Nyheter

”Vi står mitt i politiken”

Demonstranternas dans - om folkets stolthet

1/11

ATEN. Kravallpoliserna skjuter tårgas - folkmassan står två meter ifrån och dansar.

Tusentals grekiska demonstranter håller varandra i händerna och rör sig mot parlamentet i en kretensk dans om folkets stolthet.

Där inne avgörs Greklands framtid just nu – medan en ogenomtränglig massa skanderar:

– Vi vill se premiärministern fly i helikopter.

Den grekiska flaggan vajar på parlamentets tak - men nedanför har brandbilar hela dagen stått beredda att rädda parlamentsledamöterna.

En halvtimme före parlamentets kritiska omröstning om landets framtid kom så den väntade sammandrabbningen.

Några demonstranter bröt sig ur massorna och kastade molotovcocktails rakt mot kravallpoliserna som fått förstärkning och nu omgärdar Syntagmatorgets alla sidor.

800 euro i månaden

Detta medan demonstranterna skanderar slagord som inte hörts sedan diktaturen 1974: Bröd. Utbildning. Frihet.

Om grekerna anklagats för att tyst ha accepterat korruptionen som urholkat landets ekonomi så har deras tystnad tagit slut.

Oavsett om de själva drabbats av den skyhöga arbetslösheten eller om deras statliga löner skurits ner med 15 procent.

– Jag fick ut 1300 euro netto - som arbetslös nu måste jag försöka leva på 800 euro i månaden, säger Andreas Bakurou, 27, som sparkats från sitt jobb som datautvecklare.

Han är inlindad i skyddstyg och står främst på barrikaderna, själv förvånad över det.

Rödsprängda ögon

– När demonstrationerna startade var jag skeptisk till om de kunde hjälpa. Men nu känner jag från djupet av mitt hjärta att just jag måste vara här. Det handlar om var och ens ansvar att försöka förändra. Detta är platsen att vara på om man vill leva i Grekland i morgon.

Demonstranterna på torget utanför parlamentsbyggnaden är mellan 16 och 80 år. Förutom åldern är de alla lika - de har andningsmask, indränkt i vätska som ska skyddar mot polisernas tårgasattacker, och runt ögonen har de smörjt skyddssalvan Riopan.

Många har sovit över i små tält under torgets träd och har rödsprängda ögon efter poliserna riktade tårgasattacker rakt in i tältlägret i natt. Massan rör sig hela tiden oroligt medan trumljud tränger in och slagorden byts ut.

Ger inte upp

Iro Sefalidi, 29, hämtar en ren tygremsa att skydda ögonen med, dagen är lång. Hon har varit på torget i 35 dagar och tänker inte ge sig.

– Om ett år är jag färdigutbildad pedagog för barn med särskilda behov – men jag vet redan nu att jag inte kommer att få ett jobb. Vuxna barn flyttar tillbaka hem och tvingas leva på sina föräldrar. Min familj lever på besparingar nu, men hur länge till?

Studentskan sneglar mot en grupp tungt beväpnad kravallpolis några meter ifrån oss.

– Hur kan de åka hem till sina familjer på kvällarna och vara kärleksfulla? Var gömmer de undan sitt samvete?

Själv ser hon bara en framtid. I kollektiv.

”Nu eller aldrig”

– Det är vi och de. Vi som fortfarande har ett öppet sinne får väl samlas och försöka leva i någon form av kollektiv där tankar är fria. Annars vet jag inte hur vi ska kunna andas, säger hon.

– Politik har alltid varit en del av grekernas liv men nu är det vårt liv. Vi står mitt i politiken. Det är nu eller aldrig, säger Andreas Bakurou.