”Tidningsklipp blev kundlista”

– Jag tror inte för en sekund att vare sig Thorbjörn Fälldin, Olof Johansson eller Olof Palme var kunder på det där etablissemanget. Det är rena fantasier, säger författaren och professorn LeifGW Persson som då var medarbetare till rikspolischefen Carl Persson.

– Om jag vid den tidpunkten hade vetat om att både dåvarande och tidigare statsministern varit kunder där så hade jag naturligtvis agerat, tillägger han.

Han tror inte att de båda kvinnorna som nu stämmer staten har en chans att vinna rättsprocessen.

– Jag är ganska övertygad om att ingen av dem då visste vad statsministern hette eller hur han såg ut. Att de 35 år senare anser sig kommit på det är något annat.

Olof Johansson och även övriga utpekade har kategoriskt förnekat att de haft något med den så kallade bordellmamman och andra kvinnor i affären att göra.

Leif GW Persson påpekar att bordellmamman var utsatt för en intensiv spaning, både från säkerhetspolisen och den reguljära polisens sida. Hennes telefoner avlyssnades och mängder av kunder hördes.

– Inte i något av dessa sammanhang har något av de namnen som i dag förs fram förekommit. Vad som finns är ett urval av så kallade affärsmän, ofta ganska grådaskiga figurer. Genomsnittet var väl en direktör i begagnade bilbranschen.

Hans teori om hur de mer kända politiska namnen dök upp var att bordellmamman hade tidningsklipp med politikerna i cellen på Kronobergshäktet. När förundersökningsledaren frågade varför så blev svaret att de var hennes ”älsklingar”.

"Aldrig sagt ett pip"

– Men hon har aldrig sagt ett pip om att hon haft dem som kunder. Det är förundersökningsledarens egen tolkning. Då undrar jag varför i helvete det inte framkom under den ordinarie spaningen.

– Till saken hör också att jag kände Doris Hopp väl och jag tror att hon var ärlig. Allt som hon berättade och som kunde kontrolleras stämde. Hon förnekade kategoriskt att hon haft Johansson, Fälldin och Palme som kunder.

Hans sammanfattning av onsdagens skadeståndskrav är att det är ”dålig juridik, oseriöst och utsiktslöst”.

– Om staten skulle knäppa iväg pengarna så skulle det innebära ett erkännande av att uppgifterna är riktiga. Jag är övertygad om att uppgifterna inte är sanna och att det är grovt förtal, säger Leif GW Persson.

Den så kallade Geijeraffären dog när Olof Palme gick till skarpt angrepp mot DN för att tidningen försökte skandalisera Lennart Geijer. Senare visade det sig att tidningen hade rätt på de avgörande punkterna.

– I det ögonblicket förlorade den mannen (Olof Palme) sin heder i mina ögon. Han var väl medveten om Geijers spring hos prostituerade och ändå ställde han sig och hävdade motsatsen. Hade han gjort det i dag hade han åkt ut på öronen. Då gick han i land med det, inte minst därför att samtliga landets chefredaktörer delade hans indignation över att någon var impertinent nog att lägga sig i den saken.