Läkarnas dubbelspel

Söndagen den 26 augusti 2007 ställde sig landstingsläkaren från Lund, Gunilla Thernlund, framme vid podiet.

Platsen var en kongresshall i italienska Florens där flera av världens främsta barnpsykiatriker hade samlats den här helgen.

Thernlunds budskap i Florens denna dag var:

"Adhd-läkemedlet Strattera förbättrar livskvaliteten hos barn och ungdomar med ADHD".

100 svenska barn hade varit försöksobjekt och de flesta hade positiva erfarenheter. Succén var ett faktum och läkemedlet skulle senare bli en svensk storsäljare och få grönt ljus av Läkemedelsverket.

Det som ännu inte var känt var att hennes resa hit betalats av läkemedelsbolaget Eli Lilly. Att hon fått privata arvoden från företaget. Att hennes, och en rad andra kliniker, fått stora summor från bolaget för att forska om deras läkemedel. Och att hon till slut – som statlig expert på Läkemedelsverket - själv skulle vara med och bestämma över läkemedlets framtid i Sverige.

Under 2010 fick nästan 52 000 personer i Sverige medicin mot adhd.

De neuropsykiatriska diagnoserna – som gäller adhd, asperger och tourettes - blir allt fler.

Mest tydlig är ökningen på det högaktuella området adhd – med en fördubbling av barndiagnoser på sex års tid och en tredubbling av utskrivna narkotikaklassade adhd-mediciner.

Vinnare på det är alla de som anser sig ha fått stor hjälp av läkemedlen.

Som Catharina Oderstål, som tidigare i vår granskning berättat om sitt nya liv med adhd-medicinen Metamina.

– Äntligen fungerar jag.

Men den kanske tydligaste vinnaren på de allt fler neuropsykiatriska diagnoserna är läkemedelsbolagen.

De fem svenska läkemedelsbolag som är mest involverade i adhd-läkemedlen omsätter i de flesta fall miljarder bara på den svenska verksamheten.

En viktig del för att försvara marknadspositionen är marknadsföring mot sjukhus.

En källa inom öppenvårdspsykiatrin berättar om regelbundna informationsträffar där det ibland är relevant information.

Och ibland ren reklam.

– Varje vecka hålls informationsmöten där personalen bjuds på lunch under tiden de lyssnar på föreläsning om olika läkemedel, med utsända från företagen. Många gånger visar de glädjestatistik om varför just deras läkemedel är så bra.

Men det hålls inte bara informationsträffar.

Sedan decennier finns ett nära samarbete mellan läkare och läkemedelsindustrin.

Samarbeten som går hela vägen upp till makthavarna på Läkemedelsverket.

De som fått allmänhetens förtroende att vara oberoende experter och bestämma vilka läkemedel som ska användas.

– Jag fick 30 000 kronor för jobbet.

2005 blev överläkaren Gunilla Thernlund, på Lunds universitetssjukhus, kontaktad av läkemedelsjätten Eli Lilly.

På sin fritid, tillsammans med en forskare på företaget, förberedde hon en svensk studie av Strattera. Ett läkemedel som företaget tidigare lanserat i USA och Storbritannien.

Under 2005 sattes sedan Thernlund och flera adhd-experter samman i en grupp, finansierad av företaget, för att genomföra studien.

En i gruppen var Eli Lillys egen forskare.

En annan var Björn Kadesjö, överläkare på Drottning Silvias barnsjukhus.

Han var vid det här laget redan anlitad som rådgivare åt Eli Lilly inför lanseringen och hade efter att ha fått insyn i marknadsföringsplanen skrivit på ett sekretessavtal.

På flera kliniker runtom i landet, på bland annat Lunds universitetssjukhus och Drottning Silvias barnsjukhus, testades sedan läkemedlet på 100 barn med adhd-diagnos.

Allt finansierades av Eli Lilly genom att sjukhusen, där testbarnen var patienter, fick ersättning för den tid landstingsläkarna lade ner på studien.

