”Jag spionerade för flera länder”

Stig Bergling möter ett bekant ansikte när han kliver av pendeltåget.

– Tjena, Stickan.

Det är Christer Pettersson som kommer fram och hälsar. En livstidsdömd storspion och en misstänkt Palme-mördare står och diskuterar vädret på perrongen i Upplands Väsby.

I dag är Stig Bergling 67 år och heter Stig Sydholt.

Han skrattar sedan han slagit sig ner i en fåtölj och berättat historien om Christer Pettersson, ett försök att förklara hur hans liv ser ut i dag.

Han är klädd i en smårutig kostym, mörka byxor, mörkblå slips. Han ger ett piggt och muntert intryck, och det är inte omöjligt att förstå hur han för några år sedan charmade en kvinnlig kriminalvårdare så att hon skaffade honom Finlandsfärjans tidtabeller inför rymningen 1987.

Han pekar på vänstra sidan av magen.

– Det är parkinson. Jag får apo-morfin för att lindra smärtan, utan den hade jag darrat som ett asplöv. Det är bara en procent som tål det.

Han visar var apparaturen sitter som stötvis pumpar in läkemedel i kroppen för att hålla darrningarna borta.

– Men det kommer långsamt att bli sämre.

Stig Bergling-affären är en av svensk historias största spionskandaler. 1979 dömdes han till livstids fängelse efter att ha försett Sovjet med information om försvaret.

Spionkarriären inleddes sedan han träffat en kvinna som ”var dyr i drift”. Bergling var i behov av pengar – men de totala intäkterna för spionaget blev bara 68 000 kronor.

Svenska försvaret beräknar sina kostnader för spionaget till 1 miljard kronor.

”Säpo såg inte hur jag smög ut”

Efter åtta år i fängelse rymde han.

– Jag planerade flykten i tre år. Jag kunde vakna mitt i natten och göra anteckningar i mina tidtabeller, kartor och resebroschyrer.

Under en permission sattes planerna i verket.

– Det var enda chansen för mig att överleva. Jag hade suttit 39 månader i isoleringscell och var rätt mör. Det är varje fånges plikt att försöka rymma, säger han och ser nollställd ut, utan att avslöja om han menar allvar.

Dimman låg tät på rymningskvällen.

– Säpokillarna såg aldrig hur jag smög ut på baksidan av huset.

Stig Bergling sprang. Fort. Tog en taxi till Djursholm och skulle just hoppa in i flyktbilen där hans fru satt och väntade – när en Säpobil rullade upp bakom.

– Jag tänkte att nu är det kört. Men Elisabeth tände en cigarett och verkade lugn. Jag låg i en buske en bit därifrån, sprang upp och flydde fem kilometer genom skogen och fick tag på en taxi.

Året var 1987 och Bergling kände sig fri.

De följande sju åren på rymmen tillbringade han i Ryssland, Libanon, Ungern och Israel.

– Det var den häftigaste tiden i mitt liv.

Men 1994 kom han hem igen, frivilligt. De sista fängelseåren satt han på Asptuna-anstalten. I slutet av fängelsetiden blev hans dåvarande fru akut sjuk efter att länge ha kämpat mot cancer. Bergling hann inte till sjukhuset i tid och hon dog på deras bröllopsdag.

Den sista tiden på Asptuna satt han på sitt rum. Han säger att han var utfryst och mobbad. Han blev överfallen och knivskuren av en medfånge.

– Han tyckte att jag störde honom när jag städade. Jag fick ett hugg över örat och det blev mycket blod, men inga allvarliga skador.

Den 17 oktober 1997 frigavs han.

Lever med en ny fru

I dag lever Stig Bergling villaliv i en medelstor svensk stad tillsammans med sin nya hustru, psykologen Elisabeth. Han har lagt sig till med skägg, kör en Mitsubishi av äldre modell och tillbringar dagarna med att analysera det utrikespolitiska läget.

– Ja, jag matar inte änderna direkt. Men jag gillar skog och mark. Oftast brukar jag titta på BBC, lyssna på radio och analysera. Det är lite av en sport för mig – att se om jag får rätt i mina analyser. Och jag brukar inte ha fel.

Samtidigt känner han sig ensam.

– Jag skulle vilka träffa någon likasinnad. Frun brukar bli ganska trött när jag tjatar, hon är inte alltid så intresserad, säger han och ler.

Blir du igenkänd på stan?

– Nej, oftast inte. Och absolut inte sedan jag fick skägg. Och jag tror bara det hänt tre gånger att jag pratat med personer som varit kritiska till mig. De flesta tycker att det är spännande.

Stig Bergling blir mer fåordig när vi kommer in på ämnet Säpo.

Du har varit bitter på Säpo?

– Ja, det berodde på att jag fick sitta i isoleringscell i 39 månader. Men nu är allt glömt och vi är på god fot igen.

Säpo har hemligstämplat mycket material kring affären. Vad gäller det?

– Det gäller troligen att jag inte enbart spionerade för Ryssland.

”Jag spionerade för Israel”

Vilka spionerade du för mer?

– Det vill jag inte berätta, men jag jobbade för tre länder utöver ryssarna. Ett av länderna är Israel.

När pågick spionaget för de andra länderna?

– Under samma period.

Bergling signalerar att vi pratat klart om de tidigare okända uppgifterna.

Skulle du bli spion igen om du fick möjlighet att leva om ditt liv?

Svaret kommer utan tvekan:

– Självklart.