Enda vittnet: Svajig kvinna

Ekots reporter Bo Göran Bodin har fått tillgång till tidigare hemligstämplade dokument som innehåller förhör med vittnet, en kvinna strax över 30 år. Förhör som sätter stora frågetecken kring bilden av henne som ett trovärdigt vittne.

Måndagen den 25 oktober förra året är kvinnan på väg till tvättstugan i sitt bostadsområde i nordöstra Göteborg. På gatan hör hon en man tala med mycket hög röst på arabiska i en mobiltelefon. Kvinnan förstår delvis arabiska men det är inte hennes modersmål. Hon hör mannen nästan skrika i telefonen:

– Vi ska explodera en bomb i Femman (=Nordstan). Nej, inte på söndag. På lördag. Även om hundra personer dör spelar det ingen roll.

Syster hör av sig

Via sin syster hör vittnet av sig till polisen som till en början inte verkar ta särskilt allvarligt på uppgifterna. Först på onsdag eftermiddag förhörs hon på polishuset. Hon beskriver då mannen som jättelång, en mörhyad afrikan med krulligt hår.

Vid senare förhör ändrar hon sig. Mannen är nu rätt kort och hans hår är inte afrikanskt utan har gjorts lockigt av frisyrgele. Han är inte afrikan. I några förhör har han smala läppar. I ett annat tjocka.

Det enda hon till slut verkar helt säker på, enligt Ekot, är att han har kort skäggstubb.

Minns inte exakt

Hon minns inte exakt när hon såg mannen men tror att det var mellan klockan 18 och 19.30.

Polisen bestämmer sig för att "tömma" den mobilmast som ligger närmast platsen där kvinnan såg bombmannen. På så vis hoppas man kunna spåra personerna. Problemet är att tidsintervallet ger en ohanterlig mängd telefonnummer.

En polisman får i uppgift att begränsa tidsintervallet. Han slår fast att samtalet bör ha ägt rum mellan kl 18.30-18.40. En analytiker på polisen upptäcker att vittnets fasta telefon använts just då. Hon kan med andra ord inte ha sett bombmannen vid den aktuella tidpunkten. Polisanalytikern skriver ett pm om detta men vill i dag inte berätta mer än att hon lämnade det vidare.

På fredagskvällen får polisen upp ett spår efter den dittills okända bombmannen. Man hittar några palestinska personer som ringt vid den aktuella tidpunkten

Polisen tar med sig bilder på männen hem till vittnet. Hon identifierar inte någon av dem som mannen hon hörde uttala bombhotet. Däremot pekar hon ut en släkting till dem som inte finns med på samtalslistorna. En man som senare visar sig ha varit 40 mil bort på jobb.

Polis bryter sig in

Polisen är under stark tidspress och tycker sig ha fått bekräftelse. De drar igång en massiv operation tidigt lördag morgon. Tungt beväpnade och maskerade poliser bryter sig samtidigt in hos fyra familjer.

För Ekots reporter beskriver Fatima hur hon vaknar av en våldsam smäll.

– Det låter som att någon går lös på dörren med en yxa. Hela familjen blir livrädd. Vi trodde det var rasister som skulle in och döda oss.

De maskförsedda männen vägrar säga vilka de är.

Fyra män grips misstänkta för förberedelse till terroristbrott. Snart visar det sig att polisen gripit helt oskyldiga. De släpps redan under helgen.

Men familjerna känner att händelsen satt spår för livet. De känner sig otrygga. Flera av barnen har gått till psykolog.

”Låter svajigt”

Varken terroriståklagaren Tomas Lindstrand eller länspolismästare Ingemar Johansson kan förklara varför polisen inte reagerade på kvinnas skiftande beskrivningar av mannen. Ingen av dem hade läst förhören med henne. De nöjde sig med muntliga föredragningar av poliser.

Ändå hävdade Thomas Lindstrand när han la ner utredningen 11 dagar senare att vittnesuppgifterna "fortfarande bedöms som trovärdiga" och att operationen därför var motiverad.

Ställd inför Ekots nya uppgifter säger han att vittnet "låter oerhört svajigt".

Ingen har ställts till svars för polisens misstag. Polisens internutredning har friat alla inblandade.

De oskyldiga får leva med följderna.