Aftonbladet har tagit del av de fakturor – på sammanlagt 664 500 kronor – som Drottning Silvias barnsjukhus skickade till Eli Lilly för att kompensera den tid deras personal lade ner på studien.

Det var inte första gången – även i en annan studie om Strattera hade sjukhuset fått nästan 600 000 kronor från företaget.

Även från Lunds universitetssjukhus gick räkningar till Eli Lilly.

Där räckte läkemedelsföretagets pengar till en halvtidsanställning för en sjuksköterska som på sjukhuset kunde assistera Gunilla Thernlund med den skånska delen av studien.

Den 26 augusti 2007 var så arbetet slutfört.

Det var då Gunilla Thernlund presenterade det positiva resultatet av undersökningen på en konferens i Florens.

Och resan dit var till hälften betalad av läkemedelsföretaget.

– Eli Lilly stod för resa och hotell, bekräftar Gunilla Thernlund.

Den andra halvan betalade landstinget i Skåne. Men exakta belopp i den skånska delen av Eli Lilly-studien har inte gått att kontrollera närmare.

– Tyvärr har vi slarvat bort de här handlingarna i den stora omorganisation som gjorts, säger psykiatrichefen Hans Brauer på Region Skåne:

Enligt Thernlund handlade det dock om runt 8 000 kronor som Eli Lilly betalade för resan.

–  Jag tycker absolut att det vore bättre om offentliga myndigheter stod för de här kostnaderna för vidareutbldning. Absolut. Men landstingen snålar tyvärr när det gäller vidareutbildning.

De samlades den 28 september 2008.

En grupp läkare och professorer, Läkemedelsverkets tyngsta experter inom adhd, möttes på ett konferensrum på Radisson Hotel vid Arlanda för att bestämma vilka adhd-läkemedel som ska användas i Sverige.

Hälften av personerna i rummet hade de senaste åren haft olika former av samarbeten med läkemedelsbolag. Bland dem Björn Kadesjö och Gunilla Thernlund – som nu alltså anlitats som Läkemedelsverkets statliga experter och skulle ta beslut om det läkemedel de i praktiken varit med och lanserat.

Några månader senare presenterades expertgtuppens rapport.

Det blev grönt ljus för Strattera.

"Atomoxetin (kemiska namnet för Strattera) kan övervägas som förstahandspreparat".

– Visst, det är ett dilemma och en balansgång, säger Gunilla Thernlund.

– Men vi vill ju att de ska ta fram bra mediciner. Vi måste ha ett samarbete med dem för att hjälpa dem att tala om vad de ska hjälpa vården med.

Ingen av experterna i gruppen - inte heller Björn Kadesjö eller Gunilla Thernlund - anser att de påverkats av sina samarbeten med läkemedelsbolag.

– Det är ett ständigt dilemma. Man vill inte binda upp sig i beroendeförhållanden. Men det är angeläget för sjukvården att medverka för att kunna ta ställning till läkemedel, säger Björn Kadesjö.

Men alla i expertgruppen är inte lika entusiastiska.

Pär Hallberg, klinisk farmakolog på Akademiska sjukhuset i Uppsala, tycker att bolagssamarbeten ska undvikas eftersom man kan påverkas utan att vara medveten om det.

– Samarbeten med läkemedelsindustrin kan vara problematiska om man exempelvis har varit medverkande i forskningsprojekt om ett speciellt läkemedel och sedan deltar i expertgrupper för myndigheter eller i expertgrupper.

En annan av experterna, Ing-Marie Wieselgren, är psykiatrihandläggare på SKL, Sveriges kommuner och landsting. Hon säger att vi är beroende av läkemedelsbolagen och att allt för stora resurser skulle krävas från samhället för att ha råd med helt oberoende forskning. Dessutom är Sverige, enligt Wieselgren, för litet för att få ihop en kompetent grupp experter helt utan kopplingar till läkemedelsbranschen.

Ändå har hon valt att avbryta sina tidigare samarbeten med läkemedelsbolag.

– Jag tycker helt enkelt att det inte ser bra ut.

FOTNOT: Eli Lilly har avböjt att kommentera.