”Jag skrek gubbjävel av kärlek”

Björnparet glada att de lever

NYHETER

Tre dagar efter björnbesöket har filmklippet blivit en tittarsuccé.

Men paret bakom filmen är mest tacksamma för att de klarade sig oskadda.

– Det känns som att man har vunnit på lotteri, säger Ola Håkansson.

Prydnadssvanen ligger krossad på tomten och i marken är det djupa revor efter björnens klor. Två tecken på djurets rusning runt stugan i Kårböle.

Det har inte blivit många timmars sömn för Maud Ljungberg och Ola Håkansson sedan deras möte med björnen i söndags kväll. Minnet av besöket har etsat sig fast på näthinnan. Dessutom har telefonen gått varm. Tidningar, radio och tv från så vitt spridda ställen som Norge och Australien har hört av sig. Alla vill prata med paret bakom succéklippet – som i skrivande stund delats från Aftonbladets sajt mer än 25 000 gånger.
– Jag tycker det är lika roligt som skrämmande men nu kan jag se på det hela med humor, säger Maud.

Nio svordomar på kort tid

Då, när björnen dundrade förbi Ola, var det inte lika skoj. Och det hörs, Maud hinner skrika hela nio svordomar på det korta klippet när Olov snubblar till. I dag skäms hon över alla fula ord, till vardags svär hon nästan aldrig.

– Det låter så hemskt när jag säger de där sakerna på filmen, men det var av kärlek. Jag var rädd att förlora honom.

Ola nickar. På de knappa tre dagar som har gått sen björnen tittade förbi har han hunnit att både tänka och känna efter.
– Man fattade inte allvaret då men tänk om han vänt och kommit mot mig. Då hade jag kunnat stryka med eller bli ett byte.

Det var en ren slump att Maud lyckades filma den oväntade besökaren. Ola var ute och kissade när han plötsligt fick syn på en älgkalv som fastnat i Ängraån som forsar förbi stugan. Han ropade till Maud som var inne i stugan att hon skulle ta fram Ipaden och börja filma. Efter sju minuter är kalven fortfarande kvar i vattnet men då brakar det till i skogsbrynet. En björn har fått vittring på älgen och dundrar in på tomten. Resten är historia.

En bamsing

Ola måttar med handen ungefär i nivå med midjan för att visa mankhöjden på björnen. En riktig bamsing.
– Man får kanske vara mer uppmärksam i fortsättningen. Det kan ju faktiskt hända att man får se björn igen, säger han.

Stugan ligger mitt ute Hälsinglands täta barrskogar och här finns det gott om vilda djur. Älgar är ofta på tomten och för ett tag sedan strök ett vargpar förbi. Maud har dessutom träffat björn förr. För ett par år sedan satt hon och vänninan Rosa på altanen. Plötsligt sprang en björn förbi på åsen ovanför tomten. Båda blev uppskrämda men Maud ville hemskt gärna gå upp och titta på spåren.
– Jag sa till henne att nu tar vi två starköl var och tar på oss gummistövlarna och det gjorde vi. Det var rejäla björnspår där uppe.

Det senaste björnbesöket har dock fått både Maud och Ola att titta en extra gång över axeln när de är ute i stugan. Maud tar till och med sin mobiltelefon när hon går på utedasset.

– Tänk om en björn skulle komma när man sitter där. Då vill man kunna få tag på hjälp, säger hon.