Ringde frun från cellen

I dag kan skottskadade svenskarna ställas inför domstol

1 av 2 | Foto: Foto: PRIVAT
Johan Persson, 29 var på frilansuppdrag i Etiopien när han och Martin Schibbye skadades och greps i en militärattack.
NYHETER

De svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson skulle rapportera om den etiopiska militärens övergrepp på befolkningen i Ogaden.

Då sköts de och greps.

– Nu hoppas vi bara att det går bra för dem och att de kommer hem. Det är det viktigaste, säger Johans pappa Kjell Persson.

Sedan reportern Martin Schibbye, 30, och fotografen Johan Persson, 29, greps i Ogaden nära gränsen till Somalia i fredags har ovissheten varit stor.

De befann sig på frilansuppdrag som inbäddade journalister hos ONFL, Ogadens nationella befrielsefront, när de greps och skottskadades av etiopisk militär. I attacken dödades 15 rebeller.

Lyckades ringa sin fru

I går bröts tystnanden då Martin Schibbye lyckades ringa sin fru. Han berättade att han var skottskadad

i överkroppen men fick ingen vård. Etiopiska myndigheter hade påstått motsatsen.

Sveriges amb-assadör i Etiopien träffade svenskarna i provinshuvudstaden Jijinga i norra Ogaden

i en häktningslokal i går kväll. Enligt UD mådde männen bra efter omständigheterna.

– De var både fysiskt och psykiskt slitna och trötta av alla strapatser. Skottskadorna var lindriga och de har fått medicinsk behandling av läkare, säger Cecilia Julin, kommunikationschef på UD.

I dag kan svenskarna komma att ställas inför etiopisk domstol. Enligt etiopiska myndigheter greps svenskarna eftersom de har tagit sig in i landet illegalt. Området är egentligen stängt för journalister.

Medveten om risker

UD har krävt att om det blir en domstolsprocess mot Johan och Martin så måste svenskarna ha ett rättsligt biträde.

Enligt Johan Perssons pappa var han väl medveten om riskerna innan de åkte.

– Som förälder styr man inte vad ens barn väljer för yrke. Sen kan jag tycka att det de gör är beundransvärt, att visa hur orättvisor som andra inte utforskar ser ut. Nu hoppas vi bara att det går bra för dem och att de kommer hem. Det är det viktigaste, säger Johans pappa Kjell Persson.