Nyheter

Här slutade jakten på svenska Ann

Fånge 311, Farhi Saiid, åkte till Afghanistan för att fria – greps misstänkt för att vara taliban

FÅNGE I NIO ÅR  Farhi Saiid ville gifta sig med Ann Ferm, men han hittade henne aldrig. När han nådde Jalalabad – och al-Qaidas by fick han besked om att svenskan var på resa. Sedan kom kriget och Saiid greps – misstänkt för ha stridit på talibaneras sida.
FÅNGE I NIO ÅR Farhi Saiid ville gifta sig med Ann Ferm, men han hittade henne aldrig. När han nådde Jalalabad – och al-Qaidas by fick han besked om att svenskan var på resa. Sedan kom kriget och Saiid greps – misstänkt för ha stridit på talibaneras sida.Foto: AP

■■ 759 hemliga dokument avslöjar den amerikanska militärens svaga bevis mot fångarna på Guantánamo.

■■ Aftonbladet har tillsammans med världsledande medier som Washington Post och Le Monde granskat dokumenten, som tagits fram av Wikileaks.

■■ I dag berättar vi om fånge nummer 311, en algerier som åkte till Afghanistan för att fria till en frånskild svensk kvinna.

I stället hamnade han på Kuba.
 

Svenska Ann Ferm och hennes tidigare make Redouane Laadjal bodde i Afghanistan. Där ska han ha träffat Usama bin Ladin.
Svenska Ann Ferm och hennes tidigare make Redouane Laadjal bodde i Afghanistan. Där ska han ha träffat Usama bin Ladin.Foto: Foto: HANS STERNLUND/NSD

Fånge nummer 311 på Guantánamo, algeriern Farhi Saiid, nämner att han reste till Afghanistan för att han ville gifta sig med en svensk kvinna.

Saiid hade drivit runt i Frankrike, Italien och England i över ett decennium utan papper. Han försörjde sig som diskare, målare och gatumånglare. En bekant i en moské London berättade att en svensk kvinna i Afghanistan nyligen skilt sig från sin marockanske man.

Tänk om Saiid kunde gifta sig med henne? Hon skulle bli hans biljett till medborgarskap i ett europeiskt land, något han åtrått i hela sitt vuxna liv.

Farhi Saiid packade kappsäcken och gav sig av till Afghanistan för att leta efter den svenska kvinnan.

Var hem för bin Ladins följe

En sådan har tidigare varit omskriven som boende i talibanernas land. Hon heter Ann Ferm. Den danska tidningen Jyllands-Posten fann efter talibanernas fall hennes testamente och privatbrev i bråten i en by utanför Jalalabad. Byn hade varit hem för araber som tillhörde Usama bin Ladins följe.

Ferms make, Redouane Laadjal, hade 1996 suttit häktad i Sverige, misstänkt för att ha deltagit i en mordkomplott mot en annan algerier, en politisk och religiös meningsmotståndare, i Danmark. Efter ett par månader släpptes Laadjal och något åtal väcktes aldrig.

Religiösa grubblare

Laadjal och Ann Ferm flyttade till Afghanistan. I ett brev som Jyllands-Postens utsände fann utanför Jalalabad skrev Laadjal entusiastiskt till sin fru att han mött Usama bin Ladin och talibanernas ledare Mullah Omar. Med brevet följde ett upprop om heligt krig mot ”Den store satan”, USA.

De tre personer jag nämnt här – Ferm, Laadjal och Saiid – kan sägas vara typiska i sin brokighet för de utlänningar som flockades i Afghanistan under talibanerna. De var en skara religiösa fanatiker, personer som ville kriga mot USA, men också religiösa grubblare, äventyrare, vinddrivna existenser och en och annan som hade otur att befinna sig i landet när amerikanerna invaderade.

Greps i Sarajevo

556 utlänningar fördes till Guantánamo. Men de behövde inte vara i närheten av Afghanistan för att föras till lägret på Kuba.

Bland fångarna finns till exempel ”De sex algerierna”. De greps av bosnisk polis i Sarajevo på amerikansk begäran. Högsta domstolen i Sarajevo beslutade att de skulle släppas eftersom det inte fanns belägg för terrorism. I stället fördes de från häktet till Guantánamo. En av dem är fortfarande kvar där.

Här finns David Hicks, en australisk vagabond och revolutionsromantiker som efter att ha misslyckats med att få kriga i Kosovo och Östtimor anmälde sig hos talibanerna. (Han tackade dock nej till erbjudandet att bli martyr.)

Här finns sonen till en tjänsteman i hovet i Bahrain, en ung man som misslyckades med sina studier i USA. Hemma blev han ovän med föräldrarna om sin flickvän som de inte tyckte var fin nog. Då for han till Afghanistan för att dö i strid.

Njuter av att döda

Men här finns också Khalid Shaikh Mohammed, al-Qaidas kreative expert på massmord, mannen som organiserade attackerna mot USA den 11 september 2001. Han tycks också njuta av att döda på ett personligt plan. Inför tribunalen på Guantánamo tar han på sig mordet på den amerikanske journalisten Daniel Pearl:

”Med min välsignade högra hand skar jag huvudet av den amerikanske juden Daniel Pearl i den pakistanska staden Karachi.”

Det typiska för hur Guantánamo skötts är dock att Khalid Shaikh Mohammed sannolikt aldrig kan ställas inför en domstol. Han har bland annat utsatts för skendränkning 183 gånger. Det finns nog inte en domstol i västvärlden som skulle godta erkännanden från en fånge som torterats så.

Dog i inbördeskriget

Afghanistan var i slutet av 90-talet och fram till september 2001 en experimentverkstad för fanatiker, förvirrade snedseglare och målmedvetna terrorister.

Enligt uppgift till Aftonbladet dödades Ann Ferms man Redouane Laadjal i strid på talibanernas sida i inbördeskriget mot Norra alliansen 1999.

Ann Ferm stannade i Afghanistan, gifte om sig, skiljde sig. När USA gick in i landet 2001 tog hon sig ut till Pakistan och sedan vidare till Dubai. Där bodde hon i flera år, tills hon återvände till Sverige.

Vill utbilda ”fredsagenter”

Hon bor nu i Umeå och är aktiv för studieförbundet Ibn Rushd, som ordnar kurser i mångfald och integration. Hon har sagt till tidningen Norrländska socialdemokraten att hon vill utbilda muslimska ungdomar till ”fredsagenter”.

Farhi Saiid, som ville gifta sig med Ferm, fann henne inte. När han nådde Jalalabad och al-Qaidas by fick han besked om att svenskan var på resa. Han väntade på henne men hon dök inte upp.

Saiid lodade runt ett tag, kriget kom, han tog sig över till Pakistan, greps, fördes till Guantánamo. Amerikanerna misstänkte honom för att ha stridit på talibanernas sida. Han nekade och sa att han inte rört ett vapen sedan värnplikten i Algeriet 1983.

Han släpptes den 6 januari i år. Efter nio år och en månad skickades han till sitt födelseland Algeriet. Hans dröm om medborgarskap i ett europeiskt land kommer aldrig att gå i uppfyllelse.

Aftonbladet har bett Ann Ferm att kommentera uppgifterna i denna artikel. Hon avböjer.