”Skjut inte björnen”

12-årige Olle trodde han skulle dö i bestens käftar

1 av 5 | Foto: TORD WESTLUND
EN TUFFING Olle har kraftiga rivmärken på ryggen efter björnens klor. Nu har han fått sällskap av mamma Julia på sjukhuset. ”Olle är en riktigt tuff kille. Själv har jag björnfrossa och tordes inte ens gå på Skansen som liten”, säger hon.
NYHETER

ÖSTERSUND. Olle Frisk, 12, är en tuff kille säger hans mamma.

Tuff är bara förnamnet.

Efter mardrömsmötet i skidbacken där han bets blodig och släpades in i ett björnide, vädjar nu Olle via Aftonbladet:

– Skjut inte björnen!

Olle ligger illa sargad på sjukhuset i Östersund. Han är kraftigt omlindad på båda låren efter björnens käftar. På ryggen har han kraftiga rivmärken.

Exklusivt för Aftonbladet berättar han om det dramatiska björnmötet som kunde kostat honom livet.

– Jag trodde björnen skulle döda mig, säger Olle från sjuksängen.

Ett huvud dyker upp

Olle går i sexan på Funäsdalens centralskola. I fredags skulle de avsluta veckan med gymnastik. En lektion som förlades till ett ganska brant fjällområde vid sidan av skidanläggningen.

– Det är mycket mera spännade att åka off pist än i välordnade backar, säger Olle.

I fredags blev det kanske lite väl spännande.

– Vi var fem killar som åkte. Fyra av oss svängde undan för ett brant stup. Vi såg ett hål i snön men tyckte att vi kunde köra över det, säger Olle.

– När den första killen kör över händer inget men när tvåan passerar hålet dyker plötsligt ett djurhuvud upp framför mig. Först tror jag det är en grävling men sen ser jag att det är en björn och jag skriker ut det.

Kompisarna ropar

Björnen slog med ramarna i ett försök att komma upp ur hålet. Olle Frisk hann precis få stopp på skidorna framför björnen, och backade undan.

– Jag trodde att jag klarat mig, men när ena skidan försvann i snön förstod jag att jag hamnat i huvudingången till idet. Björnen vände sig snabbt om och grep tag med käftarna om mitt ena lår. Sen drar han in mig i idet. Jag blir biten en gång till och skriker allt vad jag orkar.

Olle hör hur kompisarna ropar hans namn.

– Det var otäckt och jag tänkte: ”Varför biter björnen inte ihjäl mig direkt. Det kan väl inte vara så svårt”. Kanske var han lika rädd som jag, säger Olle.

Plötsligt hände något oväntat.

– Björnen tittar på mig, och för några sekunder blir det helt tyst när den kliver över mig och lämnar idet.

”Björnen tittar på mig”

Olle är skadad och blöder, men med stavarnas hjälp lyckas han ta sig upp ur idet. Hjälmen och skidorna blir kvar.

– När jag kommer ur idet tittar björnen på mig igen. Jag hytter med staven. Björnen tittar efter mina kompisar som om han tänkte ta dem också. Men killarna hade ju tagit sig ned för ett stup och björnen tyckte kanske det var för högt.

Olle hade inte ögonkontakt med de andra grabbarna. Björnen hade gått emot en av dem men fått ett slag på nosen, avbrutit en andra attack, och lufsat iväg.

– Jag klättrade också ner för stupet, med hjälp av ett träd, och började gå mot skidanläggningen. De andra kom på skidor och stöttade mig för jag hade ont i benen. Jag sa att de skulle ringa ambulans.

Mår ganska bra

Efter en stund kom en snöskoter som tog Olle till en väntande ambulans, men transporten till Östersunds sjukhus gick med helikopter.

– Jag fick ligga i helikoptern och fick varma filtar om mig, säger Olle.

Nu vilar han ut på sjukhusets barnavdelning. I går satt mamma Julia bredvid, hon hade löst av Olles pappa som vakat hela natten.

– Jag mår ganska bra. Har fått alvedon så smärtan håller sig borta , säger Olle och pekar mot bandagen.

Mamma Julia stryker honom över pannan och säger:

– Olle är en riktigt tuff kille.

För Julia, pappa och lillebror blev fredagen en jobbig dag.

– Olles sjuårige lillebror bara grät. Och vi var också oroliga innan vi visste hur allvarligt skadad Olle var. Men nu känns det bra, säger mamma Julia.

Familjen flyttade till Funäsdalen från Stockholm för drygt fem år sedan.

– Vi älskar skidåkning, därför flyttade vi hit. Och vi har inte ångrat oss, säger mamma Julia.

Känns det lika bra nu efter björnhändelsen?

– Ja, det blir nog bra med tiden. Själv har jag björnfrossa och den har knappast blivit bättre. Som liten tordes jag inte ens gå på Skansen, säger Julia.

Men du är inte rädd för björn, Olle?

– Nej. Visst kan det kännas läskigt när man åker ensam i längdskidspåret när det är mörkt. Men det går ju oftast bra.

Tycker du att björnen som bet dig ska skjutas?

– Nej, nej. Möjligen kan den flyttas längre från skidanläggningen och alla människor där, men absolut inte skjutas.

Björnen kommer heller inte att avlivas, som först bestämdes.

Nallen har redan hittat ett nytt ide och lagt sig för att sova vidare.

– Vår bedömning är att den inte är farlig för allmänheten, sa Jessica Backeryd, länsstyrelsens naturvårdenhet, till Östersundsposten i går.

”Jag ska åka igen”

Enligt polisen är det inte aktuellt med någon skyddsjakt.

När en Aftonbladetläsare i går tittade på idet där björnen väcktes och bet Olle Frisk, mötte han en rejäl överraskning: i idet finns minst två björnungar. Hur det ska gå för dem med mamman i ett nytt ide ett par kilometer bort är ännu oklart.

Till sist Olle, är det slut med skidåkning off pist nu?

– Nej, så fort jag blir frisk ska jag åka igen.