Här vet alla vem han är

Johult, Julholt, Djurhult. När Håkan Juholt dök upp nästan från ingenstans fick Sverige problem. Vad heter karln? Vem är han?

Trots att han suttit i riksdagen sedan 1994 och är ordförande i försvarsutskottet sedan i höstas är han ett oskrivet kort för de flesta utanför den innersta kretsen. Men i partiet är han välkänd. Det har han själv sett till genom att sätta något slags inofficiellt rekord i besök hos landets S-arbetarekommuner. Sammanlagt 220 stycken har fått bjuda Juholt på kaffe och småkakor.

Ledarskribenten Peter Akinder kallar honom ”en riktig partigängare” och jämför honom med sin tidigare chef Göran Persson.

– Ingen av dem har sin maktbas i Stockholmsregionens partiadel. Bägge är lite outsiders, med förankring i den arbetarrörelsetradition som doftar både Folkets hus, röda fanor och mintgröna lotteriringar, säger han.

Att Håkan Juholt valde att nobba Mona Sahlins avskedsparty för att i stället, som utlovat, gästa S-föreningen i Hultsfreds årsmöte ses som ett bevis på detta.
 

I Oskarshamn vet ”alla” något om Håkan Juholt. Han är tidigare kommunalrådet Willys pojk. Morfar är kände konstnären Arvid Källström, vars gård

i Påskallavik är bevarad som friluftsmuseum.

På Stora torget, där Juholt i valrörelserna brukar spela bordshockey och prata politik med väljarna, träffar vi Lennart Alex, 35. Han är sjukpensionär och ute och rastar blandrasen Ludde, 5.

– Jag tror Håkan blir en bra partiledare, han är lättsam att tala med. Han syns mycket här och står ofta och pratar politik. Själv minns jag mest det tal han höll på bibliotekets Elvisutställning för några år sedan, säger han.

På lokaltidningen Östra Smålands redaktion har man ett annat förhållande till Håkan Juholt. Här är han före detta arbetskamrat, som tidigare fotograf och lokalredaktör.

Tog ”bästa” platsen

Sportreportern Conny Blomander har jobbat på tidningen sedan 1981. Han minns när den oerfarne Juholt blev utskickad för att fotografera en speedwaytävling.

Håkan Juholt ställde sig i en kurva där sikten var god. Förundrad över varför inga andra fotografer hade valt samma utmärkta plats.

När förarna kom fram till honom förstod han varför.

– Han fick hela däcksprutet över sig. Han såg ut som en neger efteråt, säger Blomander.

Speedwaybanan var täckt med svart kolstybb.

Fastän Håkan Juholt varit tjänstledig från jobbet på tidningen ända sedan han kom in i riksdagen svävar hans ande fortfarande över redaktionen. Bokstavligen.

– Mannen, myten, mustaschen har intagit en upphöjd position, skojar reportern Per Edwardsson och pekar på ett foto av Juholt som har hängt

i taket i många år. Ingen vet hur det hamnade där.
 

En gång var Håkan Juholts pappa kommunalråd i Oskarshamn. Sedan nio år tillbaka är det i stället en av hans närmaste vänner som har uppdraget – Peter Wretlund. Juholt själv har aldrig satt några djupare avtryck på det lokalpolitiska planet.

De har känt varandra sedan tidiga tonåren då de båda engagerade sig i SSU.

Ville förändra världen

Håkan Juholt var ofta med sina föräldrar vid morfars gård

i Påskallavik. Många av vännerna fanns där. När ungdomarna fick ta över en röd stuga vid vattnet, klubblokalen Kulan, var lyckan total.

– Vi rustade upp den själva, säger Wretlund.

SSU-föreningen fick det finska ordet Sisu. För kampvilja hade de. De brann för att förändra världen.

– Vi gjorde allt i Kulan. Pratade massor av politik, spelade innebandy, hade våffeldag och pratade om livet och tjejer.

Djupa spår

Peter Wretlund minns att Håkan Juholt redan då var den i kompisgänget som hade det största internationella engagemanget.

Han tog ofta initiativ till insamlingar till folket i Nicaragua, Polen och så vidare. Ännu tydligare blev det efter det halvår av engelskastudier som Juholt bedrev

i Manchester genom internationella arbetarrörelsen. Margaret Thatchers sociala nedskärningar blev tydliga.

– Högerorienteringen som fanns där satte djupa spår

i honom, säger Wretlund.

Vännerna har förblivit vänner i alla år. De senaste 22 åren har de bott grannar i en bostadsrättsförening i Mysingsö, en halvö

i Oskarshamn. På morgonen när valberedningen skulle presentera vem de ville se som nästa S-ledare skickade Peter Wretlund ett sms till sin kompis.

– Jag skrev: ”Håkan, får du frågan ska du tacka ja!”
 

Bland vännerna från ungdomstiden finns också Tommy Brännström, polis i dag. 1980 gick de tvåårig social linje på Södertornsskolan tillsammans.

– Så här i efterhand har jag förstått att de andra i klassen tyckte att vi var ganska pratiga, jag och Håkan, säger Brännström.

De pratade om livet och skämtade mycket.

– Håkan är en rolig jävel. Man kan ju se på tv ibland att han skärper till sig och är allvarlig, men för mig är han Håkan när han är avspänd och skrattar mycket.

Gjorde aldrig lumpen

Men bra på sport var han inte.

Håkan Juholt är halt sedan födseln och hade ofta problem att hänga med i kompisarnas tempo.

– I dag är det ingenting man tänker på, det märktes mer när han var yngre, säger Brännström.

Själv har Håkan Juholt skämtat om att han nog är den enda försvarspolitiker som aldrig gjort lumpen. Han fick frisedel på grund av sin hälta.
 

I morgon ska Håkan Juholt väljas till ny partiledare efter Mona Sahlin. Han är föreslagen av en enig valberedning, men partiet är djupt sargat av personstrider och falangsplittring. Som traditionen bjuder ska han dagen efter valet hålla ett linjetal där han pekar ut riktningen för sitt parti.

Aldrig tidigare har en S-ledares tal tillmätts så stor betydelse.

Förlorarna som ville se en annan partiledare hoppas på en utsträckt hand – vinnarna vill se verkligt mod att förändra.