Familjen splittras till olika länder

Barnen utvisas ensamma med sin psykiskt sjuka mamma

Pappa Giorgi Grigorian med sonen Avetis, 3 år, och mamma Latifa Turfan med 5-årige sonen Djivan i knäet är förtvivlade efter beslutet att familjen ska utvisas - och splittras.
Pappa Giorgi Grigorian med sonen Avetis, 3 år, och mamma Latifa Turfan med 5-årige sonen Djivan i knäet är förtvivlade efter beslutet att familjen ska utvisas - och splittras.Foto: lasse allard
NYHETER

Mamma Latifa Turfan är psykiskt sjuk och bör inte vistas ensam med sina barn utan pappa Giorgi Grigorian.

Nu splittrar Migrationsverket på familjen, och barnen skickas ensamma med Latifa till Uzbekistan.

– Barnen fråntas sina rättigheter. Mamman kan inte vara ett skydd åt dem, säger psykolog Christine Bertlin.

Aftonbladet träffar familjen hemma i lägenheten i Hässelby i Stockholm.

De två bröderna Djivan, 5 år, och Avetis, 3 år, sitter i vardagsrummet och tittar på barnprogram. De har precis kommit hem från dagis. Båda två är födda och uppvuxna i Sverige.

– Djivan har blivit lite kär i en flicka på dagis, han kallar henne för prinsessa. Han längtar efter att få börja i skolan, säger pappa Giorgi.

För några dagar sedan kom beslutet om utvisning från Migrationsverket.

Latifa Turfan, som saknar uppehållstillstånd, ska skickas till sitt hemland Uzbekistan tillsammans med de två sönerna som saknar medborgarskap.

Detta trots att socialtjänsten i sin senaste utredning har bedömt att hon kan vara farlig för sina barn och inte ska vistas med dem på egen hand.

Giorgi Grigorian, som också saknar medborgarskap, skickas ensam till Ryssland eller Azerbajdzan.

Skickat läkarintyg

Familjen har skickat in flera intyg, bland annat läkarintyg, till Migrationsverket som visar att de inte mår tillräckligt bra för att utvisas.

Dessa har fått avslag, och därför gäller nu beslutet om utvisning.

Giorgi darrar på rösten när han berättar om dagen då beslutet kom.

– Jag kan förlora min familj. Jag känner en stor oro, det finns inga människor i Uzbekistan som kan ta hand om min familj där, säger Giorgi.

Barnen vaknar ofta på nätterna och är oroliga.

– De känner hela tiden av vad vi känner. De är rädda att en av oss ska försvinna. Vi vill bara känna oss lyckliga, säger Latifa.

Familjen får mycket hjälp av psykologer och närstående i Sverige.

– Det finns så många bra människor som hjälper oss, men vi känner att vi inte kan ge så mycket tillbaka just nu. De har investerat så mycket i oss, och vi vill i alla fall få chansen att kunna ge någonting tillbaka. Så länge jag andas ska ingen få ta barnen från mig. Jag protesterar, och det kanske är dåligt, men det gäller mina barn. Alla föräldrar hade gjort samma sak, säger Giorgi.

"Är väldigt skadad"

Psykolog Christine Bertlin träffade familjen Grigorian/Turfan på Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) under ett halvårs tid. I dag är hon en nära vän till familjen.

– Mamman är väldigt skadad efter den här långa processen. Hon blir psykiskt död och apatisk. Hon försvinner, blir stum och kan inte tänka. Och i det ska hon ensam ta hand om två barn. Hon kommer inte klara det. Jag är så rädd för att barnen kommer hamna på gatan, säger psykolog Christine Bertlin.

Enligt Christine är mamma Latifa i ett stort behov av stöd från sin omgivning.

– I Uzbekistan har hon ingen. Hennes föräldrar har flytt och hon har inga vänner kvar.

Posttraumatiskt stressyndrom

De två sönerna lider båda av posttraumatiskt stressyndrom. Socialtjänsten har vid ett tillfälle omhändertagit barnen för att skydda dem från mamman.

– Barnen har varit inskrivna på BUP i ett och ett halvt år. Det är extremt lång tid. Man får inte behandling på BUP om man verkligen inte behöver det, säger Christine Bertlin.

När beslutet från Migrationsverket kom åkte Christine hem till familjen i Hässelby.

– Barnen fråntas sina mest grundläggande rättigheter. Mamman kan inte vara ett skydd åt dem. Det här går inte att förstå, det känns så overkligt. Är det här Sverige? Jag trodde att vi hade någon slags medkänsla, säger Christine Bertlin.

"Måste anses som orimligt"

På Migrationsverket är man medveten om att familjen lever i en svår situation.

– Men när ett beslut har tagits i Migrationsdomstolen och det finns en dom, då har vi mycket små möjligheter att ta ett nytt beslut, säger Jesper Starkeryd, enhetschef vid Migrationsverket.

Familjen har skickat in läkarintyg på att mamman är psykiskt sjuk, varför ska barnen utvisas ensamma med henne?

– Att mamman mår dåligt är inte okänt för oss. Det är vanligt att en person som ska utvisas mår dåligt. För att ett beslut ska ändras måste det anses som orimligt att de ska utvisas.

Att mamman inte kan ta hand om barnen ensam är inte en orsak som gör utvisningen orimlig?

– Nej, det har vi inte ansett, säger Jesper Starkeryd.

Migrationsminister Tobias Billström (M) avböjer genom sin pressekreterare från att kommentera det enskilda fallet.

Familjen Turfan/Grigorian ska överklaga Migrationsverkets beslut vid Europadomstolen.

FAKTA

Så gick det i andra utvisningsfall

91-årig Ganna Chyzhevska, hjärtsjuk, dement, nästintill blind, har hela sin familj i Sverige.

Hon skulle slängas ut ur landet den 16 oktober till Ukraina, men utvisningen sköts upp av Europadomstolen. Regeringen lämnade i december in ett yttrande om huruvida hon skulle få stanna. Svaret blev nej, men ärendet är ännu inte avgjort.

19-åriga somaliern Fahran Abdi hade fått uppehållstillstånd i Sverige, men beslutet revs upp efter att tolken misstänktes för mutbrott. Nya språktestet visade att Fahran antingen kom från Somalia, Tanzania eller Kenya.

I oktober utvisades han till Tanzania där han påstår att han aldrig ha varit eller har någon familj.

Syskonen Hiyab, 3, och Deymond, 5, hittades övergivna i oktober 2010 i en lägenhet i norra Sverige förra hösten och placerades hos en fosterfamilj.

De hotades att utvisas till Italien utan föräldrar eller rätt språk. Dessutom är Deymond autistisk och har epilepsi.

Migrationsverket ändrade sig och pojkarna fick permanent uppehållstillstånd.

Trebarnsfamiljen Arustamjan/ Danielian hade bott i Sverige i tio år. Pojkarna Haik, 17, David, 15 och Valerik, 13, hade bott i Ånge i större delen av sitt liv.

Efter nästan fyra år verkställde gränspolisen Migrationsverkets beslut och utvisade familjen till Armenien på luciamorgon.