”Jag bad till herren – och djävulen”

NYHETER

Inge, 53, drev hjälplös på havet i fem dygn.

Till slut gav han upp.

– Jag hoppades att en våg skulle slå omkull ­båten. Så att döden kom fort, säger norrmannen.

Båten Inge Jensen och hans båt plockades upp av en slump av norska sjömän.
Båten Inge Jensen och hans båt plockades upp av en slump av norska sjömän.

53-åringen svimmade ­under en båttur i skärgården utanför Stavanger. Flera timmar senare vaknade han upp – omgiven av öppet hav åt alla håll.

Frun och barnen hade rest till Spanien på sommar­semester och anade inte att Inge svävade i livsfara i en 22 fots Daycruiser ute på Nordatlanten.

–  Jag tog en kort tur. Jag hade bara med mig några korvar. Mobilen lämnade jag kvar i stugan, berättar Inge.

Bensinen tog slut

När han vaknade startade Inge Jensen motorn.

– Men efter en kvart tog bensinen slut, säger han.

Båten började driva. Så fort ett skepp syntes vid ­horisonten viftade Inge med en röd kofta. Förgäves.

På nätterna blinkade han med lanternor mot förbipasserande fartyg. Men ingen undsättning kom.

Han plågades av törst och försökte samla regnvatten i en bytta.

– Men det blev väldigt ­lite. Då sa jag till mig själv att aldrig mer klaga när det regnar.

Bad för sitt liv

Tredje dagen förbyttes hopp till förtvivlan och ­desperation.

– Jag bad till både djävulen och vår herre. Och jag tänkte att jag skulle hoppa i sjön och göra slut på ­lidandet. Men jag vågade inte. Jag tänkte på glädjen i mitt liv, och gladdes när jag fick lite vatten igen. Det höll mig ­uppe, säger han.

Inge Jensens båt drev allt längre ut till havs, mot ett område som ­trafikeras sparsamt. Men på fjärde dagen passerade ett fartyg som ­forslar proviant till ­oljeplattformar.

– Jag viftade och viftade med den röda tröjan, men den bara fortsatte, säger ­Inge Jensen som i sin ­desperation hoppades att en våg skulle slå omkull båten.

– Så att döden skulle ­komma fort.

Nära kollaps

När natten föll såg han plötsligt blinkande lanternor en bit bort. En yrvaken sjöman tyckte sig se något och riktade en strålkastare ut i mörkret.

– När jag träffades av ljuskäglan, den känslan kan ­bara inte beskrivas, berättar Inge, som var nära ­total ­kollaps när han räddades.

– Ombord hävde jag i mig dricka, en liter mjölk och sex burkar cola. Jag var helt euforisk, och jag tror jag snackade omkull manskapet.

Räddad av en slump

Sjömännen menade att Inge ­Jensen måste ha haft änglavakt.

– Det var en ren tillfällighet att han räddades. Det var mörkt ute och det är ­bara att lyfta på hatten för matrosen som upptäckte honom. Båten drev rätt ut i ­Atlanten, säger kapten ­Ingvard ­Johansen till Aftenposten.