därför har han gjort klart att engagemanget i Libyen kommer att pågå i dagar snarare än i veckor – och att han under inga omständigheter tänker skicka in marktrupper.

Men vad händer om stridigheterna eskalerar och kräver mer av världens enda supermakt?

Tja, han får väl fråga Hillary Clinton.