På spaning i underjorden

Klockan är 19. Det är fredagskväll. Patrullbil 1920 rullar i väg från vaktlokalen. Ordningsvakterna Daniel, 27, och Herman, 23, vid Nordisk bevakningstjänst har ­precis börjat sitt tolvtimmarspass. Enligt ett schema ska de patrullera olika tunnelbanestationer.

På kommunikationsradion ­larmas om oro på T-centralen – där rör sig en man med en motorsåg.

På SL:s huvudkontor, sitter operatörer dygnet runt i operatörsrummet Trygghetscentralen, TryggC, och följer vad som sker på stationerna. Härifrån följer de 4 500 kameror live.

De kan se när en händelse ­spårar ur, när ett bråk eskalerar och följa en misstänkt på hans flykt. De kan styra polis och ­ordningsvakt till rätt plats.

– En av våra operatörer har hjälpt till att gripa två våldtäktsmän. Hon satt och letade bland trygghetskamerorna och såg en man som stämde in på signalementet och följde honom på de olika kamerorna tills han greps. Han misstänks ha våldtagit en 12-årig flicka, säger Niclas ­Cannerfelt, funktionsansvarig för TryggC.

”Ordningsvakten slog och slog”

”Satte handfängsel på 12-åring”

”Aldo, 22, offer för vaktvåldet”

”Vakterna försökte strypa gäst”

De finns där för att öka tryggheten. Men de senaste rubrikerna om ordningsvakter tycks handla om motsatsen – om övervåld och om makt.

Ordningsvakter slår för att de kan, säger vissa. De slår inte alls, säger branschen.

Herman och ­Daniel ser sig inte som vålds­verkare – utan våldsstävjare.

– I trygghetsrummen (utrymmen bakom dörrar vid stationerna) finns kameror i nästan alla rum nu. Det är skönt eftersom det ofta är där någon säger sig ha ­misshandlats. Nu kan polisen se på kameraövervakningen att det inte var så, säger Daniel.

– Det finns rötägg överallt och i alla branscher. Men i tunnel­banan blir man inte långvarig som ordningsvakt om man inte sköter sig, säger Herman.

Motorsågsmannen på T-centralen tycks försvinna utan att göra skada. Patrull 1920 åker vidare i bilen. Plötsligt kommer ett larm från tunnelbanepolisen:

”Två personer är knivhuggna. Polis är snart på plats. En misstänkt gärningsman har avvikit från platsen. Återkommer med signalement.”

Knivmannen misstänks ha flytt med tunnelbanan. Patrull 1920 åker till Hötorget och spanar efter den misstänkte.

”Var försiktiga om ni ser något, troligtvis är han fortfarande beväpnad. Det verkar vara en intern gänguppgörelse. Offren vill inte medverka”

”Vakt dödshotad”

”Vakt vittnade mot Black Cobra”

”Försökte strypa ordningsvakt”

”Ordningsvakt misshandlad – polis biten”

Att vara vakt innebär också att utsätta sig själv för risker. Andra rubriker den senaste tiden vittnar om det.

Både Herman och Daniel har egna erfarenheter.

– Jag blev knivhuggen, kniven var 47 centimeter lång. Men som tur var hade jag skyddsvästen på mig, säger Daniel.

– Jag blev skallad två gånger och höll på att få min kind söndersliten. Det var en kvinna med ett litet barn som skrek, jag gick dit för att kolla och såg en man närma sig dem. Jag gick fram och frågade honom om vi kunde snacka – då small det, säger Herman.

Det är kontrasternas tillvaro.

Ena stunden jagar ordningsvakterna en knivman, för att i nästa stund hjälpa en mamma med ett barn som tappat sin nallebjörn på spåret.

När folk ska till jobbet är det fullt i tunnelbanan. Men då är riskerna för bråk som minst.

Värre är det på helgerna, när folk ska till och från krogen.

Folk kissar helt öppet. En man onanerar. Ett par har sex i hissen. Spyorna ligger på rad och krossade glasflaskor ligger utspridda som presumtiva vapen.

Om inte alkoholen fanns, hur mycket jobb skulle ni ha då?

– Knappt något jobb alls, säger Herman.