Hela familjen dödshotades

Har du tänkt över någonting? frågar kidnapparen.

- Ja, jag har varit med på noterna från början, svarar Lars Westerberg.

Du var med på noterna va?

- Ja, jag har väl inget val.

Perfekt Lars Westerberg! Men se, jag ska spela ett band här till dig från din son. Och sen ska jag förklara lite för dig. Hänger du med nu?

- Ja, kommer bandet nu alltså?

Lars?

- Ja.

Är du med?

- Jag är med.

"Hej pappa. Pengarna ska lämnas på torsdag klockan tolv på dagen i staden Luxemburg, utanför Hennes & Mauritz, klädbutiken, på den största gatan i staden. Summan ska vara 1,2 miljoner euro i max 100 eurosedlar, omärkta, i en väska utan GPS eller någonting i den. Du ska komma ensam. De får absolut inte misstänka att någon polis finns närvarande eller att du har meddelat dom, för då råkar jag illa ut."

Förstår du din son där?

- Jag förstår ungefär i alla fall. Jag repeterar, du får rätta mig om det är fel

Mm.

- Du menar på torsdag, nu?

Ja, jag kan säga det och så kan du repetera sen.

- Alright.

Är torsdag för tidigt?

- Ja, det är så här att jag har satt igång att sälja aktier i dag. För det är ju...

Vet du vad? Först och främst innan vi börjar, vill du samarbeta eller? Du tar på vår tid, för... Jag vill veta nu direkt. Vill du samarbeta eller ska vi göra slut på det här direkt?

- Nej, det är klart att jag samarbetar, det är en självklarhet.

Du samarbetar, okej?

- Du, jag vill göra det här jävligt snabbt för jag vill ha igen sonen. Och jag skiter i hur det andra går.

Okej, inga problem. När kan du komma?

- Jag måste ju omvandla det här till kontanter.

Inga problem.

Om du inte kommer med hela pengarna kommer vi att likvidera din son.

- Nej... nej, jag menar inte att du inte ska få pengarna, jag menar att du ska få pengarna, men jag vill inte personligen vara där.

Det är omöjligt, du är omöjlig.

- Nej, men, du...

Det går inte att kompromissa någonting annat. Förstår du?

Är du mån om din son?

- Ja, självklart. Men sluta med dom där dramatiska sakerna. Vi pratar om hur det här ska gå till bara; hur du ska få dina pengar och hur jag ska få min son. Och jag måste få veta att sonen lever och inte bara bandinspelningar.

Din son lever och mår jättebra.

- Men det kan ju inte jag veta.

- Jag vill prata med honom och veta att han verkligen lever.

Det går inte.

- Men en sak ska du ha jävligt klart för dig. Jag ska ha min son innan du har några pengar! Jag kommer inte...

Jag ska ha pengarna först! och sedan efter en halvtimme får du reda på var din son är. Vet du nu? Ska du? Hörrdu? Ska du hålla på så här så är det ingen mening med nånting. Förstår du vad jag menar?

- Ja, ja.

Så hur ska du ha det. Antingen är det så här eller ingenting?

- Okej då.

Lyssna nu. Vänta. Lyssna på mig. Jag ska säga dig klart för dig, vet du nu. Du har tre alternativ. Förstår du? Det ena, det du, det kom där hjärtligt. Det är att du betalar pengarna och du får din son helskinnad tillbaks och så låter vi er vara ifred.. Nummer två: du behöver inte betala några pengar. Så dödar vi bara din son. Nummer tre vet du. Du kan chansa och ta kontakt med polisen eller något liknande, då är det inte bara din son utan din dotter, din fru och dig. Förstår du vad jag menar?

- Jag förstår precis.

Du får inte komma försent eftersom jag inte kan garantera följderna.

- Men kan du inte göra mig en tjänst. Ring upp honom och fråga vad vår katt heter, och så ring tillbaka. Det måste vara ofarligt för dig med, va?

Den uppgiften, vet du, kommer du få reda på i morron.

- Ja, okej.

Jag har varit i kontakt med din son.

- Jaha?

Och din katt är en...tydligen vad jag hörde, en hona och heter Tarzan.

- Det var alldeles rätt! Det gör mig väldigt glad.

Det är deadline på fredag.

- Jag förstår det.

Sedan kan jag inte hjälpa dig längre.